Vikingamuseet i Reykjavik Island

Då var det dags för sista inlägget av min föreläsningsresa på Island. Längre ned kan du se tidigare Islandsinlägg. Nu har vi kommit fram till sista dagen på Island, fredagen den 18 oktober 2013. Den här gången tar jag dig med till Vikingamuseet i Reykjavik och lite annat kul!

Lämnade Akureyri på eftermiddagen och kom fram till Reykjavik. Det här fotot är taget från flygplanet. Ser du kyrkan vid horisonten?

Jag blev hämtad på flygplatsen av min isländska förläggare Elin. Hon och hennes man Jón körde mig till Föreningen Norden, som hade bokat min föreläsningsresa. Jag gick in till Kristin som hade skött allt från början och tackade henne för ett bra arrangemang. Föreningen Nordens lokaler ligger mittemot det hotell jag bodde på i Reykjavik. Nära och bra!

Efter att ha checkat in på hotellet tog Elin och Jón mig till en utsiksplats för att fika. Det här var vattencistern för Reykjavik, i en av de runda cylindrarna låg även Vikingamuseum.

Efter en jättegod fika gick vi ut på utsiktsbalkongerna. Det var kallt och blåsigt, men gav utblick över hela Reykjavik.

Elin passar på att fotografera mig, när jag fotograferar henne. Med på bild är även Jón.

Flygplatsen jag nyligen hade landat på när jag flög inrikes.

I varje hörn fanns en metallskylt som visade vad det var man såg. Inte för att jag blev så mycket klokare, men i alla fall...

Även härifrån såg vi den alltid närvarande kyrkan sticka upp sin spira över Reykjavik.

Jón fotograferade Elin och mig med kyrkan emellan oss.

Lite sönderblåsta gav vi oss nedåt för att besöka Vikingamuseet. Jag berättade för kassörskan att jag var författare och hade skrivit om vikingar. Hon blev mycket intresserad. Det visade sig nämligen att det var hon och hennes man som hade byggt upp hela detta museum. Hon var nyfiken på att få höra vad jag tyckte om utställningen.

Vid varje ny monter fanns det skyltar som berättade vad det var för något jag tittade på. Dessutom hade jag fått hörlurar och mp3-spelare och lyssnade hela tiden medan jag gick runt och såg de olika figurerna.

Den här vikingen såg så riktig ut att det var skrämmande att se honom "kliva runt hörnet". Han rörde sig inte, men det såg faktiskt ut som om han gjorde det.

Den här kvinnan kom på efterkälke när övriga människor flydde. Hon tog då ett svärd, slet upp sin klänning och satte svärdet till bröstet för att ta livet av sig. Folket lät henne överleva, för de trodde att bara en galning kunde göra på detta sätt.

Inbjudande och bekvämt, eller hur?

En vis man som får råd av nornorna.

Kristendomen kom till vikingarna...

Så gjorde även Pesten/Digerdöden/Svarta Döden...

De här personerna såg också otroligt verkliga ut, vänta ska du få se...

...Nå, håller du inte med mig?

Även bödeln fanns på plats...

Och förföljelsen av häxor.

Efter att ha kommit ut från Saga Museum insåg jag att museet faktiskt kunde ha tre av mina böcker där, eftersom de hade berättat både om Vikingatiden, Häxförföljelsen och Digerdöden. Vilket jag har skrivit om i Vikingaträl, Jag är ingen häxa och Svarta Döden. Hmmm...

Mitt isländska förlag vill absolut att jag ska skriva om Island och vi gick iväg till bokhandeln för att köpa isländsk litteratur till mig. Där hittade jag mina egna böcker. I gott sällskap låg min nyutkomna bok Töfrasverdid/Riddarsvärdet, som genast hade klättrat långt upp på topplistan på bara några dagar.

I en annan bokhandel hade den lika gott sällskap av Astrid Lindgrens bok om Emil i Katthult.

