Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 8 januari 2011

Bokrecension: Faraos förbannelse

Min bok Faraos förbannelse har fått en jättefin recension av Helena på bloggen Livet på Citronodlingen. Så här säger Helena bland annat om boken:

Boken blir spännande redan på dom första sidorna och det blir lätt att man "ska bara" läsa ett kapitel till... och ett till... för att man vill veta hur Theo och Ramona ska lösa dom knipor som dom hamnar i.

Kan varmt rekommendera den här boken till er som har barnasinnet i behåll, till er som på ett lättsamt sätt vill lära sig lite mer om Egypten och till er som har vetgiriga barn.

Faraos förbannelse är den bok som gavs ut som första bok på mitt egna förlag 2002. Den boken har hittills varit den bok vi har tryckt om flest gånger, men nu går Tillbaka till Pompeji om den.

Blir alltid så glad när jag får fina vitsord om mina böcker, för som du vet lägger jag ner otroligt mycket arbete på researchen inför varje bok

Något som också är roligt är när böckerna blir översatta till andra språk. Det är speciellt roligt att se omslagen. Kanske mindre kul när de väljer samma omslag som på mina svenska böcker, men ändå läckert med en helt annan titel och helt oförstående text inuti boken.

Här omslaget till den serbiska boken. De var det första landet som köpte rättigheterna till mina böcker och Faraos förbannelse låg på topplistan över de 10 mest sålda böckerna i 1,5 år, i Seriben.

Nu har jag fans från Serbien som är medlemmar i fanklubbarna på Facebook och håller kontakt med mig genom Facebook. Vilket jag tycker är jättekul.

Det finska omslaget till Faraos förbannelse tycker jag väldigt mycket om. Det ser så elegant ut, eller vad tycker du?

Nästa land att översätta Faraos förbannelse verkar bli Island, där boken är planerad att komma ut under våren 2011, om allt går som planerat.

Det som är spännande med utlandslanseringarna är att de inte alltid väljer att översätta den första boken i serien först, utan som till exempel i Serbien där de valde Faraos förbannelse som första bok.

Ska bli spännande att se vilket land som kommer härnäst, och hur det bokomslaget ser ut.

Kramisar Kim






















.

fredag 7 januari 2011

Skrivprocess: Vad ska jag berätta om idag?

Ibland har jag hur många saker som helst som jag vill skriva om här på bloggen, väljer ett ämne och skriver om det och tänker: Imorgon skriver jag något av de andra. Men så dyker något annat intressant upp som jag bloggar om istället och så har idéerna försvunnit och ibland är det alldeles tomt när det är dags att skriva blogginlägg. Speciellt ofta händer det när jag är i ett kreativt tillstånd. Låter det konstigt? Då ska jag förklara:

När jag är inne i mina böcker och fantasin flödar där, då är jag ju i den berättelsen, den tiden, den händelsen och då är det inte alltid min hjärna har lust att fokusera på något annat.

Eller så är jag fylld av frågor och svar efter att jag har gått igenom alla frågor jag har fått på Unga Fakta och besvarat dem.

Ofta får jag frågan: "Vad ska jag skriva om?" Eller så frågar de "Vad ska min berättelse handla om?"

Då brukar jag ofta svara:

Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.

Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.

Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.

När jag själv inte riktigt vet vad jag ska skriva om på dagens blogginlägg brukar jag kika in på mina bloggvänners sidor och se vad de har skrivit om idag. Det ger mig inspiration. Inte på så sätt att jag skriver samma sak, men genom att läsa deras blogginlägg och se bredden på texterna, så fylls jag av ord och uppslag om vad jag själv ska skriva om.

Jag tycker alltid att alla andra har fantastiska blogginlägg, och undrar om någon verkligen tycker om det som jag skriver här på min blogg. Därför är det kul när läsarna kommenterar blogginläggen så jag får direkt respons.

Detsamma gäller med böckerna, det är alltid lika roligt att få höra vad läsarna tycker om böckerna. Precis lika viktigt för mig nu när jag har uppnått mogen ålder, som för den som är barn och skriver sin allra första berättelse. Man måste få beröm, få känna att det man har gjort betyder något för läsaren, att de har förstått vad det är man vill berätta med alla sina ord.

Därför älskar jag mitt ideella arbete på Unga Fakta. Där försöker jag ge tillfredsställande svar på alla frågor som ställs av de vetgiriga och skrivsugna. Och jag hoppas att de som ställer frågan: "Vad ska jag berätta om?" blir inspirerad av mitt svar och kommer igång att skriva, trots att jag inte ordagrant har sagt VAD de ska skriva om. Vad tror du?

Kramisar Kim


torsdag 6 januari 2011

Boktips: Fladdermusmannen och Snömannen av Jo Nesbo

Av en händelse började jag läsa Jo Nesbos bok Snömannen, bara för att den följde med Läsplattan jag köpte. Blev fast direkt!

Det är november och vintern har kommit till Oslo. En liten pojke tittar ut genom fönstret på en snögubbe som någon gjort i trädgården. Varför ser den så otäck ut och varför stirrar den upp på honom i stället för ut mot gatan?

Nästa morgon är pojkens mamma borta och runt snögubbens hals sitter en halsduk...

