"Kimselius har verkligen överträffat sig själv i Anastasias öde"

En superfin recension av min bok Anastasias öde, som inte har fått annat än fina recensioner, något som gör mig otroligt glad.

Baksidestext:

Året är 1917. Anastasia är rädd, räddare än vad hon någonsin varit i hela sitt liv. Hon ber till högre makter om hjälp och plötsligt dyker en främmande person upp ur tomma intet framför henne.

2014 ser Ramona förvånat hur Theo upplöses och försvinner från auktionen av tsarfamiljens möbler. Han har rest i tiden, men vart? En gammal dam faller livlös ihop, ur hennes hand glider ett brev där det står: Till Theo Aurelius. Ramona förstår att lösningen till vart Theo har tagit vägen finns där.

Medan Theo hamnar mitt i ryska revolutionen försöker Ramona ta sig till honom. När de båda vännerna till slut möts blir återseendet inte alls som de har förväntat sig.

En resa i tiden till tsar Nikolaj II, tsaritsan Alexandra och deras fem barn, med Anastasia som huvudperson i berättelsen. Vad hände egentligen tsarfamiljen, blev de mördade, eller överlevde någon av dem? Ett fängslande historiskt äventyr. 

"Jag har under större delen av min barndom fått ta del av Theo och Ramonas äventyr. Nu är jag vad lagen vill kalla vuxen, men det har aldrig stoppat mig från att följa med mina favoritkaraktärer på deras resor. För någon vecka sedan lutade jag mig tillbaka i en fåtölj med Anastasias öde i händer och försvann in till 1900-talets Ryssland. 

Under de alldeles för få timmarna levde jag med Theo och Ramona.  Jag luktade det som de luktade, jag såg det som de såg, och jag kände det som de kände, något som Kimselius alltid så skickligt lyckas måla upp. Det var länge sedan en bok fick så många olika känslor att väckas så intensivt i mig. Jag kände en enorm ilska, samtidigt som jag kände en pirrande känsla av nervositet i magen. 

Författaren använder sig av ett enkelt men rikt språk som får läsaren att läsa boken utan längre pauser. Man kan inte lägga boken ifrån sig utan att tänka på den konstant. Varje kapitel avslutas på ett vis som gör det näst intill omöjligt att avsluta läsandet.

Med Anastasias öde gav Kimselius sig ut på en helt ny resa med Theo och Ramona och denna gång talar jag inte om en historisk resa utan en resa i deras relation. Man fick ta del av något som man inte har tagit del av innan, som lämnade läsaren lika krossad som karaktärerna själva.  Denna utveckling bidrog till en fylligare bild av huvudpersonen och gav dem en mer realistisk ton. Som äldre läsare kan jag verkligen uppskatta det som Kimselius gjorde med denna bok, även om jag många gånger fick lägga ifrån mig boken för att några djupa andetag. 

Även om jag idag är mycket äldre än vad jag var när jag började med serien, så har aldrig varit lika fångad av denna serie som jag är nu. Varje gång jag läser ut en av böckerna i serien fylls jag med ett tomrum som endast kan fyllas av nästa bok i serien.

Efter Anastasias öde är tomrummet inom mig större en vad det vanligtvis är och jag vet inte hur jag kommer lyckas vänta till nästa bok i serien. Kimselius har verkligen överträffat sig själv i Anastasias öde och boken är definitivt bland hennes bästa ur denna serie, om inte den bästa" Roxana Kaboli

Tack Roxana för den superfina recensioner. Är glad att du fortsätter läsa mina böcker, trots att du nu är vuxen. Men som du vet har mina böcker lika många vuxna läsare som barn och ungdomar.

Blev du nyfiken på boken kan du fråga efter den hos din bokhandlare, annars hittar du den hos nätbokhandlarna, till exempel Adlibris och Bokus.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.