Summeringen av 2009

Ett mycket intensivt år går mot sitt slut. Var tog det egentligen vägen? Förmodligen försvann det så fort för att jag har rest och upplevt så oerhört mycket det här året.

Året började med Boksläpp i Hässleholm 1 februari av min bok "Snapphaneresan" i samarbete med Hässleholm, Osby och Östra Göinges kommuner.

Min bok "Tillbaka till Pompeji" kom ut i Spanien, Sydamerika och spansktalande delarna av USA i februari.

Därefter var det Littfestivalen i Umeå i februari, Läromedelsmässa i Kristianstad och så vidare till Finland för att föreläsa i två omgångar i mars.

Våren var fylld av föreläsningar och samtidigt avslutade jag min bok "Kinesiska Draken" och "Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland". Boken om Kina skrev jag i Finland, eftersom det blir långa dagar och kvällar efter föreläsningarna, med gott om skrivtid då jag kan sitta fjättrad vid skrivbordet och försvinna bort i fantasin. Jag skrev för hand i min skrivbok, men eftersom det tog flera dagar att skriva in texten när jag kom hem, bestämde jag mig för att inhandla en liten bärbar dator, vilket jag också har gjort.

Horsahallens Gille i maj, som alltid lika roligt, det är också därifrån bilden överst är hämtad. Ett bröllop hann jag med på våren och sedan var det en hel del föreläsningar och marknader under sommaren. Två evenemang var jag tvungen att ställa in pga att rösten helt och hållet försvann för mig i två veckor. Undrar om min man tyckte det var skönt...?

Min hund Namie dog, och en av mina valpar kom på besök och var sekunder från döden bara några dagar efter Namies död. Strax därpå föll min PON, Tickie, ihop på promenaden och var jättedålig och jag trodde att hon skulle dö för mig också. Det var tre riktigt, riktigt hemska veckor.

Vi hade smygsläpp av min nya bok redan 31 Juli här i Karlskrona. Och sedan var det dags för bröllop, igen! Jättekul! Och sedan snurrade det igång rejält.

När jag nu tittar på min kalender så är det lättare att räkna de enstaka dagar jag var hemma än att räkna hur mycket jag var borta. Jag flög fram och tillbaka, Stockholm, Luleå, Kiruna, tåg till Göteborg för föreläsning, hem igen och sedan var det tillbaka till Göteborg för bokmässa. Det var en jätterolig bokmässa. För första gången hade jag en praktikant och tre medhjälpare i montern. Med andra ord var det fyra personer som arbetade åt mig medan jag bara satt och skrev autografer och föreläste. Med anledning av att det var märkesåret 1809, föreläste jag en hel del om min bok "Det glömda kriget 1808-1809" och satt i panel och diskuterade i ämnet. En mycket spännande bokmässa.

I oktober, direkt efter bokmässan, var det ännu en panel tillsammans med Margareta Skantze och Katarina Mazetti, i Ronneby, där vi diskuterade historiska tema. Salen var fylld av folk och vi fick mycket stort gensvar och hade jättekul själva.

Sedan fylldes dagarna och veckorna med fullt av signeringar och föreläsningar och därefter reste jag till Island.

Island var helt fantastisk. Om nu vill veta mer om den resan kan ni titta på tidigare bloggar. Där kan ni bland annat läsa om min "Nära-döden-upplevelse" på Island. Min bok Aftur till Pompei släpptes på Island och bara en månad senare var den nästan slut. Förlaget har tryckt upp fler böcker och även köpt rättigheterna till att översätta "Jag är ingen häxa". "Aftur til Pompei" blev utsedd som en av årets fem bästa utländska böcker av bokhandlarna på Island. Det har skrivits om mig och min bok i en tvåsidig artikel i en dagstidning, en halvsida i ett magasin och en fin artikel om förlaget och dess ägare. Helt otroligt.

Direkt vidare till Barnboksdagen i Landskrona och sedan föreläsningar och därefter reste jag till Finland.

Denna gång gick Finlandsresan till Rovaniemi där jag fick träffa jultomten och många underbara lärare och elever. En del av dem har jag fortfarande kontakt med och hoppas få träffa igen. Ni kan läsa mer om Finlandsresan här på tidigare blogginlägg.

Ingen vila efter Finlandsresan utan det var full fart med signeringar, runt om i Skåne och Stockholm ända fram till strax före julafton. Tyvärr var det snökaos när jag var i Skåne och jag kunde inte ta mig fram på vägarna alla dagar. Var tvungen att låna snöskyffel av grannen, för någon sådan har jag inte i min sommarstuga där jag bodde.

Det är inte lätt att summera ett så innehållsrikt år på bara några rader, för som ni förstår har det hänt mycket, mycket, mycket mer än vad jag har skrivit om här.

Jag ser med tillförsikt fram emot 2010 och hoppas att det kommer fler glada, roliga nyheter som jag kan dela med mig av.

Jag vill avsluta med att tacka alla mina läsare för att ni har gjort 2009 till ett av de mest fantastiska år jag har upplevt. Tack för att ni finns!

Många varma hälsningar och kramar från Kim





Tre stora fans tillsammans med författaren på Bokmässan i Göteborg 2009. Från vänster: Hanna, Roxana, Kim och Linda.