Eftersom jag skulle med allra första morgonplanet 7.15 och var tvungen att åka redan 04.00 från hotellet, bestämde vi att vi skulle äta middagen på hotellets restaurang. Det visade sig vara ett mycket populärt ställe och det var nära att vi inte hade fått något bord. Något som var kul var att gästerna vid bordet bakom oss, satt framför mig på planet från Akureyri. Dessutom hade många i Akureyri tipsat mig om en fantastisk restaurang som låg bredvid hotellet... Vad ingen sa var att det var själva hotellrestaurangen, men det löste sig ändå.

Nästa dag kändes det nästan omänskligt att gå upp 03.00. Mycket på grund av att jag hade vaknat hela natten, rädd för att jag inte skulle vakna i tid. Då hade jag ändå både ställt in min mobilväckning och begärt väckning av hotellet. Jag blev hämtad med en liten transferbuss och hälsade på övriga passagerare när jag steg på. Bussen körde till stora en större central där vi fick byta buss. Jag började prata med en kvinna och vi hann säga mycket innan vi klev på den större bussen och sedan körde runt halva Reykjavik för att hämta upp passagerare. Det kändes som om vi hade känt varandra hela livet.

På flygplatsen gällde det att hämta ut pengarna för Taxfreeinköpen, hinna äta frukost och köpa lite saker från Blå Lagunens butik. Normalt är jag alltid först på planet, beror på att jag fortfarande bär flygrädsla inom mig, men den här gången höll jag nästan på att missa avgången. Final Call stod det på skylten när jag kom till gaten. OPS, vart hade den tiden tagit vägen. Jag hade fått fönsterplats och försökte få byta till plats i gången, men det gick inte så bra. Kanske lika bra det, annars hade jag inte kunnat fånga soluppgången när vi lyfte från Keflavik utanför Reykjavik.

Jag hade hamnat mitt i en grupp thailändska pensionärer som reste jorden runt tillsammans. De var fjorton stycken och mycket, mycket trevliga. Det visade sig att den ena av dem hade varit lärare i engelska och franska och vi kunde tala obehindrat med varandra. De berättade om alla sina resor och jag berättade lite om mina. Det var ofrånkomligt att de skulle fråga vad jag hade gjort på Island och på så sätt fick de reda på att jag var författare. När vi landade räckte de mig en lapp med namn, adress och telefonnummer "så att jag kunde komma och bo hos dem när jag skrev min bok om Thailand". WOW!

Till slut var jag hemma i Sverige igen, efter en lång, intensiv resa. När jag gick ut för att rasta hundarna på kvällen var det fullmåne som klövs i mitten av kondensen från ett passerande flygplan. Det fick mig att tänka på min resa till Island, alla nya vänner jag hade fått och allt fantastiskt jag hade upplevt.

Jag hoppas att mina föreläsningar på Island har inspirerat de elever jag mötte till att vilja lära sig mer danska och till att läsa! För jag kände glädjen och ivern strömma emot mig från eleverna i varje klassrum och jag har fått ännu mer ungdomar i mitt hjärta. Kanske vi möts igen en dag. Det är inte helt omöjligt, för jag mötte faktiskt en flicka den här gången, som jag hade mött för fyra år sedan när min bok Tillbaka till Pompeji släpptes på Island och blev utsedd som en av årets bästa utländska ungdomsböcker. Hon var fortfarande ett stort fan av mina böcker.

Kanske är det så som min förläggare Elin, med make Jón, sa vid min ankomst "Du har en stor inofficiell fanklubb på Island, bara så att du vet!"

Det kändes faktiskt så, och för dem, min förläggare och för alla er andra kan jag berätta att jag är på gång med min första isländska bok...

