Grand final hos Bokia i Karlskrona

2011 års sista signering slutade i "Grand final" hos Bokia i Karlskrona.
Så här fin var annonsen och när jag såg den efter signeringen förstod jag många av de frågor jag hade fått.

Jag kastades in i signeringen direkt jag anlände tio minuter före utsatt signeringstid. Kön till signeringsbordet ringlade lång och jag hann inte ens packa upp mitt material utan satte igång och signerade direkt. När Jan dök upp bad jag honom fotografera den långa kön, men han måste ha missuppfattat mig, för han tog bara kort på de personer som stod precis framför mig.

Redan innan signeringen hade de nya böckerna På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa sålt slut i butiken, så det var tur att Jan hade varit förutseende och tagit med några stycken böcker av de titlarna. Ja han hade faktiskt lagt in några ex av samtliga nitton titlar, något som visade sig vara mycket bra allteftersom bokhögarna försvann. Till slut var Jan tvungen att åka till vårt lagerhotell för att hämta fler böcker. Givetvis var det de nya böckerna om andra världskriget som sålde bäst, men folk köpte av de andra titlarna också.

Eftersom det var tredje gången jag signerade i Karlskrona blev jag mycket förvånad över att så många fortfarande ville köpa mina böcker. Vid de båda tidigare tillfällena hade jag sålt mycket och trodde att Karlskronaborna hade fått vad de ville av mina böcker. Men jag hade fel.

Redan efter ett litet tag förstod jag att det här skulle bli en rekordsignering, eftersom jag då hade sålt 50 böcker, och ännu var inte signeringstiden slut.

En kvinna kom fram och gratulerade mig till priset/utmärkelsen. Förvånat undrade jag vilket pris, eller vilken utmärkelse det var som jag skulle ha fått, för själv hade jag inte hört talas om det. Då berättade hon att hon hade sett ett program på tv om Karlskrona och där hade det berättats om mig och att jag hade fått Kulturpris. Lite fundersam blev jag först, sedan förstod jag att det måste ha varit det kulturpris jag fick 1999 med buller och bång och stort hemlighetsmakeri fram till 12-slaget inför milleniumskiftet.  Då sköts det med kanon, det var fanfar och sedan ett stort fyrverkeri, som kändes som om det bara var för mig... Tänk att stå på scen vid tolvslaget och ta emot kulturpris framför cirka 3.000 personer. Det var en mäktig känsla!

Ja, i alla fall, det var det här de hade talat om på tv och det verkade vara många fler som hade sett programmet och annonsen, för det var en ständig ström av kunder till mitt bord. Försökte ta mig tid att prata med alla, en del fick kramar och jag fick kramar tillbaka, samtidigt som många berömmande ord strömmade mot mig.

Ibland var det lite lagom, så att jag fick tid att prata med folk en och en, eller familj för familj. Men det är något magiskt med att sitta där vid signeringsbordet och prata med någon, för ju fler som stannar upp vid mina böcker, desto fler samlas runt mig och frågar om böckerna.

Jag var glad att jag hade hunnit äta en rejäl lunch innan signeringen, för jag hade massor av energi att dela med mig av.

En kort stund fanns det inga runt mitt signeringsbord och då passade jag på att ta en bild på bordet med min mobil. Vepan är mäktig och drar många blickar till sig, den får folk att stanna upp och ställa frågor och ofta går de iväg med någon av andra världskrigetböckerna.

(Jan kom just in och berättade att vi hade fått en STOR beställning från Adlibris på boken På liv och död i andra världskrigets skugga. GÖRKUL!!!)

Det här har varit den bästa hösten någonsin, med stor försäljning, många föreläsningar och signeringar. Det bästa av allt har varit alla underbara möten med läsare, alla har varit så glada och trevliga och jag har njutit av varenda sekund, även om det har varit långa dagar och 7-dagars arbetsveckor.

Därför kändes det verkligen som Grand final igår när jag på hemmaplan sålde 100 böcker vid min signering. Det är försäljningsrekord för i år vid en signering.

