Ögonblick...

Ibland stannar världen upp ett ögonblick och står helt stilla. Det kan vara sekunden före en trafikolycka, du vet vad som är på väg att hända, men du kan inte förhindra det. Tankarna far igenom ditt huvud: Är det slut nu? Kommer jag att dö? Vad händer med mina barn, mina hundar, mina ofärdiga böcker? Du ser glimtar av lyckliga minnen fladdra förbi, korta ögonblick i ditt liv som har passerat för länge sedan.

Det kan vara ögonblicket då sorgen slår till med all sin kraft när du får ett dödsbud. Allt rasar, det känns som om du står på kanten av ett stort svart hål som hotar att dra ned dig, sluka dig helt och hållet och aldrig släppa taget om dig igen. I det ögonblicket känns det som om du dör en liten bit, för att aldrig mer leva helt och hållet igen.

Det finns ögonblick av lycka, som gör så hjärtskärande ont, bara för att det känns så bra att det helt enkelt inte kan vara sant. 

Det finns små ögonblick som värmer ditt hjärta, när din hund ger dig en blöt puss, när barnet lägger sina små armar om din hals och säger att det älskar dig, när din älskade ser på dig med ögon som säger att du är hela hans värld.

Ögonblicket kan skänka dig glädje för stunden: när du passerar ett rådjur som fridfullt står ute på ängen och betar, när du hör skriet från den första tranan som med sin ankomst meddelar att våren har kommit. Ögonblick när du är ett med naturen, sitter i dess grönska, drar in dofter, lyssnar på fågelsång, hör humlors surr, eller tar en skidtur i gnistrande snö som skimrar likt kristaller i solen, vars strålar nätt och jämnt värmer dig, men ändå skänker dig ögonblick av lycka.

Det är ögonblicken som är livet, en väv av ögonblick som blivit till ett lapptäcke fyllt av minnen: sorgsna, lyckliga, hänförande, förtjusande minnen. Ögonblick att ta vara på, njuta av i just den stunden, inte sedan utan NU. För det är nu ögonblicket existerar, om ett ögonblick är det bara ännu ett minne på livets stig.

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.