Bokrecension: Slumpens Bok

Slumpens Bok fångade direkt ifrån första början och jag kände "Wow, nu har jag fått tag på en riktigt bra bok". Handlingen var också mycket bra, annorlunda och oförutsägbar. Men...

Slumpens bok var dåligt korrekturläst, vilket innebar att det ofta fattades ord och på många ställen var det "extra ord" som gjorde meningarna otydliga och svårlästa. En annars mycket bra bok som förstördes på grund av de många korrekturfelen.

Av erfarenhet vet jag att det ofta förekommer korrekturfel i böcker, även i mina, tyvärr. Men det var för många och för grova fel i Slumpens Bok, vilket gjorde att jag tappade lite av intresset för boken. Tråkigt!

Kramisar Kim

Äntligen hemma!

Den 21 december lämnade jag ett vintrigt Skåne för hemresa till Blekinge. Hela veckan i Skåne hade det varit halt och mycket snö och för första gången hade jag på grund av vädret varit tvungen att ställa in en signering, något som inte kändes bra. Men det fanns ingenting att att göra, tyvärr!

Vägarna var fortfarande snötäckta i Skåne och jag hoppades på att E22:an skulle vara något bättre.



















Vilket den också visade sig vara, för det mesta såg vägen så här bra ut, runt Kristianstad var den jättefin och bilen rullade på i jämn fart. Jag längtade hem, var trött på att köra runt på snöiga, moddiga och hala vägar.



















Men när jag närmade mig hemmet var vägen betydligt mycket sämre. Här låg snön packad på vägen och det var halt att köra. Jag var mycket glad för mina nya, dubbade vinterdäck.



















Samtidigt var det så otroligt vackert med all snön som låg över precis allt!



















Till min glädje tittade solen fram när jag kom hem. Jan hade skottat infarten och skottat upp gångar för mig och alla hundarna. Det var mycket snö och Tickie som inte har så långa ben hade svårt att ta sig fram. Hon gick bara i gångarna. När jag tvingade ut henne i snön blev hon olycklig, eftersom snön fastnade i hennes långa päls och hon såg ut som en sumobrottare till slut där hon gick bredbent med några extra kilo snö på benen. Gissa om hon var trött när hon kom in.

Nu har det varit plusgrader här, en hel del av snön har smält bort. Ingenting finns kvar på träden, men det ligger fortfarande mycket på marken. Men inte så mycket att Tickie har problem att springa runt på tomten längre.

Direkt jag kom hem satte jag mig och arbetade med "Kimberlie - Ett nytt liv" och fick iväg den till korrekturläsarna. Sedan har jag varit "julledig", vilket har inneburit att jag ätit skinksmörgåsar, läst och läst och läst och sett på film och umgåtts med Jan och hundarna. Något jag verkligen har längtat efter den här intensiva hösten.

Dessutom har jag besvarat massor, massor, massor av mail och har ännu inte hunnit besvara alla. Tack för att ni skriver till mig och berättar om vad ni tycker om böckerna. Det inspirerar mig jättemycket och när jag nu tänker på allt beröm som ni har öst över mig i mailen, då blir jag väldigt, väldigt skrivsugen.

Ett av mailen var från min förläggare på Island som berättade att min bok "Aftur til Pompei" hade blivit utvald av bokhandlaren på Island som en av årets fem bästa böcker år 2009. Inte undra på att boken sålde slut så snabbt och att förlaget redan har tryckt upp nya böcker. De har även köpt rättigheterna på "Jag är ingen häxa" som ska komma ut under våren. Jag håller tummarna för att även den boken säljer bra, för det innebär att jag får resa tillbaka till Island nästa höst för att promota "Faraos förbannelse". Jag längtar verkligen tillbaka till Island!

Nästa bok som jag ska skriva handlar om Romarriket, vilket också är arbetstiteln på boken. Kanske börjar jag på boken redan imorgon, vi får se. Jag tar en dag i taget nu, det har varit så fullspäckat schema hela 2009 att jag just nu bara vill ta det lugnt och ta dagen som den kommer.

Men ni som känner mig vet att jag inte kan låta bli att skriva och jobba med mina böcker. Så var inte oroliga, det kommer fler böcker 2010, många fler!

Kramisar från Kim

Boktips: Tunnlar

Nu har jag gjort ett avbrott från att arbeta med mina egna böcker och slukar därmed många av de böcker som länge legat och väntat på att få läsas.

En av dem är "Tunnlar" av Roderick Gordon. En bok vars omslag inte har tilltalat mig och därför har den länge väntat på att få läsas. Men när jag väl öppnade den och började läsa så var jag fast. Får säga som läsarna av mina böcker brukar säga: "Jag kunde inte sluta läsa förrän jag läst ut boken".

För så var det verkligen, "Tunnlar" var mycket spännande, otroligt annorlunda och hur verklighetsotrolig den än var, så kändes det som om det faktiskt kunde vara precis så som det beskrevs i boken.

Bra språk, bra miljöskildringar och otroligt spännande. Läs den!