Kommissarie Harry Hole på Oslopolisen kopplar ihop kvinnan som anmälts försvunnen med ett anonymt brev han fått från någon som kallar sig Snömannen. Snart upptäcker han att det förekommit fler fall där gifta kvinnor försvunnit spårlöst samma dag som den första snön fallit. Kan polisen ha att göra med en seriemördare och utmanar denne mördare Harry Hole personligen genom sina dåd?

"Snömannen" är den sjunde boken om Harry Hole.

En riktigt nagelbitarbok som håller dig fångad från början till slut, det tar lång tid innan du listar ut vem mördaren är!

Därför var det ingen tvekan när jag skulle köpa min nästa E-bok. Det blev Fladdermusmannen av Jo Nesbo:

När norske polisen Harry Hole skickas till Sydney på andra sidan jordklotet, är det långt ifrån turistbroschyrernas glättiga värld han får uppleva. Tillsammans med den aboriginske kollegan Andrew Kensington ska han få fast den som mördade en kvinnlig, norsk B-kändis. Jaktmarkerna är de skitiga miljöerna i Sydneys skuggvärld, och i glädjekvarteren med dygnet-runt-service rör de sig bland horor och hallickar, cirkusartister, transvestiter och langare.

För Harry blir utredningen ett möte med det moderna Australien, de urgamla myterna och kärleken.


När jag läste den här boken upptäckte jag i ett tidigt skede att jag visste vem mördaren var, eftersom det hade talats om honom i boken Snömannen. Ändå var jag fångad av berättelsen, som den här gången utspelar sig i Australien och då förutom att ge en spännande berättelse också tar mig med till en fascinerande kultur. Ska du läsa de här två böckerna ska du definitivt börja med Fladdermusmannen.

Det jag tycker om i Jo Nesbos böcker är att det inte alltid går som man förväntar sig. Har en ny bok av Jo Nesbo liggande i Läsplattan. Kommer att berätta om den längre fram.

Här hittar du några av mina tidigare boktips.

Kramisar Kim

onsdag 5 januari 2011

Böcker lugnande, nu är det bevisat!

Vid ett tidigare tillfälle har jag bloggat om böckers lugnande inverkan.

Nu är det alltså bevisat, det stämmer faktiskt. Man blir lugn av böcker.

En studie vid University of Sussex visar på att sex minuters läsning i lugn och ro sänker stressnivån med 68 procent.

Deltagarna i försöket fick utföra en del fysiska och mentala tester innan olika avstressningsmetoder prövades. Det visade sig att böcker var det som hade varvat ned deltagarna mest. Läsning var till och med så effektiv att det sänkte deltagarnas stressnivå till en nivå som var lägre än den var innan testet inleddes.

Forskarna vid universitetet i Sussex förklarar det med att vår puls sjunker, musklerna slappnar av och släpper spänningar, när hjärnan fokuserar på att läsa och gör att vi lever oss in i en helt annan värld.

Valet av bok spelar ingen roll, enligt forskarna. Det viktiga är att du lever dig in i boken och glömmer verkligheten omkring dig. Precis som jag gör när jag skriver. Det är därför jag mår så bra av att skriva, eller vad tror du?

Här ser du de olika resultaten i testet:
Att läsa en bok sänkte stressnivån 68%
Att lyssna på musik sänkte stressnivån med 61%
Att dricka en kopp te sänkte stressnivån med 54% (tänk att kombinera läsning och tedrickandet, vad lugn man blir då!!!)
Att ta en promenad sänkte stressnivån med 42%.

Önskar att de hade testat effekten av att se på film, skulle ha varit intressant att se om det sänkte eller höjde stressnivån...

Ja, nu är det i alla fall konstaterat: Att läsa en bok är inte bara nöje, det är nyttigt också! Så sätt dig ned, läs en bok, njut och förläng livet, på alla sätt!

Kramisar Kim

tisdag 4 januari 2011

Skrivprocess: När skrivandet känns som bäst

När allting bara handlar om orden och berättelsen stadigt byggs upp inom mig, då känns det som allra bäst.

Jag försvinner bort i fantasin och är fysiskt närvarande, men inte psykiskt. För inuti mitt huvud lever jag i boken, tjugofyra timmar om dygnet.

Just där är jag nu, mitt i fantasin. Därför blir mitt blogginlägg inte så långt idag. För jag ska försvinna bort i fantasin igen, till andra världskrigets fasor.
Researchjobbet ger mig mardrömmar för första gången, därför gäller det att få ur mig allt det som hjärnan sysselsätter sig med på natten.

Vi hörs imorgon igen!