Här kan du se mina tidigare inlägg om Island:

Blogginlägg gjorda under mitt besök på Island 2013:
(Min bok Riddarsvärdet/Töfrasverdid släpptes den 14 oktober och låg på 6 plats på topplistan den 18 oktober)Island är en magisk plats som väcker fantasin. 
Akureyri på Island är en fantastisk plats.  
Heta källor, Myvatn, Godafoss, Dimmurborgir och mystik på Island.  
Föreläsningar i undersköna Akureyri på Island.  
Vikingamuseet i Reykjavik.


Hösten 2009 var jag på Island i samband med att min bok Tillbaka till Pompeji släpptes på isländska (Aftur til Pompei). Här kan du följa min resa över halva Island och se många av de foton jag tog och en liten kort filmsnutt. Jag har även bloggat om min resa efter att jag kom hem, där hittar du fler och andra foton.

Blogginlägg gjorda under mitt besök på Island 2009: 
Kimselius är på väg till Island 
Första dagen på Island 
Andra dagen på Island besöker jag bland annat Pingvellir 
Tredje dagen på Island har jag en nära-döden-upplevelse 
Fjärde dagen på Island Selfoss och mycket mer  
Femte dagen på Island Reykjavik 
Sjätte dagen på Island Golden Circle 

Sjunde dagen på Island Blå Lagunen 

Blogginlägg om Island med många foton:
Island Pingvellir Golden Circle

Blogginlägg om Vulkanen Eyjafjallajökull:
Eyjafjallajökull på Island har fått utbrott 

Onormal tystnad på grund av vulkanutbrottet 
Vulkanförfattaren 
Vulkanaskan kväver mig 

Filmer från Island:
Filmsnutt från Island 


Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Ge ut din bok själv är enklare än du tror

Den här artikeln publicerades i Blekinge Läns Tidning och är skriven av Thomas Arnroth. Eftersom jag tyckte det var en bra, upplysande artikel vill jag gärna dela med mig av den till dig. Varsågod:


Ge ut boken själv - enklare än du tror
Varför vänta på att bli godkänd av ett förlag, när du kan ge ut boken själv? Att publicera böcker har aldrig varit lättare än nu. Det kan dessutom bli en god affär.

Vem som helst med lite datorvana kan ge ut sin egen bok med raketfart.

På Amazon, som snabbt håller på att bli ett av världens största förlag, tar det bara ett dygn från att du skickar in din bok tills den är publicerad.

Avståndet mellan manus och läsare är nästan gastkramande kort.

Nyckeln ligger i digitaliseringen av hela processen. Boken skrivs, sätts och formges på en dator. Både fysiska böcker och e-böcker publiceras från samma digitala original, men just när det gäller e-böcker blir enkelheten och hastigheten extrem.

Bra historia
Allt fler tar också chansen att ge ut böcker på eget förlag.

- Ja, den kundgruppen ökar hela tiden. Det spelar egentligen ingen roll om det är ett stort eller litet förlag som är utgivare, tjänsterna man behöver är i grunden ändå desamma, säger Jonas Lennermo på Publit.

Via Publit kan vem som helst ge ut sin bok. Allt som behövs är i princip manus och omslag, eller som Jonas säger: "En bra historia!"

Texten kan sedan göras tillgängligt både i tryckt form och som e-bok via den vanliga bokhandeln, nätbokhandeln eller e-butiker som Appstore.

Man betalar inget för tjänsten, men Publit tar en del av försäljningen. Det finns andra som har liknande tjänster, exempelvis Vulkan.

Man kan också göra som juristen Helena Biehl i Stockholm. Hon har skrivit en serie barnböcker och spänningsromaner som har väckt flera förlags intresse, men aldrig kommit längre än till ett samtal.

I våras bestämde hon sig slutligen för att hoppa över allt vad redaktörer och förlag heter. Hon blev istället sitt eget förlag och började ge ut böcker via Amazon.

- Eftersom allt är digitalt är det ju så lätt att göra. Den är en enkelhet som är väldigt lockande, säger Biehl.