Kramisar Kim

Snökaos och signering

Oj, vilken dag! När jag satte på radion i morse varnade de för snökaos och uppmanade att man inte skulle ge sig ut på vägarna i onödan... Jag kröp tillbaka i sängen och funderade över hur jag skulle göra. Efter ett tag gick jag upp, tog på mig och gick ut med Tola. Det hade inte snöat under natten, solen såg ut att bryta fram och det kändes som om det äntligen skulle bli en fin dag. Det var vindstilla och jag bestämde mig för att åka.





E22:an var täckt av snö och endast två hjulspår skymtade fram på vägen. Det var inte så farligt, förrän det började snöa. Snön vräkte ned och det gick knappt att se något alls.










Bilarna kröp fram i 40 km/tim och solen skymtade gäckande ibland snömolnen.

Kan ni tänka er att detta är en fyrfilig motorväg jag har fotograferat?









Blev lättad när jag såg skylten som visade på den avfart jag skulle av vid. Men när jag kom till avfarten låg där en stor snövall mot avfarten, utan att tveka gasade jag och plöjde igenom snövallen, var tvungen att ha fart för att komma uppför backen också...

Det gick mycket bra. När jag väl tagit mig igenom Lund och ut på E6:an mot Löddeköpinge var vägen saltad och båda körbanorna var snöfria. Endast små smala snösträngar låg i mitten.



Här har jag anlänt till Bokia/Killbergs Bokhandel i Center Syd Löddeköpinge. Här väntar jag på anstormningen av kunder. Många hade tydligen lyssnat på uppmaningen på radio att inte ge sig ut på vägarna, för det var inte så mycket folk i butiken. Ändå lyckades jag sälja en hel del, inget rekord, men en bra försäljning.







Mitt stora fan Roxana kom och hälsade på och gav mig en julklapp (jag har inte öppnat den ännu, väntar till julafton). Tack Roxana!











Även mina vänner Kerstin och Ingvar kom och hälsade på. Tidigare har jag bott hos dem när jag signerat, då har det varit nära och bra eftersom de bor i Löddeköpinge. Även av dem fick jag julklapp, men den har jag öppnat, det var massor av kanelbullar, mums! Tack!








Så var jag tillbaka i stugan igen, med utedass och kallvatten. Imorgon far jag hemåt, ska bli skönt att bara vrida på kranen så varmvattnet kommer, och slippa klä på mig bara för att gå på toaletten.

Men... jag kommer ändå att sakna det, för det har sin charm att leva spartanskt för en tid, om inte annat än för att det får mig att uppskatta den vardagliga lyxen hemma.

Nu är det slut med årets föreläsningar och signeringar. Ett år som har gått förvånansvärt fort, det var inte länge sedan jag skrev mitt julbrev för 2008, nu ska jag hem och skriva mitt julbrev för 2009 och berätta för alla mina vänner och släktingar om allt spännande som har hänt under 2009. För det har verkligen hänt mycket! Men det får jag berätta om i ett annat blogginlägg.

kramisar till er alla från Kim

Skånsk vinter, massor av snö!

Det bara snöar och snöar och snöar och blåser. Vilket medför att snön yr ut över vägarna. Har sedan många år tillbaka signerat i Skåne sista veckan före jul, men det har aldrig varit så mycket snö som nu, eller så mycket trafikproblem pga snön. Visst, det har varit halt, men inte så mycket snö!

Idag när jag kom hem och pulsade runt på ängen med hunden gick snön upp till knäna på de värsta ställena, men det innebär inte att snön ligger lika tjock överallt. Det innebär bara att det är extra jobbigt att gå, för rätt som det är sjunker man ned i mycket snö. Till och med hunden går i mina fotspår och då är hon stor Tola.

Idag trotsade jag vädrets makter och körde till Burlöv Center utanför Malmö. Vädret var fint i Hörby, ingen ny snö. Men halvvägs mot Malmö började det snö och sedan snöade det ihållande tills jag åkte hem flera timmar senare. På E22:an var det bara hjulspår i ena körfältet och snökörfält i omkörningsfilen. En jobbig hemresa!

Men det var ingenting jag tänkte på när jag signerade, snön och hemfärden. Det var mycket folk i butiken, fast värre har jag sett. Däremot var det många som var intresserade av mina böcker och lagret på ca 100 böcker minskade stadigt.

Det var så roligt att se att folk inte bara köpte en bok, många gick därifrån med både tre-fyra och till och med åtta böcker! Alla var på gott humör och jag fick många trevliga samtal med intresserade köpare.

Linda med familj kom och hälsade på. Det är Linda som har startat kimselius-fan-blogg, där hon har julkalender varje dag. Gå in och kika på den. Ni hittar länk från min hemsida www.kimselius.se. Alltid lika roligt att träffa Linda och hennes familj, som jag tror är nästan lika stora fans till mina böcker som Linda är.

Bilden är tagen hos Killbergs/Bokia i Burlöv Center. Linda står och myser i bakgrunden när jag signerar böcker åt en ny läsare. Här hade lagret redan börjat tunnas ut rejält, men när jag gick låg det endast enstaka exemplar kvar på bordet. En mycket lyckad signering med andra ord.

