Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 23 juli 2011

Avundsjuka

Avundsjuka är något fult, något jobbigt, framförallt för den som drabbas av avundsjuka. Varför ska man gå omkring och vara avundsjuk på det andra har, eller har uppnått, istället för att vara nöjd med det man själv har, eller har åstadkommit?

Minns när jag startade min blogg på Bokmässan i Göteborg 2009. Då var det ingen som läste det jag skrev, ingen som kikade in och kommenterade. Jag hoppade runt bland andra bloggare och läste, lärde mig och såg att en del hade MÅNGA kommentarer, andra bloggare hade inga, trots att de hade väldigt många besökare.

Jag lade till ett räkneverk på min blogg och upptäckte då att jag hade betydligt fler besökare på bloggen än vad jag hade trott, det var bara det att ingen kommenterade... Nu har jag omkring 5.000-8.000 besökare på min blogg i månaden, men har ändå väldigt få kommentarer. Ändå är jag inte avundsjuk på dem som har 20-30 kommentarer eller över 500 kommentarer som jag såg på en blogg. För det viktigaste är ju inte hur många som kommenterar det jag skriver, utan att de TYCKER OM det jag skriver och vill fortsätta läsa min blogg.

Avundsjukan dyker upp överallt i livet. Det finns de som är avundsjuka på de författare som har lyckats slå igenom och säljer mycket av sina böcker. Folk är avundsjuka på grannens nya bil, hus, utlandsresa...

Varför all denna avundsjuka? Det är varje person som formar sitt liv och gör det till vad det är. Istället för att satsa all sin energi på att vara avundsjuk, kanske man ska lägga energi på att göra sitt liv så som man vill att det ska vara.

Många av dem som det sneglas avundsjukt på har arbetat hårt för att uppnå det de har. De har försakat oändligt mycket för att nå framgång, de har inte fått något gratis, vilket många av de avundsjuka verkar tro.

Sluta vara avundsjuka på varandra och gläds åt varandras framgångar istället, då blir livet lättare och gladare för alla!

Avslutar med ett videoklipp på en av mina favoritartister: Nanne Grönvall, med låten Avundsjuk:



Ha en bra dag och låt den gå i glädjens och harmonins tecken!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

18 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Himla kloka ord!! Avundsjuka tror jag beror på att man inte har tro på sig själv att man också kan lyckas med det man vill :) Det är absolut bättre att folk gillar det som skrivs än att de kommenterar. Klart det blir lite roligare när det kommer kommentarer, men när man hör från folk som läser men aldrig kommenterar att de gillar skrivandetm då blir man glad! ha en fin dag!

Marina sa...

Håller absolut med! Frågan är om inte avundsjuka många gånger grundar sig i dåligt självförtroende och rädslan av att kunna lyckas lika bra som andra... men oavsett vad det beror på, så är det fruktansvärt tråkigt när den är närvarande...

Marina sa...

Håller absolut med! Frågan är om inte avundsjuka många gånger grundar sig i dåligt självförtroende och rädslan av att kunna lyckas lika bra som andra... men oavsett vad det beror på, så är det fruktansvärt tråkigt när den är närvarande...

Kim M. Kimselius sa...

Hej Trillingnöten
Det tror jag också!
Visst är det kul med kommentarer, för då VET man att någon läser det man skrivit. Men tänk om alla 8.000 skulle kommentera...
Ja, det är kul att höra att folk tycker om det man skrivit.
Tack för att du alltid kommenterar så fint!
Kram Kim

Hej Marina
Ja, det är så tråkigt när folk inte kan unna andra att lyckas, utan hela tiden grämer sig för att inte de har nått lika långt!
Kram Kim

Sofia sa...

Hej Kim!

Jag hittade precis din blogg via bokbloggar.se och kände igen ditt namn. "Tillbaka till Pompeji" var ju en av mina favoritböcker när den kom ut och jag läste om den många gånger. Jag har som vuxen fortsatt att gilla historiska romaner och tycker att det är kul med barn/ungdomsförfattare som skriver om historiska teman.

Håller med om att man gärna vill ha kommentarer på det man skriver i sin blogg. Man arbetar ju hårt med bloggtexten för att få åsikter i utbyte. Själv tycker jag om att kommentera och diskutera när det gäller böcker.

Allt gott!

Mvh Sofia

Tina sa...

Tyvärr är avundsjukan något vi får leva med.... ;o)) Den finns där och kommer inte att försvinna. Och det som ger det mest näring är just som Marina skrev, dåligt självförtroende.

