Härlig föreläsningsresa till Alingsås

Startade tidig torsdagsmorgon min resa till Alingsås. Solen hade just gått upp och höstfärgerna sprakade i rött och gult omkring mig. Fullmånen stod lågt på horisonten, som en blek knappt synlig rund skiva på den ljusblå himlen. Det var så vackert att bilresan var helt underbar.

Det var mycket vilt ute på vägarna, eftersom det var älgjakt. En gång var jag nära att köra på en jakthund som hoppade upp ur ett dike, mitt framför bilen. Som tur var körde jag på en mindre väg just då, farten var låg och jag hann bromsa. Undrar hur många jakthundar som blir påkörda under jaktsäsongen... Hann även stanna, eller chocka rådjuren med biltutan så att vi undvek kollision. Egentligen inte en perfekt dag för långkörning, men det underbara vädret gjorde ändå resan till en njutning.

Jag gjorde en avstickare till min 88-årige far och hans gamla bordercollie Jack. Där njöt jag några timmar av min fars sällskap. Vi satt i solen vid ladugårdsväggen och det var riktigt, riktigt varmt, trots att termometern bara visade +11 grader. På eftermiddagen bar det av till Olofstorp där jag skulle bo, nu stod solen så lågt att det var en ren pina att köra. Såg knappt någonting. Hörde sedan på nyheterna att det hade varit en svår bilolycka där en lastbil kört in i en kö med bilar, eftersom föraren inte såg något på grund av solen. Förstår precis hur det var.

Nästa dag körde jag tidigt till Alingsås. Naturen runt mig var frostigt vit och solen började värma upp luften, vilket gjorde att dimman till slut steg ju närmare jag kom Alingsås. Det var så vackert!!! Jag skulle besöka tre skolor och den första skolan låg på en höjd, med utsikt över omgivande landskap. Helt fantastisk vy! Eleverna tyckte det var spännande att lyssna på mig och satt tysta och fascinerade. Även om en av pojkarna räckte upp handen och bad mig vrida på affischen av SS-mannen, eftersom pojken tyckte att mannen stirrade på honom med otäcka ögon... Jag vred på affischen och då stirrade mannen på mig...

Det kom många intressanta frågor och det är alltid lika roligt att besvara dem, eftersom varje fråga ger ny infallsvinkel till min föreläsning. Kersti på bokhandeln i Alingsås var snäll och visade vägen till de olika skolorna, något jag var mycket tacksam för, eftersom det ofta är ett stort bekymmer när jag är på nya platser.

Nästa skola var en montessoriskola, där en stor grupp elever var samlade. Även dessa elever lyssnade intresserat och ställde många intressanta frågor. Här blev jag bjuden på jättegod lunch och satt tillsammans med tre pojkar som hade lyssnat på min föreläsning. En av pojkarna sa att mitt besök hade förändrat hela skolan. När jag frågade vad han menade sa att han de nu pratade med varandra. "Visst pratade vi med varandra förut också, men nu pratar vi med varandra på ett helt annat sätt. Du har fått oss att tro på oss själva, vi har fått mer självförtroende. Därför pratar vi annorlunda."

Jag hade kunnat krama om honom för hans ord, för de gjorde mig jätteglad.

Efter lunchen var det dags för nästa skola, som låg på gångavstånd. Det har var högstadiet, en niondeklass. Det roliga med den här skolan var att den var inrymd i lokaler där det fanns gym och lite annan verksamhet också.

Här var eleverna vuxna och ställde helt andra frågor, vilket gjorde att min föreläsning blev annorlunda. Efteråt kom många av eleverna fram och pratade med mig. De berättade att de hade uppskattat föreläsningen väldigt mycket och en av flickorna sa: "Vi har haft många författare som föreläst hos oss tidigare. Men det här är första gången som jag blivit så inspirerad att jag vill  läsa samtliga böcker! Dessutom blev jag skrivsugen!" Några andra niondeklassare som stod bredvid nickade och höll med. Sådana ord är inspirerande att få höra!

Nöjd och belåten åkte jag tillbaka till Olofstorp, köpte två gravkransar och hämtade barnbarnet Frida på skolan. Därefter åkte vi till min syster Birgittas grav och pratade lite med henne. Frida hade gjort en jättefin spindel som hon satte på graven.

 Himlen var helt fantastiskt vacker och väckte min fantasi.

Hemma igen hos Patrik, Linda och Frida visade jag min läsplatta som Frida, 9 år, blev väldigt förtjust i. Speciellt funktionen där man kunde rita. Hon och jag gjorde porträtt av varandra. Tyckte hennes bild av mig blev allra bäst! Nu kommer den att följa med mig över hela världen på mina resor och när jag längtar efter Frida, kan jag gå in och titta på bilden hon har gjort av mig och minnas hur trevligt vi hade.

Imorgon kommer jag att berätta om min signering i Alingsås och ljusfesten. Missa inte det inlägget, för det är fantastiska bilder!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se