Köper korrektur
Helena skriver sina manus på engelska. Hon köper billig hjälp med korrektur från skickliga amatörer på sajten Fiverr.com. Där hittar hon också personer som kan hjälpa henne med omslag. Hittills har hon publicerat fem böcker, två astrologiböcker och en kriminalnovell under eget namn, samt två så kallade how-to-böcker under pseudonym.

- Jag säljer mellan fem och tio böcker i veckan. De tär mer än många gör som glviit utgivna på stora förlag.



Antagligen tjänar hon mer per bok också. Helena tar mellan fem och sju dollar per titel. Amazon tar 35 procent av förtjänsten, resten behåller hon. En vanlig författare får ungefär tio procent.

- Jag är jättenöjd. Det här ger ringar på vattnet. Jag har fått en hel del uppmärksamhet och dessutom har jag blivit tillfrågad om att blogga om astrologi på Amelia. Fler borde test säger hon.

E-bok och tryckt bok
Du behöver inte välja om du ska ge ut en e-bok eller en tryckt bok. Båda produceras rån samma digitala förlaga. Idag behöver du inte heller trycka upp boken direkt. Den kan istället finnas för så kallat on-demand-tryck.

I praktiken innebär det att boken finns till försäljning hos exempelvis Adlibris och Bokus. Det finns ingen tryckt bok i lager, men när någon beställer den går en order till ett tryckeri som trycker just det exemplaret och skickar.

Den svenska marknaden för e-böcker är ännu ganska liten, och om du ändå har skrivit en bok kan du lika gärna erbjuda den i tryckt form. Det är ofta också en bättre affär.  (TT)

Här kan du få hjälp för fem dollar
En sajt där man får billig hjälp är Fiverr.com. Där köper man tjänster för fem dollar.

Man kan till exempel köpa design av bokomslag eller engelsk korrekturläsning. En hel bok kostar mer än fem dollar att få läst, men betydligt mindre än att gå till ett proffs.

Omslag och formgivning fungerar också för böcker på svenska, även om de görs av exempelvis en amerikan. (TT)



Nå, känns det lättare att skriva nu, känner du att du kommer att nå ut med din bok och inte bara låter den ligga i byrålådan?

I min skrivbok Att skriva med glädje hittar du mängder av skrivtips, men också hur du gör din bok, från idé till färdig bok. Med andra ord, hur du ger ut på eget förlag. Många tips och råd hittar du i boken. Den finns att låna på biblioteken som både vanlig bok och som e-bok.




Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Gåsmiddag med Skånes Författarsällskap

Ett alltid lika kärt, årligt evenemang är gåsmiddag med Skånes Författarsällskap. Torsdagen den 7 november samlades vi för att äta gemensam middag.

SKÅNES FÖRFATTARSÄLLSKAP bildades 1963 (och firar i år, 2013, 50 år). Med Dagmar Edqvist som drivande kraft ägde ett förberedande möte rum i Lund, och sällskapet bildades formellt vid ett påföljande möte i en gammal skeppsredarvilla i Mölle söndagen den 21 april. Här deltog bland andra Fritz Bengtsson, Janne Bergquist, Dagmar Edqvist, Annika och Gabriel Jönsson, Ingrid och Max Lundgren, Olle Länsberg, Hans Peterson (som valdes till ordförande) och Per Wistrand.

Sällskapet har som främsta uppgift att – med ett minimum av formalia – verka för medlemmarnas gemensamma trevnad och intresse samt att i övrigt verka för främjande av skånsk litteratur i vidaste bemärkelse.

Under årens lopp har sällskapet manifesterat sin existens genom framträdanden och i tryck. Hösten 1978 utgavs antologin Goddag Skåne och mellan 1987 och 1994 sju antologier under namnet Södra magasinet. Tidskriften Sydförfattaren, som var gemensam för Skånes författarsällskap och Författarcentrum Syd, utkom 1987–2000.

Till jubelåret 2013 förbereds ytterligare en antologi med bidrag av medlemmarna.