Men det som jag tycker är värst är att det ofta "matas in med modersmjölken"... Föräldrar matar barnen med sin egen besvikelse och på det sättet får avundsjukan en bra grund att bygga på.....

Andrea sa...

Så sant som det var sagt! :)

Helena sa...

Jag tycker också mycket om den låten. Den är bra att lyssna på på jättehög volym när man är arg och behöver avreagera sig lite :o)

marianne sa...

Mmm, svårt ämne. För lite avundsjuka är förmodligen de flesta ibland.
Men så länge man inte är missunsam för att andra kan få det man själv strävar efter så kan avundsjuka även bli en drivkraft för att nå sina egna mål.. Men det finns de som är både avunsjuka och missunnsamma, det har jag upptäckt då jag jobbat med hundar och avel i 20 år. Även de som man trodde var ens vänner klarar inte att man har framgång och lyckas. Delad glädje är dubbel glädje, så för att göra sig själv lycklig så kan man glädjas åt andras framgång.

Annelie sa...

Tycker om dina statusar om Norgeläget på fb (apropå något annat). Du är verkligen inspirerande och en förebild. Det är hemskt det som hänt.
Kram Annelie

Makena sa...

Håller verkligen med! Avundsjuka människor är olyckliga människor. Alla har vi saker att vara tacksamma för bara vi ser oss runt!

Men det jag verkligen vill säga är att jag är så glad att jag hittat din blogg!! Tycker du verkar vara en varm och härlig människa! Dessutom avdramatiserade du det här med att skriva bok. Jag har nämligen nu i sommar fått en bokidé som jag verkligen BRINNER för (en bokserie idé för 6-8-åringar nått). Jag har skrivit utkast till de två första kapitlen. Sen har jag en bild av vad de följande kapitlen ska handla om. Men jag har nästan tappat lite modet när jag googlat runt på olika skrivarbloggar osv. Känt att det är så mkt bakgrundsarbete innan jag verkligen får skriva. Jag börjar bekymra mig för meningsbyggnad osv, borde jag göra karraktärsschema för alla inblandade osv osv. Men när du skrev att man bara ska skriva från hjärtat och fixa det andra sen blev jag så glad! Det innebär alltså att jag FÅR börja försöka få ut den bild jag har i huvudet på papper på en gång? Fantastiskt! Har lagt till dig på min blogg (som inte är ngn skrivarblogg (än) eftersom jag alldeles nyss kommit på att jag vill bli författare) Vågar inte riktigt säga det till nån än, då de kanske tycker det låter förmätet. Så säg inget hihi ;). Blir också sugen på att läsa dina böcker! Ska kolla efter dem nästa gång jag är på biblioteket! OJ vilken lång kommentar detta blev...men det är ju en kommentar iaf! (Känner f ö igen mig i ditt resonemang kring kommentarer också...)Mvh Maria

Kim M. Kimselius sa...

Hej Sofia
Välkommen hit till min blogg!
Vad kul att Tillbaka till Pompeji var din favoritbok när du var yngre. Har du sett att det kommit ut ännu en bok om Pompeji: Theos Pompeji? Den tror jag du skulle tycka mycket om. Du vet kanske att mina böcker har nästan lika många vuxna läsare som barn/ungdomar?
Härligt att du kommenterade, blev mycket glad. Välkommen tillbaka.
Kram Kim

Hej Tina
Ja, tyvärr är det så. Tror det stämmer det med med modersmjölken, vilket är mycket tråkigt, för då får barnet inte själv forma sitt liv och bli en positiv människa.
Kram Kim

Hej Andrea
Tack!
Kram Kim

Hej Helena
Precis, superbra att lyssna på med hög volym. Såg ett underbart program om Etna igår. Två vulkanforskare som stod vid det gamla observationscentret och filmade ett stort utbrott. SÅ VACKERT!
Kram Kim

Hej Marianne
Härligt att du hittat hit. Det var länge sedan vi sågs.
Ja, det där med en kombination av avundsjuka och missunnsamhet är nog tyvärr väldigt vanligt. Speciellt inom hunduppfödning har jag märkt och det gäller nog alla raser...
Instämmer i att delad glädje är dubbel glädje, det är de orden jag har fått med modersmjölken.
Lycka till med dina fina hundar!
Kram Kim

