En dröm slog in, jag fick resa till Kina... Men bara på villkor att jag skrev en bok om landet, som jag har berättat om i ett tidigare blogginlägg: Kinesiska muren på kryckor.Den här gången tar jag dig med till Xi'an och Terracottaarmén som har en betydande roll i min bok Kinesiska Draken.
I varje stad vi kom till fick vi en ny kinesisk guide, förutom vår svenska guide, Anders. Den här guiden hälsade oss välkomna till landet och "byn" Xi'an, vilket fick oss att höja ögonbrynen. Därefter sa han "ja, det räknas som en by eftersom vi bara har ÅTTA miljoner invånare." Vilket är i stort sett vad vi hade i Sverige vid den tidpunkten.
Det här var en vanlig syn varje kväll eller morgon, när jag satt och skrev ned mina intryck från dagen. Något jag alltid gör på alla mina resor.
Att vi hade kommit till landet och en "by" kändes faktiskt lite grann, efter den stora staden Shanghai, där det myllrade av folk, bilar och motorcyklar. I Xi'an var tempot lugnare. Här cyklade de flesta och det var inte lika mycket trafik.
På morgonen såg jag ut över torget där folk hade samlats för gemensam morgongymnastik: Thai Chi.Den gamla stadsmuren runt staden Xi'an finns fortfarande kvar, den är lång och bred och ligger inne i den nuvarande staden.
Målet var Terracottaarmén utanför Xi'an och här står min väninna Anki utanför området. Hon var till står hjälp under resan eftersom jag hade fördärvat mitt knä strax innan resan och ibland behövde lite extra hjälp.
Terracottaarmén består av cirka 8.000 soldater gjorda i terrakotta och den första figuren hittades av tre bröder som skulle gräva en brunn. De fick upp en arm och slängde den åt sidan, därefter fick de upp ett huvud och slängde det åt sidan. Barnen tog huvudet och sparkade boll med det. En intendent från ett museum passerade och fick syn på huvudet. Därmed var Terracottaarmén upptäckt.
De tre bröderna blev otroligt rika och körde omkring i stora mercedesbilar. En av bröderna är fortfarande i livet och här sitter han och signerar en bok om Terracottaarmén och upptäckten.Jag fick äran att hälsa på honom. Det var förbjudet att fotografera, men en av mina medresenärer tog reda på att om man bara betalade tillräckligt mycket så gick det bra. Givetvis var jag beredd att betala, jag ville ju ha ett foto av mannen i min bok om Kina. När Anki tryckte av blixten kom turister rusande från alla håll för att upplysa oss om att det inte var tillåtet att fotografera. Vi gjorde bara gesten med fingrarna som visade på pengar och de vände och gick därifrån. Att man inte fick fotografera mannen sägs bero på att han har blivit fotograferad av så många att han nästan är blind av alla fotoblixtar.
Att stå framför terracottaarmén var överväldigande. Ett foto gör den inte rättvisa för det är ett enormt stort område. Mannen som lät tillverka en armé av terracotta var kejsar Qin Shi Huangdi. Han behövde ha en armé efter sin död.
Han byggde sig också ett ståtligt gravmonument enligt sägnen, men kvicksilverflytande floder och fantastiska skatter. Kejsarens gravhög ligger inte långt ifrån Terracottaarmén.Det sägs att varje figur är unik och avbilder av kejsarens soldater. Kika noga, vad tycker du? Hittar du några som är lika varandra?
Här finns inte bara soldater, som på den här bilden...
...Här kan du även skymta hästar i övre vänstra hörnet. Alla terracottasoldaterna hade vapen i sina händer när de grävdes fram.
Här är en skylt som visar på att detta är utgrävningsområde 1. Om du förstorar upp bilden kan du läsa lite information.
Här ser du tydligt hästarna. Men det hittades även grisar, svanar, vagnar, ja allt som kejsaren behövde efter sin död.
Här ser du terrakottasoldaterna från sidan.
Här är ett ännu inte helt utgrävt område, som visar på hur det ser ut innan soldaterna grävs fram. Soldaterna stod i långa rader med tak över huvudet. Fienden hittade soldaterna, slog sönder många av dem och fördärvade för att kejsaren inte skulle få evigt liv.
Här ser du armén i närbild.
En mäktig syn! Det är till den här platsen alla hedersgäster tas för att fotograferas, många av USA:s presidenter fanns avbildade med terracottaarmén.
Här några terracottahästar med sin kusk.
Här ser du hästarna stå i utgrävningen.