Imorgon är det sista signeringen för i år. Då brukar jag också sälja en hel del. Så ni som ännu inte har hunnit köpa en signerad bok av mig är hjärtligt välkomna till Killbergs/Bokia i Center Syd, Löddeköpinge imorgon. Vi ses!

Kramisar från Kim

Omkullkastade planer och skyddsänglar

Ibland blir det inte riktigt som man har planerat...

Idag var det kallt och blåsigt. Det hade fallit mycket snö under gårdagen och natten och jag lånade en snöskyffel av grannen, någon sådan har jag inte i sommarstugan, bara en spade, men det skulle ta alltför lång tid att skyffla ut bilen med en spade. Hela bilen var belagd med ett tjockt lager ispansar och snö. Det tog ett tag innan jag lyckades få upp bildörren eftersom den hade frusit fast, men med tålamod gick den upp så att jag kunde starta motorn och försöka låta bilen av-isa sig själv medan jag skottade. Det tog dryga timmen att skotta fram bilen. Därefter fick jag hacka bort det tjocka lagret is från extraljusen. Sedan var det dags att rasta hunden innan jag skulle göra mig iordning för att åka iväg och signera. Något jag verkligen såg fram emot.

Tola och jag plumsade i snön som gick ända upp till stövelskaftet på mina fodrade gummistövlar. Det var rätt mysigt, för snön glittrade i solskenet och min Canadien Goose-jacka höll ute de isande vindarna som ven runt oss.

Jag kom tillbaka till verkligheten när jag satt i bilen på väg mot Landskrona. Det var väl okej att det var packad, hal snö på vår lilla väg, och nästa väg var sandad med grus, också okej. Men när jag kom ut på E22, som jag hade förväntat mig skulle vara snöfri med hjälp av saltning, blev jag medveten om att även där var det isbeläggning pga packad snö. På några ställen skymtade asfalten, men där låg det hala issträngar. När jag sedan körde in på väg 17 mot Eslöv/Landskrona var det blank, polerad snö som var mycket hal. Inte gjorde det saken bättre att det blåste rejält. Rätt som det var plöjde bilen in i en rejäl snödriva som skrapade mot underredet och fronten och fick bilen att svaja över vägen.

Hela tiden avbröts radioprogrammet av trafikrapporter om nya trafikolyckor, avåkningar, lastbilar som stod på tvären, hala vägar, avstängda vägar pga av olyckor, timslånga bilköer etc.

Till slut gav jag upp. För jag insåg att även om jag lyckades ta mig till Landskrona så kanske jag inte skulle kunna ta mig hem igen på kvällen. Och hur många människor skulle våga sig ut i det här vädret för att köpa min bok...?

Det kändes lite snopet att vända och jag kände mig som en svikare mot butiken. Samtidigt har jag lärt mig lyssna på min inre röst, min intuition, som sa mig att jag skulle vända om.

Istället för att träffa fans, nya läsare och få många trevliga pratstunder ägnade jag dagen åt att skriva på en av mina böcker.

Nu hoppas jag att väglaget är bättre imorgon så att jag kommer iväg till Jägersro. Samtidigt har de sagt att det ska komma mer snö i natt... vi får väl se...

Det är så lätt att det blir hamburgare och färdiglagat när jag är ute och reser, så idag ville jag vara nyttig och komponerade en färgglad sallad med kyckling som var mycket god!









När jag var liten samlade min syster Birgitta och jag på bildermärken av änglar. När jag fick välja adventskalender på Gleerups igår var valet därför lätt och jag tog "bildermärkesängeln". Nu hänger den på väggen här i min sommarstuga och påminner mig om min syster som nu själv är en ängel och i och med det alltid finns vid min sida nuförtiden.

Jag har en känsla av att det är hon som håller sin vakande hand över mig...

Snökaos och halka

Igår kväll körde jag hem från Karlskrona till Eringsboda. Det var så halt att jag knappt kom upp för Alnarydsbacken. Snön vräkte ned och jag fasade för att köra till Skåne dagen därpå. Innerst inne hoppades jag att all snön skulle ha försvunnit till morgonen därpå. Men så var inte fallet.

Istället hade det snöat ännu mer och jag körde fast med bilen redan i grindhålet. Väckte Jan som kom ut och hjälpte mig så jag kom iväg.

Jag fasade för att köra till Skåne men hoppades innerst inne att vägen till Ronneby skulle vara plogad, men så var inte fallet! Det var så halt och bilen levde sitt eget liv på vägen, det kändes som om jag körde med sommardäck och jag kunde endast hålla 40 km/tim. Efter en oändligt lång och plågsam bilkörning nådde jag ned till E22 och körde upp på vägen, som var saltad men snömoddig.

I samma stund som jag kom upp på stora vägen slocknade mitt halvljus och jag såg knappt någonting. Jag insåg att jag inte kunde köra till Skåne på detta sätt och vid första avfart svängde jag av och körde tillbaka till Ronneby, till "min" bilverkstad. Klockan var strax efter 7 på morgonen och de var snälla och lovade hjälpa mig med att sätta in ny lampa.

Då kom jag att tänka på stipendiet jag hade fått dagen innan, en rejäl summa pengar, och jag mindes den fasansfulla halkiga färden ned till Ronneby, väderleksrapporten hade lovat ännu mer snö både i Blekinge och Skåne och jag ville inte ha en sådan hemsk bilkörning igen, så jag sa:

Du har händelsevis inte fyra dubbdäck som du kan sätta på min bil?