Författarkollegorna Ingrid Ingemark och Ann-Christine Relander

Vi var närmare 30 författare som träffades på Hurva Gästgivargård för att fira Mårten Gås och äta gåsmiddag.

Mårtensafton är en högtid som firas den 10 november, ofta med gåsmiddag. Själva högtidsdagen var ursprungligen Mårtensmässan, 11 november. Högtiden firades förr i hela Sverige, men är i dag främst förknippad med Skåne. Högtiden firas på liknande sätt i Danmark (Mortens aften) och på kontinenten, främst i Tyskland. Mårten har fått sitt namn efter helgonet Martin av Tours.

På en klassisk gåsamiddag serveras svartsoppa som förrätt, därefter gåsen, och till sist skånsk äppelkaka som efterrätt. Denna meny skapades av krögaren på Piperska muren i Stockholm under 1850-talet. Kombinationen blev populär och övriga krögare var inte sena med att ta efter. Innan den klassiska mårtensmenyn kom till Skåne åt man lutfisk till förrätt följt av själva gåsen och avslutningsvis risgrynsgröt till efterrätt. (Hämtat från Wikipedia)

Min mycket uppskattade författarkollega Christer Claesson, som är en riktig idéspruta och ger mig många uppslag till böcker. En guldgruva när det gäller historia.

Som förrätt fick vi svartsoppa, skaldjurssallad eller sparrissoppa, jag hade valt det sistnämnda. Till gåsen fick vi ett otal olika tillbehör: äpplemos, äpplegele, brysselkål, rödkål, potatis, sås och lite annat gott. Gåsen serverades både uppskuren och som lårklubbor. Mumsigt värre! Till efterrätt fick vi skånsk äpplekaka med den ljuvligaste vaniljsås och hemmagjord glass.

Det är andra gången vi äter gåsmiddag här och vi är alltid lika nöjda med både maten och bemötandet från personalen. Jag känner mig varmt välkommen när jag stiger in i huset och möts av välkomstdrink och leenden.

Mitt i Skånes böljande landskap, utmed E 22:an strax norr om Lund,
ligger anrika Hurva Gästgivaregård.
Allt sedan 1972 har krögarfamiljen Peter och Kristina Herrmann
vårdat och fört den skånska gästgivaretraditionen vidare.

Enligt en lag från 1636 skulle det inrättas gästgiverier på varannan mil
utefter allmän stråkväg. Denna bestämmelse upphävdes först 1933.
Hurva Gästgivaregård uppfördes 1865, efter att det tidigare gästgiveriet brunnit ner 1837.
Under mellanåren var man inhyst i granngården.

De skånska gästgiverierna är lite som franska lantkrogar, väl värda en omväg.
För många skåningar fungerar gästgivargårdarna också som en slags trygghet.
Det är här man träffas och firar stora och små högtider i goda vänners lag.

På Hurva Gästgivaregård frodas den äkta skånska gemyten, här råder en varm och
välkomnande atmosfär. Vi serverar genuint skånskt sillbord,
rustik husmanskost och traditionella söndagsmiddagar
samt arrangerar gåsagillen, julbord, dop- och bröllopsfester.

Varmt välkomna till Hurva Gästgivaregård!

Här är det författarkollegorna Bengt Bökman och Gun R Bengtsson.

Gästgivarvärden själv serverade oss, tillsammans med sin personal. Han berättade engagerat om när han var ung pojk och serverade Fritiof Nilsson Piraten, utan att veta hur känd han var. Det var först när det kom en journalist till värdshuset och bad honom gå och fråga författaren om han gick med på en intervju, som pojken förstod vem han var. "Tänk där hade jag gått och serverat honom utan att veta hur känd han var och vem han var", sa värdshusvärden.

"Ja, du har inte en aning om vilka vi är heller, har jag märkt!" sa en av mina författarkollegor och skrattade. Värdshusvärden sa "Det stämmer!" log och gick därifrån. Mina kollegor och jag såg på varandra och log gott.