Kramisar från Kim som just nu befinner sig mitt i ett brinnande krig, eller...

måndag 3 januari 2011

Howard Carter, mannen som fann farao Tutankhamon

"När Howard Carter och Carnarvon skulle öppna den förseglade graven fann de en förbannelse. Den löd så här: 'Döden ska komma på snabba vingar till den som rör faraos grav.' De infödda blev lite oroliga vid de orden, men Carter och Carnarvon skakade bara på huvudet åt den och tog itu med att bryta upp dörren."...
"Men hur var det med förbannelsen?" undrade Theo.
"Ja, det var ingen som trodde på den till att börja med. Men du förstår, Carter hade en fågel i en gyllene bur som följde med på alla hans resor. När han först anlände till Kairo och blev mött av sina nya tjänare blev de mycket lyckliga när de såg fågeln. De sa att det var en gyllene fågel som skulle föra tur med sig. De sa också 'in Shallah', vilket betyder 'med Guds vilja'. De trodde att fågeln var ett tecken på att de skulle hitta en grav fylld med guld detta år. Som du förstår var kanariefågeln väldigt speciell, inte bara för Howard Carter utan för hela sällskapet som var med om utgrävningen.
Samma dag som de öppnade graven blev fågeln uppäten av en kobra. Kobran är faraos symbol som du kanske vet. Men det var bara början. Lord Carnarvon avled en kort tid efter öppnandet och fick alltså inte vara med om att undersöka alla de fynd som graven innehöll. Och det sägs att samma dag som Lord Carnarvon dog slocknade ljusen i Kairo och samtidigt, i England, började Carnarvons terrier tik att yla och föll sedan död ned.
Det var flera människor som dog, bland annat en röntgenspecialist som undersökte den kungliga mumien. En egyptier som var med vid upptäckten av graven blev skjuten av sin fru strax därpå. Den franske egyptologen Georges Bénedicte dog efter att ha sett graven. Carters sekreterare, Richard Bell, dog under mystiska omständigheter. Ja, det här är bara en bråkdel av de som har drabbats av faraos ilska över att ha blivit störd i sin eviga sömn. Det verkar som om det var en verksam förbannelse", sa professor Möller leende när han såg Theos förskräckta ansikte.

(Utdrag ur boken Faraos förbannelse)

1922 upptäckte britten Howard Carter Tutankhamons grav, efter åratal av sökande i Egyptens ökensand. Upptäckten var en av de största arkeologiska sensationer någonsin.

Howard Carter hade letat efter graven i över tjugo år, så du kanske kan tänka dig vilken glädje han kände när han äntligen fann den. Han hade gått samman med den mycket rike engelske lorden George Herbert Carnarvon, som finansierade Carters utgrävningar.
Mest av en slump hittades farao Tutankhamons grav vid Carters utgrävning, när en pojke på skoj rotade med en pinne i sanden och upptäckte ett trappsteg.

Eftersom lord Carnarvon inte fanns där vid tillfället, gjordes bara utgrävningarna fram till en vertikal vägg med ett kungligt sigill. Carter fick stålsätta sig och vänta i tre veckor för att fortsätta utgrävningen, tills Carnarvon anlänt. Utgrävningen fortsatte då, och till slut hittades ett nytt sigill med Tutankhamons namn, till Carters glädje.

På kvällen söndagen den 26 november 1922 knackade Carter upp ett hål in till graven och varm luft strömmade ut. I skenet av ett levande ljus kikade han in. "Ser du något?" frågade Carnarvon och fick till svar: "Ja, underbara ting".

Hålet görs större så att både kan kika in. När de får en elektrisk lampa ser de hur hela rummet glimmar av guld.

Tutankhamons grav bestod av flera rum, det allra heligaste, själva gravkammaren fanns allra längst in. Där låg farao Tutankhamons mumie, innesluten i flera lager av kistor, likt en rysk docka.

För att nå Tutankhamons mumie fick Carter ta sig igenom flera lager av skrin och kistor. Själva sarkofagen var innesluten i fyra förgyllda skrin. Inne i sarkofagen fanns en kista i förgyllt cypressträ utformad som en praktfull avbild av faraon - den första av tre kistor inpassade i varandra som ryska dockor. I den yttersta träkistan låg ytterligare ett förkylt träfodral utformat som faraos avbild och försett med dyrbara inläggningar. I detta träfodral låg ännu en kista, av rent guld. Totalt var det åtta lager av kistor.

Howard Carter hade äntligen funnits den länge eftersökta farao Tutankhamon.

När han skulle lätta på locket till guldkistan var Carter mycket berörd. Han beskriver det så här: "Sådana stunder förmår ord inte uttrycka känslorna inom en. Tretusen år och mer har gått sedan någon människa senast blickat ner i den gyllene kistan."

När han lättade på locket fann han Tutankhamons mumfierade ansikte täckt av en enastående elva kilo tung mask av solitt guld med inläggningar av lapis lazuli och glaspasta. Mellan alla lindor hittades över 150 smycken och amuletter, som var noggrannt ditplacerade enligt den egyptiska dödsbokens föreskrifter.

Trots att Howard Carter upptäckte farao Tutankhamons grav blev han aldrig erkänd som en betydande arkeolog.

Howard Carter, som var den person som tillbringade mer tid än någon annan i graven, och därmed borde löpa störst risk att drabbas av faraos förbannelse, avled först 1939, 17 år efter gravens öppnande och 7 år efter det att han avslutat sitt arbete i Konungarnas dal.

Vill du läsa fler inlägg om Egypten?
Här kan du läsa om mumier.
Här kan du läsa om farao Tutankhamons kläder

Om du ännu aldrig varit i Egypten och besökt Konungarnas Dal, vill jag bara säga: Gör det! Och missa inte farao Tutankhamons grav och se så många gravar du bara kan, för de är så enastående och helt fantastiska. En dag ska jag blogga om min researchresa till Egypten och visa dig många fina bilder därifrån.

