Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

fredag 18 februari 2011

Ofrivilligt vinterbad

Lunchpromenaden med hundarna blev inte riktigt som planerad. En isande kall vind blåste, -4 grader, och betydligt kallare i och med vinden. Till min glädje upptäckte jag att det hade smält undan en del i skogen, så jag kravlade mig över snövallen och ut i skogen, där skaren nu äntligen bar oss. Hundarna blev saliga av lycka! De for iväg, hela tiden inom synhåll och så fort jag ropade var de lika snabbt tillbaka. De springer aldrig långt ifrån mig utan håller sig alltid nära.

En bit in i skogen ligger en liten glänta, utefter den sträcker sig ett långt och DJUPT uppgrävt dike. På sommaren är det hundarnas swimmingpool där de kan simma, så du förstår att det är djupt med höga, branta kanter. Hundarna får inte lov att gå ned där, förutom där det är lätt att ta sig upp.

Snön var hårt packad i gläntan och hundarna sprang som vinthundar fram och tillbaka och rätt som det var satte Pluto, min stora hanhund, sikte på djupa diket, (på en av de förbjudna platserna eftersom sidorna är så branta). Det gick så fort att jag inte ens hann ropa "hit" förrän han försvann genom isen. Till min glädje lyckades han kravla sig upp innan jag hunnit fram för att rädda honom. Direkt jag kom fram försökte han torka sig mot mina ben, eftersom han var genomvåt.

Nu blev det full fart hemåt. Jag var rädd att Pluto skulle få lunginflammation, men hade ändå tanken på att vattnet kanske trots allt inte hade gått igenom hans tjocka päls, som just nu mest liknar en tovad yllemössa. Gissa att jag var glad för att jag har bestämt mig att inte borsta honom förrän den värsta kylan är över.

Pluto är den hund som älskar att bli fönad, inte för att han har blivit det någon gång, men för att jag har tränat alla hundarna att bli fönade. När de står still under tiden som jag blåser lite på dem, då får de godis. Pluto älskar godis!

Idag tyckte Pluto till slut att det tog väldigt lång tid innan det blev något godis, tidigare har det ju räckt med bara några sekunder. Ändå stod han still tills jag var klar.

Nu har Pluto rullat ihop sig i Tickies lilla säng. Det är precis att han kommer in i fleecebädden med fleecesidor. Varmt och gott och tryggt. För det var nog en liten chockupplevelse för Pluto att hamna i det iskalla vattnet. Tack och lov att det gick bra!

När jag precis upptäckt Plutos bravad på promenaden kom Tola mycket stolt och gav mig överkäken på en älg. Jag tänkte på Bones, kriminalserien på tv, för det var inget annat än ben och tänder kvar av älgen. Vilket jag var tacksam för, annars hade jag haft en hund till att ta hand om. För det finns väl inget smaskigare än att rulla sig i ett riktigt ruttet mysigt lik... om man är hund.

Ska bli riktigt skönt och lugnt att återgå till jobbet igen efter en sådan här dramatisk lunchpromenad, som idag blev i kortaste laget.

Tickie... Ja hon undvek noga att få närkontakt med den stora Bernerhanen, däremot var hon mycket nyfiken på älgbenet, men jag hade markerat det som "mitt" och därför gick ingen av hundarna fram till det igen.

Nu är det bara att sätta igång igen och läsa och skriva om människor som begravs levande, skjuts, gasas, sprängs i bitar, ja mördas i största allmänhet under andra världskriget. Då känns lunchens upplevelse väldigt betydelselös, trots att det i just den stunden var en nog så skrämmande upplevelse.

Som du säkert förstår kommer vi att vänta med att gå den här promenaden tills isen och snön är borta. Vill inte ha en repris av dagens dramatiska händelse.

Kramisar Kim
(På sommarbilden ser du från vänster, Tola, Namie (som tyvärr inte finns med oss längre), vinterbadaren Pluto och lilla Tickie.)

 



Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

11 kommentarer:

franziengland sa...

Fy vilken hemsk upplevelse! Tur att Pluto tog sig upp själv så snabbt. Tänk att en vanlig promenad kan bli så händelserik... Dina hundar är verkligen fina! Så bra för mig med en uppdatering på slutet om vem som är vem och hur många hundar du har.