Jag hade vinterdäck på, men allrounddäck, breda, otäckt hala.

De hade fyra däck, dyra, men det struntade jag i, livet är värt varenda krona. Och det kändes faktiskt som om någon hade släckt halvljuset för mig för att jag skulle köra in till verkstan och fixa nya däck... Däck jag nu är mycket glad över, eftersom det i Hörby är mycket snö och jag hade inte tagit mig till min stuga utan mina dubbdäck. Dessutom behövde jag inte vara så rädd när jag körde hem ifrån en fantastisk signeringsdag, utan kunde njuta av att jag sålt så bra, och körde i lugnt tempo i trygg förvissning om att jag hade bra däck.

Jag hatar snö och halka, det händer så mycket onödigt då. Jag tycker om mina signeringsturer, men tycker inte om att köra runt i Skåne när det är halt. Men jag älskar att möta mina fans och sedan jag gick med i Facebook händer det att jag vid mina signeringar möter många av mina facebookvänner som jag aldrig har träffat tidigare. Det är roligt!

De har lovat mer snö, kallare och det kommer sannolikt att frysa på inatt.

Jag tänker på alla som är tvungna att köra på de snöiga vägarna och jag hoppas att de har en vakande ängel som håller ett öga på dem och tar hand om dem så att de inte råkar illa ut i trafiken.
Det känns som om jag har en skyddsängel, någon som vakar över mig, och jag hoppas att den ängeln fortsätter hålla sin vakande hand över mig tills jag är hemma i trygghet igen.


Här signerar jag på Gleerups i Lund idag, där jag sålde 69 böcker vid signeringen. Förra årets rekord i denna butik var 68 böcker (mitt personliga rekord är 97 böcker vid en signering), så jag sålde bara en mer än förra året. Det är kul att så många vill köpa mina böcker. Den fantastiska signeringen gjorde också att det kändes värt resan i snön.









Min älskade Tola, följeslagare, servicehund och kär vän. Hon plockar upp allt jag tappar, hon plockar ut tvätten ur tvättmaskinen och hon är hjälpsam så fort hon får en chans.
Här ligger hon bredvid mig i stugan och vaktar på mig, nöjd efter vår promenad i snön och den mysiga kelstunden efteråt. Det känns skönt att komma hem till en sådan vän när dagen har varit jobbig. (Tola tyckte det var jättekul på bilverkstan!)

Kör försiktigt och var rädda om er där ute på vägarna!

Kramisar Kim

Stockholmssignering och funderingar

Trots att det nu är 12 år sedan jag debuterade med min bok "Tillbaka till Pompeji" känner jag en lika stor glädje varje gång jag ser mina böcker i skyltfönstret. (Ovanstående bild är tagen i skyltfönstret till Akademibokhandeln Odenplan i Stockholm.)

Ofta undrar jag om andra författare känner samma glädje över sina böcker, efter så många år som jag gör. Jag vet att jag är författare, det är alla mina tretton utgivna böcker ett bevis på, samt alla mina böcker som är översatta till olika språk. Ändå har jag någonstans inom mig svårt att inse att jag faktiskt har nått mina drömmars mål, att jag verkligen är författare. Jag förundras över att folk vill läsa vad jag skriver. För jag skriver ju bara något jag själv vill läsa, något jag vill ställa i min bokhylla.

Dessutom är förberedelserna inför varje ny bok en spännande resa, både mentalt och fysiskt, eftersom jag läser oerhört stora mängder faktaböcker inför varje historisk äventyrsbok, och dessutom reser till platserna jag skriver om. Det är underbart att skriva böcker, att nu i vintermörkret kliva uppför trapporna till min skrivarlya, tända några stearinljus och sätta på datorn. Ibland låter jag musik spela på låg volym i bakgrunden, ibland vill jag ha det helt tyst omkring mig.

När jag därefter sätter mig ned för att skriva sprids lyckokänslan inom mig och fingrarna bara dansar fram över skrivbordet. Efter en produktiv dag mår jag mycket bra. En dag utan skrivande får mig att må dåligt.

Men jag kom alldeles bort ifrån ämnet, jag skulle ju berätta om min signeringsresa till Stockholm.

Först besökte jag Äppelvikens bokhandel. En liten mysig bokhandel med en stadig ström av besökare. I den bokhandeln finns allt, det är underbart att gå omkring i butiken och jag märker att många kunder kan tillbringa väldigt lång tid i butiken. Många köper mycket, en del köper bara en liten, liten sak, som en bunt fotbollskort. När jag lämnade bokhandeln fanns endast tre av mina böcker kvar. En bra signeringsdag med andra ord!

Andra dagen var jag och signerade hos Akademibokhandeln Solna centrum. Det var min första signering i denna butik, vilket alltid är lika spännande. Men både jag och personalen var nöjd efter signeringen, enligt dem hade jag slagit signeringsrekord i butiken. I Solna centrum har de många mysiga restauranger och jag ägnade en stund innan signeringen att vandra omkring och kika i butikerna.