Kramisar Kim

söndag 2 januari 2011

Skrivprocess: Skrivar-endorfiner

Det bästa jag vet är att skriva. Så har det varit ända sedan jag var barn och upptäckte de mystiska krumelurernas sammanhang. De stod inte där bara för att de skulle vara vackra, det gick faktiskt att läsa dem också, när koden väl var knäckt.

Just nu surrar mitt huvud av skrivglädje och jag vill skriva varje stund på dagen, även om jag inte tillåter mig det. Men när jag inte låter fingrarna dansa över tangenterna arbetar berättelserna inom mig.

Kanske att jag har sådan skrivglädje för att jag alltid skriver det jag vill berätta om. Jag har själv valt ämnet, jag skriver direkt från hjärtat, en bok till mig själv, en bok jag aldrig får nog av att läsa.

Eller så kommer all min skrivglädje ifrån alla fantastiska beundrarbrev som talar om hur mycket läsarna älskar mina böcker. Det är väldigt inspirerande.

Jag har talat om motionens endorfiner i ett tidigare inlägg och just nu går jag som i ett lyckorus av skrivar-endorfiner. Det är en helt fantastisk känsla, som bara den kan förstå som älskar skrivandet lika mycket som jag gör.

Om du inte redan har provat på att skriva en berättelse, varför inte göra ett försök? Kanske du också uppnår den oerhörda glädje som man fylls av när orden flödar. Kanske du också drabbas av skrivar-endorfiner och aldrig kan få nog av orden. Jag hoppas det, för det är ett helt underbart tillstånd.

Nu ska jag skriva igen!

Kramisar Kim

Tidigare blogginlägg om skrivandet:
Min allra första bok
Skriva en bok
Ge ut böcker på eget förlag
Bokomslag, från idé till färdig produkt
När blir du författare?
Min källa till inspiration
Skriv en bok, föreläsning på Bokmässan i Göteborg 23 september 2010
Att arbeta med flera böcker samtidigt
Spökskrivare
Tänk vad ett ord betyder mycket
Lugn och harmonisk av böcker
Skicka din berättelse till förlag
Jobba med gula lappar och se exempel.
Nya gula lappar och skrivtips.
Hitta ditt författarspråk
Kött på benet
Huller om buller-tekniken
Första meningen
Slutet
Ge dig tid att stanna upp
Om jag ändå kunde tänja på tiden
Motivation och disciplin
Snart klar
Korrekturläsning
När allting finns där och har bråttom att komma ut
Det kom ett mail
Skriva för skrivandets skull
Skriva synops
Att arbeta med ordspråk
Synonymer, en spännande lek med ord
Läsarna är viktiga
Att använda sig av livserfarenhet i sina böcker
När inspirationen flödar
Sprudlande skrivarglädje
Kreativitet och vardagsbestyr
Skrivprocess och drömmar
Mellan dröm och verklighet
Skrivandet och livserfarenhet
Korrekturläsarna
Skrivkramp?
Vad händer på nätet när jag dör?
Skrivglädje
Skriv medan du sover
Skriv direkt ur hjärtat!
Iaktta och memorera...
Tid att skriva
Bygg upp din berättelse
Skrivandets alla små stunder
Skrivlängtan
Skrivklådan stillad...

Vill du ha fler skrivtips kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se

lördag 1 januari 2011

Full fart årets första dag med hjälp av Theo och Ramona!

Idag kunde jag inte hålla mig. Jag var tvungen att arbeta med boken om andra världskriget, trots att jag inte är riktigt klar med Kimberlie - Främlingar.

Vill du läsa några rader ur dagens text kan du kika in på www.theoochramona.se sidan. Där kan du följa arbetet med den nya boken om Theo och Ramona och läsa smakprov allteftersom boken byggs upp. Kommentera gärna vad du tycker om smakproven, eller berätta vad du tycker om någon av de tidigare böckerna.

Eftersom jag är så inspirerad just nu, blir mitt blogginlägg inte längre idag, för nu ska jag försvinna bort i fantasin igen, tillsammans med Theo och Ramona.

Vi hörs imorgon igen. Ha en god fortsättning på det nya året!

Kramisar Kim

fredag 31 december 2010

Summering av 2010, ett mycket bra år



















2010 började på ett bra sätt, eftersom jag fick reda på att min bok Aftur til Pompei/Tillbaka till Pompeji hade blivit utsedd som en av året bästa utländska böcker på Island. Något som gjorde mig oerhört glad.

Året började också väldigt kallt, strömlöst och med mycket snö.

Men året inleddes också med radiointervju som slutade rätt dramatiskt.

Läromedelsmässan på Yllan i Kristianstad är ett återkommande evenemang som jag ser fram emot varje år. I år fick jag träffa ordförande för Kimselius fanklubb på facebook, tillsammans med sonen Samuel. På läromedelsmässan fick jag också en förfrågan om att ställa ut helgen därpå, vilket kom att medföra en stor överraskning...

...Det var Underbara Ungar som hade mässa i två dagar och det stora dragplåstret Eric Saade! Som precis hade varit med på Melodifestivalen och charmat alla. Det var 2,5 timmars kö för att få hans autograf. Alla kom inte in när han uppträdde så han gjorde ett extranummer. Kön till scenen gick precis förbi platsen där jag stod, så även jag fick skriva många autografer och även träffa Eric Saade.













