Igår var jag på Läromedelsmässan i Kristianstad, en alltid lika rolig mässa.
Här träffade jag många entusiastiska lärare som talade varmt om mina böcker, vad de hade betytt för deras elever och hur de använda böckerna i sitt arbete. Jätteroligt att höra!
Dessutom träffade jag lärare som en gång för många år sedan läst min debutbok Tillbaka till Pompeji. Tänk vad länge sedan det var... Tretton år... Vad tiden rusar iväg...
Jag mötte även Märtas man. Märta jobbar på Edenryds skola och vi har träffats många gånger när jag har varit där och föreläst för eleverna.
Läromedelsmässan i Kristianstad är en rolig tillställning, folk pratar, skrattar och umgås, både utställare och besökare. Därför är det alltid lika roligt att komma tillbaka dit. Nu dröjer det ett år till nästa gång, men innan dess väntar många skolbesök, en hel del signeringar och den stora Bokmässan i Göteborg...
Ja, livet rullar på lika fort som vanligt och det är aldrig en lugn stund. Men det är så livet ska vara, fullt av underbara möten, men också stunder av stillhet och eftertänksamhet och lugn och ro. Härligt att jag som författare har möjlighet att kombinera allt detta...
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.
Visst är det roligt med sådana här tillfällen till möten. Det livar upp den ensamma världen som det är att vara författare. Jag skall vara på en Läromedelsmässa i Halmstad nu i april. Kanske kan jag komma till Kristianstad nästa år? Får se!
SvaraRaderaKram!
Hej Monika
SvaraRaderaJa, det är det sannerligen. Det låter spännande med läromedelsmässan i Halmstad. Kanske något för mig? Skulle vara kul om du kom till Kristianstad nästa år!
Kram Kim
Så bra att du haft det bra i Krisitanstad - igen:-) Bilen kanske hittar dit av sig själv nästa gång:-) /Kram Ebba
SvaraRaderaHej Ebba
SvaraRaderaJag har det alltid bra när jag är ute på resande fot. Det blir inte roligare än vad man gör det till...
Bilen har varit där många gånger nu och E22:an kör bilen alldeles själv. En gång planerade jag att stanna vid ett visst ställe för att vila mig när jag körde hem från Skåne. Men platsen dök aldrig upp... Sölvesborg... Då upptäckte jag att jag var nästan hemma, hade kört förbi Sölvesborg utan att reflektera över det. Autopiloten på!
kram Kim