Fritiof Nilsson Piraten, egentligen Nils Fritiof Adam Nilsson, född 4 december 1895 i Vollsjö i Färs härad i Skåne, död 31 januari 1972 i Malmö, var en svensk advokat och författare. Läs mer på Wikipedia.

Som vanligt blev jag oerhört inspirerad av att möta mina författarkollegor. Blev glad att flera av dem hade läst mina böcker.

På vägen hem satt jag och bollade bland alla de bokidéer som hade dykt upp under kvällen.

Nu är det ett år till nästa gåsmiddag med författarkollegorna... Förhoppningsvis ses vi på andra evenemang under tiden fram till nästa år!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Inspirerande och lite läskig promenad i bokskogen

På väg in i äventyret!

Precis så kändes det när jag körde in på den här vägen i Skånes bokskogar, för att ta en lunchpromenad och samla på mig mer ord på berättelsen jag just nu håller på att skriva i min skrivarstuga i Skåne.

Jag var tvungen att stanna bilen och insupa atmosfären. Det ser lite trolskt ut och längre fram, där det ljusnar, där väntar äventyret, eller hur?

Här finns många vandringsleder att ge sig ut på, lite dåligt utmärkta och ingen aning om hur långa vissa leder var. Jag fick en karta över lederna, men vad hjälpte det mig när jag inte hade mina läsglasögon med mig. Det tänkte de inte på!

Iallafall så gav vi oss av på en av lederna, Tickie och jag.

Vandringsleden ledde iväg på grusvägen, sedan in i bokskogen, där en matta av rödbruna löv täckte marken. Det var lite halt och slipprigt på de nedfallna grenarna och jag var nära att stå på öronen ett par gånger, trots mina bra vandringsskor. Tickie såg förvånat på mig varje gång jag hojtade till när jag halkade. Hon hade bra fäste med sina klor.

Ett riktigt trollträd stod bland löven, med rötterna nedkörda i jorden, likt giriga fingrar i en godisskål. Jag ville klappa trädet, som var gammalt och har upplevt betydligt många fler år än jag.

Vi följde den utmärkta stigen som ledde oss fram till trappor över stängsel. Tur att Tickie är tränad agilityhund. På kommando sprang hon uppför stegen, väntade på toppen tills jag kommit upp, tills hon fick kommando att ta sig ned på andra sidan. Ett par sådan stättor tog vi oss över.

Sedan tappade vi bort markeringarna... Lite läskigt blev det. Inte först, eftersom jag har bra lokalsinne. Men efter ett tag, när vägen jag valt bar in i allt mörkare, tyngre granskog, då började hjärtat klappa fortare av rädsla, eller kanske det berodde på den branta uppförsbacken...

Jag följde min fågelinstinkt och tog av på vägarna åt det håll jag trodde jag skulle hitta informationscentret och min bil och se, till slut öppnade sig skogen och där låg platsen!

Som en liten oas mitt ute i skogen låg välansade gräsmattor, en sjö och fina gångvägar. Jag undrade var någonstans jag hade gått fel. Det fick jag inte reda på förrän jag kom hem och fick tillgång till mina läsglasögon. Tack och lov för min fågelinstinkt/lokalsinne.

Jag körde hemåt mot skrivarstugan igen. Ser du huset till höger i bild? Där ville jag bo när jag köpte hus i Skåne för många, många år sedan. Tyvärr var det huset inte till salu då, utan blev det först långt senare, när vi väl hade hittat ett hus, och då fick det vara. Tänk dig att bo där, men den utsikten, det där blå du skymtar längre fram är vatten!

Det är i de här omgivningarna jag hämtar inspiration när jag bor i min Skrivarstuga i Skåne. Dagens promenad som fick hjärtat att klappa lite extra, gav mig även många ord till min berättelse. Nu ska jag skriva vidare på den! Vad jag skriver på? Det får än så länge bli en hemlighet...

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här