Trots att det egentligen var min skrivarmånad var jag mycket uppbokad och reste runt en hel del. Ett av de roliga evenemangen var när jag fick sitta i juryn på Faktaslam i Lund, tillsammans med Ingrid Palm. Kan man verkligen tävla i Fakta, tänkte jag innan jag bänkade mig i juryn, och jag insåg snart att det gick alldeles utmärkt.













Så kom vulkanutbrottet på Island och kullkastade en hel del av mina planer.

När jag var och lagade mat hos Radio Blekinge i direktsändning fick jag smeknamnet "Vulkanförfattaren Kimselius". Ett kul smeknamn, förmodligen för att vulkanen på Island var mycket aktiv då, samt att jag min debutbok Tillbaka till Pompeji handlade om vulkanutbrottet som utplånade staden Pompeji, samt att jag höll på med att skriva en ny bok om Pompeji: Theos Pompeji.










Jag fick i uppdrag av en tidning att skriva en krönika om kronprinsessan Viktoria och Daniel Westlings bröllop. Vilket var jättekul.

















I maj var det dags för det årliga historiska evenemanget hos Horsahallens Gille. Ett mycket spännande evenemang som utspelar sig i en uppbyggd medeltidsby. Här får man lära sig mycket om läkande örter, medeltida brödbakning, se lajvspel och mycket, mycket annat. Den här gången berättade jag om häxförföljelsen på 1600-talet.

















"Min lilla valp" Theo dog chockartat och det blev stor sorg.













Sommaren var ovanligt intensiv och trots att jag skulle vara ledig hade jag signeringar på grund av att jag släppte boken Theos Pompeji.















Hösten var fullbokad med signeringar och jag slog mitt tidigare signeringsrekord 97 sålda böcker i butik med råge, när jag signerade/sålde 121 böcker hos Bokia/Killbergs Burlöv.


Bokmässan i Göteborg var ovanligt intensiv i år. Där gjorde jag också försäljningsrekord. I år hade jag hjälp av min prao Roxana, samt Matilda, Anki och Jan. De hade fullt upp hela tiden. Dagens höjdpunkt för Roxana och Matilda var när Paolo Robert kom och kikade på mina böcker.








Året har varit fullt av föreläsningar runt om i Sverige och jag har fått se nya trakter som jag säkerligen aldrig annars hade fått se. Tyvärr var jag rejält sjuk när jag besökte en av städerna, så det enda jag fick se var hotellrummet och skolan.










Jag kombinerade nytta med nöje, genom att se Terracottaarmén i Stockholm när jag åkte upp till Sigtuna och Uppsala för att signera. Museibesöket gjordes i sällskap av min bloggvän Eva från Malaysia.













I år har jag verkligen haft Änglavakt, när jag hade en vakande hand över mig vid en trafikolycka. Jag bloggade om olyckan när jag var välbehållen hemma igen, mycket för att skriva av mig den hemska upplevelsen. Mitt blogginlägg lästes av en person på Radio Blekinge, vilket medförde att jag i direktsändning i radio fick berätta om olyckan. Efteråt var jag alldeles skakis igen eftersom alltihop kom så starkt tillbaka till mig.

Vid en signeringsresa hade jag ett mycket spännande möte på tåget. Ja ett tag var det riktigt otäckt, för jag trodde att det var terrorister som planerade ett attentat mot tåget.

I år var det första gången Historiska Museet i Stockholm hade Sago- och Fantasyhelg. Där medverkade jag tillsammans med många andra författare och förlag. Här på bilden tillsammans med Jonna Berggren och Anna-Klara Melich. Detta var helgen innan bombdådet i Stockholm. Här mötte jag även en debutant Emma Andersson, som visade sig ha läst alla mina böcker och tyckte mycket om dem.









När jag så här i bild och text sammanställer året som har gått, har jag svårt att förstå att jag har hunnit skriva TRE böcker under denna tid:

Andra delen i serien om Kimberlie och Andy: Kimberlie - Ett nytt liv som har fått många fina recensioner.








Theos Pompeji som just nu är min absoluta favoritbok och fick otroligt fina recensioner av Bibliotekstjänst, och av många andra.

Dessutom kom Boudicas strid mot Romarna ut. Fansen älskar den här boken och de har skrivit "Mycket bättre än Twilight" och "Lika bra som Twilight" om boken. Vilket gör mig väldigt glad, även om jag inte har sålt lika mycket som Twilightförfattaren har sålt sina böcker.








Jag har även hunnit påbörja två nya böcker som kommer ut under 2011:
Kimberlie - Främlingar är tredje delen om Kimberlie och Andy och jag håller på med upplösningen av boken och det är jättespännande.













Dessutom håller jag på med den spännande, skrämmande och fascinerande boken På liv och död i andra världskrigets skugga. Detta är en bok som är jobbig att skriva, eftersom allt ligger så nära i tiden. Min 87-åriga pappa berättar om hur det var under kriget och så fort någon hör att jag skriver om andra världskriget får jag höra skrämmande detaljer. Vilket jag tror kommer att tillföra min bok väldigt mycket.

Dessutom har jag en överraskning som väntar alla mina läsare under 2011. Den kommer att avslöjas under våren, så håll ögonen öppna!