Tredje dagen signerade jag hos Akademibokhandeln på Odenplan. En stor butik med ett mycket bra läge. Här var det en strid ström av besökare och högarna med böcker krympte allteftersom tiden rann iväg. Personalen var jättenöjd med försäljningen och ville att jag skulle komma tillbaka så fort jag släppte en ny bok. Jättekul! Själv var jag så glad och nöjd med dagen att det riktigt sprudlande inom mig.

Det jag tycker allra bäst om vid mina signeringar är alla möten med människor. Alla har något att berätta och det är så intressant att lyssna. Många fångas av omslagen till mina böcker och kommer fram för att berätta att de har besökt Kina, eller Machu Picchu eller någon av alla de andra platser där mina böcker utspelar sig. Vi jämför våra reseminnen och alla har alltid sett något som jag har missat och tvärtom. För hur det nu än är, så hinner man inte se allt på en resa.

När jag inte signerade njöt jag av Stockholm i decemberyran. Hotellet var proppfullt med folk som ständigt strömmade fram och tillbaka i den stora foajén. Till min glädje föll stora, tunga julaftons-snöflingor den ena dagen. Både gatan och min kappa var täckt av ett lager av snö. Gatorna var fulla av turister och framför NK:s julskyltning flockades folk i stora skaror. Det berörde en liten sorgsen sträng i mitt hjärta, när jag mindes alla de år då jag stått framför dessa fönster med min älskade Berner Sennenhund Miko. Han älskade nämligen att titta på alla rörliga figurer i NK:s julskyltning. Han kunde stå där hur länge som helst och människorna brukade förundras över hur han följde figurernas rörelser. Miko och jag hade som tradition att alltid åka in till Stockholm för att se julskyltningen, som avslutades med korv och bröd till oss båda innan husse hämtade oss så att vi kunde åka tillbaka hem till Lindholmen utanför Stockholm. Ja, det var kära minnen som kom upp till ytan igen.

Jag vandrade runt mycket i Stockholm och upplevde platser och minnen innan det var dags att åka tillbaka hem till Blekinge och landet, tystnaden och familjen. Hundarna blev så glada att de höll på att äta upp mig, de är fortfarande väldigt glada över att ha mig hemma och vill helst vara exakt där jag är. Vilket inte är så lätt eftersom det är två stora bernersennenhundar och en något mindre PON. De vet inte att jag redan har börjat packa väskan inför en ny resa...

Imorgon är det ny signering, i Karlskrona, därefter åker jag till Skåne för de sista julsigneringarna.

Livet har så mycket att ge, det gäller bara att se möjligheterna.

Kramisar Kim

Skrivprocess och drömmar

I landet mellan dröm och verklighet kom jag på något mycket intressant i morse.

Som de flesta av er vet har jag skrivit sedan jag var åtta år, då jag skrev min första bok och även bestämde mig för att jag skulle bli författare.

Men aldrig någonsin har jag funderat över skrivprocessen så som jag gjorde i morse.

Det är nämligen så att när jag skriver mina böcker lever jag mig in i berättelsen till 200 %, jag blir den jag skriver om, jag är på plats, jag känner lukter, ser vad personerna ser och upplever allt de gör. Det gäller inte bara huvudpersonerna i berättelserna, det gäller ALLA personerna i mina böcker. (Kanske det är därför böckerna tilltar alla åldrar?!)

I morse när jag precis vaknat ur min dröm och låg och funderade över den, insåg jag att det var precis likadant i mina drömmar:

Först var jag en person som flydde undan soldater och såg en pojke klättra uppför ett träd för att gömma sig, i nästa stund var jag pojken som såg soldaterna närma sig, men han såg även en stor fågel komma emot sig där han satt i trädet, sedan var jag fågeln som såg pojken, soldaterna som hade upptäckt pojken och även såg den första personen som flydde undan soldaterna. Fågeln tänkte att han måste rädda någon av personerna och flög mot pojken, som jag i nästa stund var, "pojken" såg fågeln komma emot sig och jag blev så rädd att jag trillade ur trädet... Och så höll det på.

När jag insåg att drömmarna upplevdes på samma sätt som mina berättelser, funderade jag över om jag skriver som jag gör på grund av att jag drömmer på det sättet, eller om jag drömmer på det sättet för att jag skriver som jag gör...

Vad säger du som just nu läst detta, är det samma sak för dig? Svara mig gärna på Facebook eller twitter eller direkt här i kommentarer efter bloggen. Det skulle vara intressant att få höra hur andra upplever sina drömmar och skrivprocesser.

Kramisar Kim

Kimselius är sista dagen i Finland

Det är nu ett tag sedan jag lämnade Finland och Rovaniemi. Tiden har rusat iväg på grund av alla signeringar och jag har inte haft någon tid över för min blogg. Men här kommer nu det sista inlägget från Finland.

Här är Ounasvaaran gymnasium i Rovaniemi, där jag tillbringade de flesta av mina föreläsningsdagar i Finland den här gången.







Här föreläser jag för sista gången i skolan, för den här gången, för jag hoppas att jag kommer tillbaka, eftersom det var mycket roligt att besöka denna skola. Eleverna var mysiga, lärarna blev mina vänner.