Hej Annelie
Tack! Vad glad jag blev för den kommentaren om händelserna i Norge. Att du ser mig som en inspiration och förebild för det att kännas i magen: lyckokänsla. Tack!
Ja, det är fruktansvärt det som har hänt. Läste om men man som hade två flickor på lägret. En av de ringde och berättade att någon sköt, pappan sa att de skulle gömma sig, då bröts samtalet. En av flickorna är försvunnen, den andra skjuten i bröstet och armen. Vet inte om hon överlever. Pappan trodde den andra dottern var död. Hemskt!
Kram Kim

Hej Makena
Välkommen hit! Vad kul att du hittat till min blogg. Ja vi har verkligen mycket att vara tacksamma för, men det är inte alla som ser förmånen av att kunna stiga upp ur sängen och möta ännu en dag. Bara det är en gåva!

Oj, tack! Nu blir jag jätteglad.

Åh, vad kul att min blogg har fått dig att inse att det inte är så svårt att skriva en bok, det viktigaste är att skriva direkt ur hjärtat, om något man brinner för och tro på det man skriver. DÅ blir det en bra berättelse.
Lovar att inte säga något, men kanske någon av dina vänner läser din kommentar och ändå får veta. Och vet du, det kanske är det bästa, för då måste du ta tag i saken. Läs blogginlägget Min källa till inspiration: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2010/03/min-kalla-till-inspiration.html så förstår du vad jag menar!
Lycka till med ditt bokprojekt. Hör gärna av dig och berätta hur det går. Nu ska jag gå in och kika på din blogg!
Kram Kim

Izabelle sa...

De flesta vuxna är väldigt egoistiska. De tänker bara på sig själva och/eller deras nära vänner. Så fort det kommer ett barn så skiter dem i det. Kan verkligen inte vara snäll och kommentera på dens blogg.

Kim, jag förstår inte hur du tänker. Är det roligt att få mig ledsen? Varför ljuger du och säger att du kommenterat när du inte har det? Varför kan aldrig vuxna vara snälla och tänka på andra?

Nu har så jädra mycket makt. Ni kan göra barn som mår jättedåligt hur glada som helst. Men gör ni något? NEJ. Nu sitter på er rumpa och ler åt er själva. Jag säger som jag brukar: Du måste ha varit i helvetet och vänt för att kunna förstå livet och alla egoistiska människor. Alla mobbas!!

Kim M. Kimselius sa...

Hej Izabelle

Om du tänkte lite positivt och inte bara skrev nedlåtande och var så egoistisk, skulle du må mycket bättre. Jag hade ingen aning om ifall du var ett barn eller en vuxen, innan jag gick in och kikade på ditt Harry Potterinlägg på din blogg. Jag har hela tiden behandlat dig precis som jag behandlar alla här på min blogg.

Jag har ingen anledning att göra dig ledsen. Jag har aldrig ljugit för dig, det ligger inte för mig. DU tackade för min kommentar, och då trodde jag givetvis att jag hade kommenterat när jag var inne och kikade på din blogg. Varför skulle jag tro att DU ljög?

Om det är någon som mobbar någon, så är det du som mobbar mig. I stort sett alla blogginlägg du har skrivit här på min blogg har varit nedlåtande och elaka.

Var glad för det du har och den du är istället för att trakassera andra. Jag har alltid svarat dig ärligt och vänligt. Nu är jag trött på dina påhopp och elaka kommentarer. Sluta mobba mig och min blogg! Skriv av dig på din egen blogg så mår du säkert bättre. Reta dig inte så på andra. Läs ovanstående blogginlägg ännu en gång och tänk igenom vad där står. Jag hoppas innerligt att du kommer att må bättre och inte fortsätter tror ont om alla.

Kram Kim

Mochride - mitt hjärtas röst sa...

Håller med. Väldigt bra skrivet.

Kim M. Kimselius sa...

Tack Mochride! Känns bra att du tycker det!
Kram Kim

franziengland sa...

Bra rutet, Kim! Jag såg redan igår att Izabelle verkade arg och på krigsstigen och ser här att det fortsatte. Hon verkar bära på ett berg av frustration. Hoppas att hon lugnat sig nu och bra att du inte tar åt dig utan bemöter på ett tydligt och rakt sätt.
När det gäller avundsjuka har både du och andra skrivit så mycket klokt att jag inte har så mycket mer att tillägga där :) . KRAM.

Kim M. Kimselius sa...

Hej Ingrid
Tack! Alla dina ord värmer!
Kram Kim