2010 avslutas med lika mycket snö och kyla som det inleddes...

Tänk... jag har inte varit utomlands en enda gång i år, ändå har året varit fullbokat. Under 2011 väntar en hel del utlandsresor, föreläsningar, signeringar och mycket annat kul. Ser med glädje fram emot det nya året. Hoppas att du följer med mig även då!

Önskar dig ett riktigt Gott Nytt År!

Kramisar från Kim

torsdag 30 december 2010

Nyår: Traditioner, Mat med mera

Nyår är en traditionell högtid som firas vid starten på det nya året.

I världens olika länder, kulturer och religioner finns ett antal olika kalendrar, och firandet av nyår är viktigt inte bara för de troende. Ofta har man stora festivaler som pågår under flera dagar före och efter själva nyåret. Nyåret kan ha bakgrund i årets rytm, till exempel vårdagjämningen 20–21 mars, fester som välkomnar våren eller ha en rent religiös anknytning.

I äldre tid, innan restaurangerna med sina lockande menyer, tog över. Hur firade vi då nyår?

Av julmaten fanns det kvar, så på bordet dukades det fram samma rätter som under julen. I södra Sverige var det inte heller ovanligt att man gav varandra presenter, ibland istället för julklappar.

Nutidens tradition att vaka in det nya året var från början något som man, i första hand, ägnade sig åt inom överklassen och bland ungdomar. Genom radions nyårsvakor har denna tradition blivit allmänt spridd och idag är det förmodligen ytterst få svenskar som kan tänka sig ett nyår utan att vaka in 12-slaget.

Liksom julafton var nyårsafton en viktig dag för den som ville veta något om framtiden.

En vanlig sed var att stöpa bly och utifrån formen på det stöpta blyet sa man sig kunna sia om framtiden. Hade blyklumpen formen av en krona var det ett tecken på att man skulle bli gift.

Andra sätt att få reda på vem som skulle bli ens tillkommande kunde man få om man "neg tre gånger inför nyårsnyet" (nymåne) samtidigt som man sa t.ex. "vems skjorta ska jag sy, vems kaka ska jag baka, vems maka ska jag bli?" Att magin vid nyår till viss del lever kvar märks i påståendet att ett löfte avgett vid nyår är ett löfte som är mer bindande än löften som avges vid andra tidpunkter under året.

Det borgerliga nyårsfirandet är förknippat med sylvesterbaler, numera nyårsbal och seden att avlägga nyårsvisit, idag en mer eller mindre bortglömd tradition.

Nyår firas i svensk kultur natten mellan nyårsafton 31 december och nyårsdagen 1 januari och tolvslaget betraktas som övergången från det gamla året till det nya.

Medan julen är en högtid som firas med familjen är det vanligt att man på nyårsafton har en nyårsfest eller middag tillsammans med sina vänner. Denna fest eller middag ska gärna vara lite exklusivare än vanligt och man är ofta finklädd. Till middagen äter man gärna hummer. Strax innan tolvslaget går festdeltagarna ofta ut till någon plats där man kan avlossa egna fyrverkerier eller titta på andras, eller så ställer man sig vid fönstret eller på balkongen för att se fyrverkerierna. Det är också vanligt att ha med sig champagne som ska öppnas och drickas precis på tolvslaget. Minuten innan tolvslaget räknar man ned (på offentliga platser tittar man gärna på någon för alla synlig klocka; i Stockholm är till exempel klockan på Katarinahissen i blickfånget) och på tolvslaget ropar man "Gott nytt år!", öppnar champagnen och skålar. Det är också vanligt att fartyg som ligger i hamn signalerar precis på tolvslaget. När fyrverkerierna ebbar ut och champagnen är slut, vilket brukar ta 10–15 minuter brukar man dra sig tillbaka till festlokalen för att fortsätta att umgås ytterligare ett par timmar.

En annan tradition är nyårspussen; i samband med tolvslaget pussar man de andra festdeltagarna på kinden eller munnen och önskar varandra ett gott nytt år. Om man i något avseende vill bättra sig under det kommande året kan man avge ett nyårslöfte. Ett nyårslöfte brukar handla om att man ska börja göra något (till exempel börja träna eller att börja lära sig ett nytt språk) eller sluta göra något (exempelvis sluta röka).

Fyrverkerier
Större delen av de fyrverkerier som säljs till privatpersoner i Sverige används under nyårsafton. Fyrverkerier kräver egentligen polistillstånd, men vid tillfällen när man kan förvänta sig fyrverkerier (till exempel nyår, påsk och valborgsmässoafton) behövs vanligtvis inte tillstånd, såvida det inte innebär risk för skada eller utgör en avsevärd störning. Det händer ibland att någon skadar sig i samband med avlossande av fyrverkerier, ofta beror detta på att alkohol varit inblandat och på att säkerhetsförskrifter ignoreras. Varje år är det ca 300 personer som uppsöker akuten på grund av skador av fyrverkerier. Fyrverkerier som går fel kan också orsaka eldsvårod, och det är inte ovanligt att brandkåren får rycka ut precis efter tolvslaget. I Tysklands kallas nyårsfyrverkeriet Silvesterfeuerwerk, "Sylvesterfyrverkeri".