Här är några av lärarna som jag blev bekant med under min vistelse i Rovaniemi. Här har vi träffats för en avskedsmiddag på mitt hotell.







Tidigt på morgonen anlände jag till flygplatsen. Inte ens flygplatspersonalen hade kommit. Endast en städare gick och torkade av golvet. Han såg lite undrande på mig, det var 1,5 timma innan första morgonplanet skulle lyfta.

Den tomma hallen gav mig möjlighet att göra något jag inte hade hunnit göra när jag anlände:

Att fotografera alla skyltar och mysiga dekorationer i ankomsthallen. Kanske var det roligare att göra det nu, eftersom de nu betydde något för mig, det var platser jag hade besökt och själv upplevt. Ifrån Jultomtens Postkontor skickade jag julkort med specialstämpel från jultomten...



Dessutom hade jag nu träffat tomten i hans tomteverkstad och fått veta att min julönskan skulle slå in. Håll tummarna, för det skulle vara helt fantastiskt om det hände!






I ankomsthallen hittade jag även de här små sötnosarna. Och när väl affärerna hade öppnat i avgångshallen köpte jag mig en egen liten vargunge, kunde bara inte motstå!






Björnen som hade gått i idé mitt i ankomsthallen såg så kramgo ut och just då kände jag mig lika trött som han gjorde.







Här ser ni hela montern med djuren, som ligger mitt i bagagebandet så att väskorna snurrar runt dem. Går inte att undvika att se dem. Mycket vackert och gulligt!

Ja så var ännu en Finlandsresa över. Det har blivit många sedan 2008, då min bok "Det glömda kriget 1808-1809" släpptes. Boken berättar om Sveriges gemensamma historia med Finland. Vi var ju ett enat land i närmare 700 år innan Ryssland gick in i östra delen av Svea rike, lade beslag på halva riket och döpte det till Finland!

Jag fick förfrågan från Finland "Projekt 1809" om jag kunde tänka mig att skriva en bok om händelsen och jag sa ja. Med andra ord är det "Projekt 1809" och "Svenska Nu" som har skickat runt mig i Finland för att berätta om vår gemensamma historia.

Som ni förstår kommer boken "Det glömda kriget 1808-1809" alltid att betyda speciellt mycket för mig, för den har gett mig så många nya upplevelser och många nya vänner i Finland och jag är så otroligt glad att jag sa ja på förfrågan om att skriva boken.

Har du ännu inte läst boken, gör det! Alla borde känna till vår gemensamma historia med vårt grannland Finland. Dessutom är "Det glömda kriget 1808-1809" en av de bästa böcker jag har skrivit!

Ja, det var inte meningen att berätta så mycket om boken, men du ser, jag tycker verkligen om den och brinner för att få andra människor att känna till historia. Det är därför jag skriver mina historiska äventyrsböcker.

Nu är det dags att börja arbeta med något annat, "riktigt" jobb. Men vi hörs snart igen. Hoppas jag!

Kramisar från Kim

Kimselius är i Finland, sjunde och sista dagen

Upp tidigt idag för att ha föreläsningar för 4-5-6:klassare i Syväsenvaaran Koulu. Underbara elever som fyllde klassrummet, alla ville lyssna på författaren. Eftersom de inte hade läst svenska tillräckligt länge för att förstå allt jag sade, hade jag hjälp av Pertti som tolkade. Det var roligt att lyssna på honom, för han använde samma tonfall som jag så det var lätt att följa med när han berättade på finska vad jag hade sagt. Tror jag lärde mig några nya ord också på det sättet.

Därefter åkte vi vidare till Ounasvaaran Yläaste och Lukio (högstadiet och gymnasiet) som ni ser på bilden ovan.
Här var det också många som ville lyssna eftersom jag varit i skolan både måndag och tisdag och eleverna hade hört om mina föredrag och var nyfikna. Även här fyllde vi klassrummen med så många elever det gick in.








Det känns underbart att stå framför en hel sal med vetgiriga elever som suger i sig allt jag berättar. Två bekanta ansikten dök upp i mängden av elever och när jag frågade om vi inte hade träffats visade det sig att de hade varit och lyssnat på mig tidigare men gärna ville lyssna igen. DET tycker jag är bra beröm för mitt föredrag. Jag blev jätteglad!

Det känns lite vemodigt att lämna Finland för den här gången. Som vanligt har jag trivts väldigt bra i Finland, har fått många nya vänner och haft många underbara upplevelser.

Ikväll är det avslutning med middag med lärarna från Ounasvaaran Lukio här på hotellet. Ska bli jättekul, men det innebär också att det kommer att bli ännu sorgligare att skiljas. Det var ju dessa lärare jag var med på Idrottens Hus och fick träningsvärk tillsammans med.

Det har varit underbart i Rovaniemi med snö och lagom kallt. Alldeles för lite snö tycker folket här i staden, men för mig har det räckt bra. Det har varit vitt på marken och kallt, som det brukar vara när jag är i Finland och föreläser... Dessutom känns det mäktigt att vara vid Polcirkeln, hade hoppats på att få se lite norrsken, men det har varit mulet hela tiden och mest grått och mörkt hela dagarna. Men jag har fått träffa jultomten eller "julgubben" som de kallar honom här på svenska (se gårdagens blogg).