En del av soldaterna är huvudlösa. Ser du golvet som är lagt för terracottasoldaterna?
Hästarna fotograferade från en annan vinkel.
Här fanns också nytillverkade terracottafigurer. Man kunde köpa dem, men man kunde också fotograferas och få sitt huvud inlagt på fotot. Ser ni huvudet som avviker från de andra? Det väckte min fantasi och jag använde mig av det i min bok Kinesiska Draken.
Här har vi kommit till utgrävningsplats 2.
Här är inte utgrävt lika mycket som på den första platsen. Här kan du tydligt se hur taket har sjunkit ned.
Här håller de på och gräver ut.
Det finns också ett stort museum på platsen. Där finns fotografier som tydligt visar hur soldater och hästar sett ut med sina seldon och vapen.
Detta är en av de bronsvagnar som hittades bland kejsare Qin Shi Huangdis soldater. Hästarna och vagnen var otroligt vackra trots att de legat begravda tusentals år i jorden. Vagnen var för kejsarens själ och därför inte så värst stor.
Här ser du en närbild av en terracottasoldat.
Här ett svärd.
Här ser du tydligt hur figurerna såg ut när de grävdes fram. De var dekorativt målade i vackra färger, men så fort färgen utsattes för luft försvann färgen.
En informationstavla där du kan läsa lite mer om terracottaarmén.
Därefter åkte vi tillbaka till hotellet. Vi kom i rusningstrafik och jag fotograferade cykeltaxin med fyra passagerare och massor av resväskor.
Helt uppfylld av besöket hos terrakottaarmén ville jag bara sätta mig ned för att skriva. Men vi hade bara 45 minuter på oss att duscha och byta om och sedan skulle vi iväg på middag och dansföreställning.Maten såg inte alltid så här dekorativ ut, men den var alltid vackert upplagd.
Här är de som presenterar föreställningen för oss.
Det var en otrolig upplevelse att se den här föreställningen och jag var mycket tacksam för min kamera som inte behövde någon blixt för att kunna ta kort, eftersom man inte fick lov att använda blixt under föreställningen, dansarna kunde bli bländade.
Här ett annat dansnummer.
Dräkterna var så färggranna och dansarna oändligt skickliga.
Som du ser blir färgerna ibland lite konstiga på grund av att jag inte använder blixt och dessutom har jag zoomat bilderna.
Efter att ha skrivit det här inlägget längtar jag tillbaka till Kina, till de vänliga, hjälpsamma människorna, till maten som jag älskade och till mina medresenärer som jag hade så roligt med. En del av dem håller jag fortfarande kontakt med.
Utdrag ur min bok Kinesiska Draken:"Denne soldat ska stå som förebild för den förste Terrakottasoldaten. Därefter ska alla ha samma längd som denne soldat, förutom befälen som ska vara längre, för att visa skillnaden mellan enkla soldater och befäl. När detta är klart ska han föras åter till mig. Vad är ditt namn?" frågade kejsar Qin Shi Huangdi vänd mot Theo.
"Theo, ers majestät", sa Theo och bugade artigt, alldeles överväldigad över kejsarens erbjudande.
"Vad mer än Theo?" undrade försteminister Li Si.
"Bara Theo, herre, bara Theo."
I den stunden kände han sig lite mer än bara Theo, eftersom han skulle komma att bli en av alla de åttatusen Terrakottasoldater som fanns att beskådas i framtiden. Han skulle till och med få stå modell för hela Terrakottaarmén.
Efter att ha läst utdraget ur min bok Kinesiska Draken förstår du kanske hur mycket jag inspirerades av mitt Kinabesök.
Ja, det var lite mer om min Kinaresa. Ännu har jag mycket mer att berätta för dig om den här resan, därför kommer det fler blogginlägg om Kina!
Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.
Kramisar Kim
Böcker är olika tjocka. För att du ska få någonting att gå efter, bör ditt manus innehålla ungefär så här många sidor: Bilderböcker omkring 6-8 A-4 manussidor. Barnböcker 5-11 år cirka 50-100 manussidor. Ungdomsböcker omkring 100-150 manussidor. 
s som de ska göra i boken. Boken trycks. Tryckerierna har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en timma. När boken är färdigtryckt går den iväg till ett bokbinderi som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna. 
det är alltid värt ett försök att skicka in. Du måste vara arton år för att skriva på ett kontrakt. Men dina föräldrar kan skriva på i ditt ställe. Du kan också skicka in till t.ex. Kamratposten och andra tidningar, eller till Unga Fakta. 
Inlägg