Nyårstraditioner i svenska medier
Strax före tolvslaget reciteras delar av Edvard Fredins översättning av Alfred Tennysons dikt Nyårsklockan på Sollidenscenen på Skansen, något som gjorts sedan 1895. Åren 1934–1955 sändes recitationen också i radio, och sedan år 1977 har den sänts av SVT. Recitatörer har bland andra varit Anders de Wahl, George Rydberg, Jarl Kulle, Margareta Krook och Jan Malmsjö. Andra TV-program förknippade med nyår är Grevinnan och betjänten som sänds på kvällen 31 december, Ivanhoe som sänds på eftermiddagen 1 januari (numera på TV3) och en nyårskonsert, framförd av Wienerfilharmonikerna. Tidigare sände SVT under många år backhoppning från Garmisch-Partenkirchen.

Historik i Sverige
Under vikingatiden sammanföll nyår med midvinterblotet. Det var redan då sed att avge nyårslöfte. Detta kunde ske på två sätt. Det ena var att tömma bragebägare, det andra var att svära vid en galts borst.

Varför är Nyår 1 januari?
Att just 1 januari är nyårsdag är en rest från Romarrikets dagar. Från början var nyårsdagen 1 mars, men rikets expansion gjorde att man behövde fler månader på sig att planera fälttågen (vilket man gjorde vid nyår) - därför flyttades nyårsdagen två månader bakåt.

Högtidsdagar brukar ligga i samband med brytningstider. När solen vänder och det blir ljusare infaller julen, när dag och natt är ungefär lika långa är det Jungfru Marie Bebådelsedag och när solen står som högst är det midsommar.

Därför kan det tyckas märkligt att lägga nyårsfirandet i skiftet december – januari då det är väldigt lite som händer i naturen. Det är långt kvar till vår och vintersolståndet har redan varit.

Vi kan också i månadernas namn se att det här med nyår i januari troligtvis inte är det man firade från början. Månaden december borde ju vara den tionde månaden (dec = tio) och oktober den åttonde (okt = åtta). Och så var det faktiskt från början, men då måste vi gå mer än tvåtusen år bakåt i tiden och hamnar då i Romarriket.

Före Julius Ceasar var den romerska kalendern svårbegripbar med månader och år som dåligt stämde överens med de naturliga månaderna (månens varv runt jorden) och det naturliga året (jordens bana runt solen). Det romerska året hade tio månader där mars var den första och december var den tionde och sista. Att tiden mellan sista december och första mars inte hade några namn förklaras så här av Lars Olof Lodén: Enligt en fantasifull förklaring skulle den tid som förflöt mellan slutet av December och början av Martius vara att betrakta som "död" och alltså inte behöva innehålla några namngivna månader.

Någon gång på 700-talet flyttades januari och februari till kalenderåret som de två sista månaderna (det är för övrigt därför som februari är skottmånad) – mars var fortfarande årets första månad.

Vid det romerska nyårsfirandet (1 mars) tillträdde konsulerna sina poster och de började planera för de fälttåg som arméerna skulle dra iväg på. När riket växte blev 1 mars alldeles för tidigt att för denna planering och man blev tvungna att flytta konsulernas tillträde två månader bakåt på året. Runt 150 f.Kr. bestämdes att konsulerna skulle tillträde 1 januari och då firade man det nya året då istället.

När sedan den julianska kalendern infördes under Julius Ceasar 45 f.Kr. blev 1 januari officiellt nyårsdag i det romerska riket. Viktigt att komma ihåg är dock att romarna såklart inte räknade åren utifrån Jesus födelse (han var ju inte född än) utan med utgångspunkt i vem som var konsul när året började

Egentligen är ju nyårsfirande vid månadsskiften en rent administrativ åtgärd. Om vi skulle följa solens gång (vilket vore mer naturligt och mer rytmiskt) finns fyra bra tillfällen att fira: vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och vintersolståndet.

Således har nyårsdagen infallit på olika datum i olika kulturer i olika tider. I Sverige var det främst 25 december och 1 januari som gällde, med övervikt för det senare. Dock var det ytterligare ett problem – att olika länder följde olika tideräkning. I den katolska delen av Europa hade man gått över till den gregorianska kalendern 1582 och helt enkelt strukit elva dagar i almanackan. Så här skriver Göran Hägg träffande: För den som reste i Europa i början av 1700-talet bör förvirringen ha varit total. Centrala Sverige, Londontrakten och Nordtyskland hade nyår 1 januari, som emellertid inföll 12 dagar efter 1 januari i resten av världen. På sina håll på de Brittiska öarna höll man fast vid 25 mars efter Florensmodellen, men fortfarande ett annat 25 mars än i Florens. Och bland den svenska allmogen i till exempel Värmlands finnskogar användes ibland fortfarande träalmanackor som räknade året från 25 december, som inte var 25 december i resten av världen..

I mitten av 1700-talet införde så till sist även Storbritannien och Sverige den gregorianska kalendern och den 1 januari blev samma dag över hela Europa (utom i Ryssland som inte bytte förrän 1917).

Men bara för att de allra flesta i Europa firar nyår 1 januari så är det inte så i resten av världen. Det iranska nyåret Nouruz firas vid vårdagjämningen, det judiska i september eller oktober, det hinduiska (Diwali) i november eller december och så vidare.