Ja, då är det bara att hoppas att vinden har avtagit (det stormade rejält i Sverige igår... efter vad jag har hört blåste det 41 sekundmeter) lagom tills mitt plan lyfter imorgon och att jag inte blåser bort på vägen till Blekinge.

Vi hörs snart igen, för det dröjer inte länge förrän jag är på resa igen! Nästa resa bär "bara" iväg till Uppsala.
Första dagen i Finland, föreläsningsresa Helsingfors 
Andra dagen i Finland, föreläsningsresa Helsingfors 
Tredje dagen i Finland, Rovaniemi 
Fjärde dagen i Finland, Rovaniemi 
Femte dagen i Finland, Rovaniemi, Idrottens Hus 
Sjätte dagen i Finland, Rovaniemi, besök hos tomten 
Sjunde dagen i Finland, Rovaniemi
  Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar från Kim


Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Är du nyfiken på mina böcker finns de att köpa här 

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Kimselius är på besök hos Jultomten i Rovaniemi Finland, sjätte dagen

Idag har jag varit och hälsat på Jultomten i Rovaniemi. Jag fick en jättefin julklapp: En dvd med mitt möte med jultomten och en dvd av tomtens hus, samt denna fina bild. TACK! Dessutom lovade han att det stora röda paketet i högen var till mig. Ska bli spännande att se om det kommer på julafton 18.00 som han lovade...




Men dagen började långt tidigare på Lyseonpuiston lukio i Rovaniemi.

Där var det först morgonsamling inför skolans 900 (eller var det 800) elever. Där presenterades jag innan dagens händelser togs upp.







Därefter var det full fart. Fyra lektioner med mycket duktiga elever som förstod vad jag sa.












Jag gestikulerar alltid med händerna och lever mig in i berättelsen. En del bilder blir väldigt suddiga på grund av detta. Men här är en bild i rörelse där ögonblicket frusits.
















Sedan blev jag avtackad med presenter. "Julklappar" redan innan mitt besök hos jultomten. Mycket glad blev jag och överraskad. Den fina kassen kom till användning direkt för att stoppa de övriga presenterna.









Nu har vi kommit till Jultomtens boplats vid Polarcirkeln. Här finns gott om hus, jultomtens postkontor, där man kan köpa jultomtevykort och få jultomtens egen poststämpel på kortet.










Jag tyckte speciellt om ljuset som vandrade upp och ned i grannarna, det var ett blåaktigt, lite spökligt ljus. På bilden har jag även lyckats fånga en ängel, ser ni henne? Som ni förstår var det här en magisk plats.









Här en något suddig bild av jultomtens hus. Där inne finns en klocka som gör att jultomten kan befinna sig på alla platser över hela världen samtidigt. En JÄTTESTOR klocka som man gick runt, runt och runt och uppför innan man kom in i tomtens innersta kammare.








Överallt var det fantastiska ljus och färger. Här är jultomtens hus i närbild.












Den suddiga bilden förstärker bara känslan av magin på platsen och gör färgerna ännu starkare.












Det var många färggranna granar över hela området och en gnutta julstämning kom över mig. Plötsligt kände jag mig som ett förväntansfullt, om än stort, barn. Det här var jättekul!










Här finns jultomtens souvenirbutik. Om man nu inte förlitar sig på att han kommer med julklappar kan man köpa egna.







Jultomten tog en liten tupplur när vi kom och vi fick snällt ställa oss och vänta. Annars riskerade vi att bli utan julklappar.







Jultomten vinkar välkommen in och dörrarna öppnas. Från och med nu fick inga mer foton tas. En proffsfotograf fanns som tog alla kort och filmer av mitt besök hos tomten. Till exempel bilden överst i det här blogginlägget.





Tomtenissarna var fullt sysselsatta med alla julbestyren i butiken. Detta är jultomtens egna postkontor. Härifrån skickade jag en hälsning till min 86-åriga pappa som älskar att få vykort från alla spännande platser jag besöker. Han blir nog förvånad när han får ett ifrån jultomten...

Därefter bar det tillbaka till hotellet. Pertii hade varit snäll och kört mig till och från jultomten och Pertii såg även till att jag fick den fina julklappen med mig hem...

Nu ska jag sätta mig och skriva lite mer på min "Kimberlie - Ett nytt liv". Snart klar!

Imorgon väntar ännu en intensiv föreläsningsdag här i Rovaniemi, sista föreläsningsdagen. På fredag åker jag hem. Flyget går som planerat och jag hoppas att de stormvindar som yr över Sverige inte har hunnit hit tills dess.

Vi hörs snart igen!
Första dagen i Finland, föreläsningsresa Helsingfors 
Andra dagen i Finland, föreläsningsresa Helsingfors 
Tredje dagen i Finland, Rovaniemi 
Fjärde dagen i Finland, Rovaniemi 
Femte dagen i Finland, Rovaniemi, Idrottens Hus 
Sjätte dagen i Finland, Rovaniemi, besök hos tomten 
Sjunde dagen i Finland, Rovaniemi
  Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar från Kim


Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Är du nyfiken på mina böcker finns de att köpa här 

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.