Helena sa...

Ojdå, skönt att det bara blev lite skrämselhicka och inte så mycket mer.

Kim M. Kimselius sa...

Hej Ingrid
Jag är en "överlevnadsmänniska" och tränar mina hundar mycket på att göra de mest underliga saker. (Som t.ex. plocka ur tvätten ur tvättmaskinen.) Tror att det hjälper hundarna när de råkar ut för oförutsedda saker, för de är vana vid att jag gör lite annorlunda, galna saker med dem, förutom då att låta dem vinterbada...
Jag älskar mina hundar. Hittade i hastigheten inte någon nytagen vinterbild.
kram Kim

Hej Helena
Ja, jag hoppas att det inte blir några följdverkningar på vinterbadet, men jag tror att pälsen var tillräckligt tjock för att han inte skulle bli nedkyld in på huden. Det kändes så när jag körde in fingrarna och kände efter. Håll tummarna!
Kram Kim

Boktokig sa...

Usch. Jag kan tänka mig att ditt hjärta stod still för ett tag!!!

Kim M. Kimselius sa...

Hej Boktokig
Allt gick så fort att jag knappt hann reagera. Det var värre när vi skyndade hem i den kalla blåsten. En av mina vänners hundar drunknade under isen. De såg hunden, men kunde inte få sönder isen... Allt kan hända. Nu håller jag mig till vägarna ett tag till. Kram Kim

Monika Häägg sa...

Oj, vilken upplevelse. Hundar kan verkligen hitta på oväntade saker. tur att det gick bra ändå och som du säger: Det finns mycket värre saker som kan hända!

Författarvisionären Ebba sa...

Man kan bli darrig för mindre - hundar kan man bara lita på till 99 % - så man vet aldrig. (Det är likadant med människor - man vet aldrig med dem heller egentligen).
Skönt att det gick bra så här långt. /Kram Ebba

Ingelapingela sa...

Vilken hemsk upplevelse Kim. En sagolik tur att det gick som det gick! Undrar hur pass det sätter sina spår hos din hund? Han gör nog knappast om det! Har man gått genom isen någon gång så vet man... det hände mig och barnen då de var små... vi skulle rädda varandra och så plötsligt låg vi alla där. Inte så djupt men lerbotten och de minsta bottnade inte. Bra är du på att berätta!

Kim M. Kimselius sa...

Hej Monika
Min hane är en liten spelevink och har alltid glimten i ögat. Hans morfar brukade leka "kurragömma" med mig. När vi gick promenad gömde han sig bakom buskar och hoppade fram precis när jag gick förbi. Rätt kul faktiskt, för jag visste ju hela tiden var han befann sig... Kram Kim

Hej Ebba
Nej det gäller att ha full koll på dem hela tiden under promenaden och upptäcka saker och ting innan de gör det. Men de är duktiga. Stannar direkt jag ryter till, även om ett rådjur hoppar ut 10 meter framför dem. Älskar mina hundar! Kram Kim

Hej Ingelapingela
Jag tror att Pluto glömmer det rätt snart, han är den typen. Hade det varit Tickie hade hon nog inte gått nära det djupa diket ens på sommaren, samma sak för Tola.
Oj, vad fruktansvärt med dig och dina barn! Underbart att allt gick bra. Har den upplevelsen satt några spår hos dig och dina barn?
Vet du, det bästa du kan säga till en författare är att personen är bra på att berätta! Tack för de orden, jag blir jätteglad, för jag älskar att skriva och vara författare. Kram Kim

franziengland sa...

Låter fantastiskt med hundar som tar hand om tvätten ;) !

Kim M. Kimselius sa...

Hej Ingrid
Ja, de är duktiga. De plockar upp allt jag tappar också. Ibland blir de oense om vem som ska ge saken till mig och då blir det inte alltid så bra slutresultat. En gång fick jag en mycket trasig socka som de hade haft dragkamp om, när de råkat plocka upp samma socka i tvättkorgen för att räcka till mig när jag hängde upp tvätten på linan... Sedan dess får de INTE plocka upp tvätt ur tvättkorgen, bara ur tvättmaskinen. Det går bara att sticka in ett hundhuvud i taget i öppningen... Kram Kim