Några nyårsdatum
Afganistan - 20 mars (*), Nouruz
Antikens Rom - 1 mars
Assyrien - 1 april (år 6754)
Bahái - 20 mars (*) (år 163) Nouruz
Berber - 12 januari 2004, (år 2954)
Buddhism - 7 januari 2004 (år 2547). 13-14 april (år 2547) beroende på ursprung, kultur och etnisk bakgrund i olika länder.
Tibetanskt nyår 21 februari 2004, Losar
Etiopisk - 11 september (år 1997), 1 Maskaram
Hinduism - 14 april 2004, Vaisakhi (Solkalender)
Indien - 22 mars 2005
Iran - 20 mars (*) Nouruz (år 1383)
Islam - 22 februari 2004 (år 1425 E.H.), Al Hijra
Jainism - 5 november (år 2529), 26 oktober (år 2530)
Japan - 1-3 januari 2003
Judendom - se Rosh hashana
Kina - dels 1 januari, dels (vårfestivalen, det traditionella nyåret) någon gång i januari-februari (olika från år till år)
Koptisk-ortodoxa kyrkan - 11 september 2004 (år 1721)
Kristendom - 1 januari (gregoriansk kalender), samt 14 januari 2004 (juliansk kalender)
Kurder - 20 mars (*), Nourux (år 2710)
Sikhism - 14 mars 2004 (Nanakshahi äran 536 börjar), Vaisakhi
Sydkorea - 22 januari 2004
Tadzjikistan - 20 mars (*), Nouruz
Thailand - 1 april 2004, Song Kran
Vietnam - 22 januari 2004
Zoroastrism - 20 mars (*) Nouruz (år 1374 A.Y.)


(*) Då man firar Nouruz vid solens exakta position vid vårdagjämningen, kan nyåret inträffa 20, 21 eller 22 mars.

Här hittar du goda nyårsrecept.

Här kan du läsa om champagnens historia

GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina bloggläsare och ser fram emot ett nytt år tillsammans med er!

Kramisar Kim

Källor till inlägget om Nyår:
Wikipedia
Edu Linköping
Tasteline
Högtider

Tidigare intressanta faktainlägg

Fakta om Kina:
De första Kinesiska Skrivtecknen
Kinesiska murens historia
Hund i Kina
Några kinesiska uppfinningar, bland annat stigbygeln
Kinas förste kejsare
Terrakottaarmén på Östasiatiska museet i Stockholm


Fakta om Frankrike:
Slottet Versailles fontäner
Giljotinen ett löpande-band-mordredskap
Champagnens historia

Flykten till Varennes / Franska Revolutionen

Eiffeltornet i Paris, Världsutställningen 1889

Frihetsgudinnan i Frankrike och USA


Fakta om mat:
Världens äldsta snabbmat


Bantning:
Bantning ur historisk synvinkel


Romarriket:
Historiska fel i filmen Spartacus
Roms sju kullar och Roms födelse


Kronprinsessan Victorias anfader:
Jean Baptiste Bernadotte sedermera Kung Karl XIV Johan


Brudklänningens historia:
Visste du att det var Storbritanniens drottning Victoria som gjorde vit brudklänning till ett mode? Om detta och mycker mer kan du läsa här.


Fakta om Fotboll:
Fotbollens historia


1800-talets Facebook:
Tänk... redan på 1800-talet fanns en form av Facebook


Fakta om Klotter:
Klottrets historia går långt tillbaka i tiden.


Svensk Koloni:
Den svenska kolonin Nya Sverige i Amerika


Venedig, sagornas stad:
Venedigs historia, fakta och reseinformation


Titanic:
Läs om skeppet Titanics sorgliga historia


Midsommarafton:
Varför firar vi Midsommar?


Konfliktdiamanter:
Blodig Diamant, en skrämmande berättelse.


Vampyrer:
Här kan du läsa om Vampyrer, Greve Dracula och Twilight


Fakta om Egypten:
Mumier
Tutankhamons kläder


Fakta om Ecuador/Peru:
Krympta huvuden


Internet:
Internetanvändning


Digerdöden/Svarta Döden/Pesten
Här kan du läsa om Digerdöden


Stigbygelns historia
Här får du veta mycket om stigbygeln, sadeln och hästens historia.


Bluehenge och Stonehenge
Några av västvärldens mest berömda stensättningar


Tobakens historia:
Här kan du läsa om tobakens historia, men också om rökningens konsekvenser.

Om flaskvattens konsekvenser:
Giftigt flaskvatten


Persien
Marathon och Persien

Lund:
Domkyrkan i Lund, fylld av mystisk och märkliga ting.


Fakta om Nya Zeeland:
Maorierna, Nya Zeelands urinvånare. Folkets historia samt tatueringskonst.


Sveriges sista avrättning:
Årsdagen av den första och sista avrättningen med vår svenska giljotin


Chokladens historia:
Här kan du lära dig mycket om chokladens historia.


Julens historia och traditioner:
Varför firar vi julafton, juldagen, advent? Här kan du lära dig mycket av våra svenska jultraditioner


Vad är det för skillnad på marsipan och mandelmassa? Vill du göra din egen marsipan, gå på marsipanskola? Här hittar du alla svar.

Julmat över hela världen