Tack alla som har gjort det här till den bästa hösten någonsin, tack för alla skratt, alla kramar, alla berättelser, alla fina ord om mina böcker.

Det kommer fler böcker, jag lovar. Under tiden kan du kika här om det är någon bok du har missat:

Tillbaka till Pompeji

Jag är ingen häxa

Faraos förbannelse

Den gömda Inkastaden

Vikingaträl

Svarta Döden

Snapphanar

Giljotinen

Riddarsvärdet

Det glömda kriget 1808-1809

Snapphaneresan

Kinesiska Draken

Theos Pompeji, (finns även som e-bok)

Boudicas strid mot Romarna

På liv och död från andra världskriget skugga

På flykt från andra världskrigets fasa

Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland

Kimberlie - Ett nytt liv

Kimberlie - Främlingar

Klicka på böckerna så kommer du till varje boks sida där du kan läsa baksidestexter och två-tre kapitel ur varje bok.

Vi ses 2012 då boken Mayafolkets hemlighet kommer ut och det är dags att signera igen!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Julen och ensamhet, en julberättelse av Kim M. Kimselius

Hon satt på bänken i köpcentret och såg människor skynda förbi. Alla hade bråttom, de släpade på paket, kassar och barn.

Mammor ryckte irriterat i de griniga små barnens händer och uppmanade dem att skynda på. Papporna bar surmulet påsarna med färgglada tryck från de olika butikerna i köpcentret.

En liten pojke satte sig trumpet ned på baken och vägrade stiga upp. Han lindade sina små armar framför bröstet och försökte göra sig så tung som möjligt när mamman skulle lyfta upp honom. När inte den taktiken fungerade blev han istället alldeles slapp i kroppen och lade sig på golvet. Mamman blev ursinnig och slet i pojken.

Hon tänkte på sin egen son. Så där skulle hon aldrig ha behandlat honom. Hon skulle ha satt sig ned på huk bredvid pojken och med lock och pock fått honom att resa sig upp. Hon skulle ha slutit honom i sin famn och viskat kärleksfulla ord, berättat att det snart var dags för jultomten att komma till alla snälla barn. Han som varit snäll hela året och skulle få många fina julklappar av tomten kunde väl vara snäll ännu ett litet tag. Det var så mycket som behövde göras innan jultomten kom och hälsade på, för visst ville han att det skulle vara fint hemma när de fick besök. Han ville väl att de skulle ha god mat hemma för att bjuda tomten på, kanske något gott att dricka, en fin julskinka, lite pepparkakor och julgodis förstås. Det var därför de gick från butik till butik och handlade och om han bara orkade ännu ett litet tag skulle han snart få vila.

Det var vad hon skulle ha viskat till sin son. Nu såg hon hur mamman gav upp och fräste några ilskna ord, innan hon reste sig upp, vände sig om till sin man och skrek att nu fick han ta hand om pojken. Mannen släppte paketen, böjde sig ned och slet upp pojken från golvet. Den lille pojken skrek hjärtskärande och såg rädd ut, som om han förväntade sig stryk och kanske var det precis vad som väntade honom när han kom hem.

Åter tänkte hon på sin lille son. Han skulle aldrig ha fått stryk, han skulle fått belöning när han kom hem, en kopp varm, god choklad med lite vispad grädde överst, så att han fick en sådan där ljuvlig liten söt gräddmustasch efter att ha druckit upp chokladen. Hon skulle kärleksfullt ha smekt bort gräddmustaschen, samtidigt som hon skulle ha stuckit till honom ännu en hembakad pepparkaka.

Hon blinkade bort tårarna medan hon följde familjen med den ilsket skrikande pojken och mamman som nu fått ta över paketen och muttrade argt.

Hon såg många liknande scener under tiden hon satt på bänken, tungt lutande sig mot sin rollator. Mittemot bänken var ett stånd där en ung kvinna sålde egentillverkade smycken. Den unga kvinnan hade skänkt henne ett leende då och då, men hon hade snabbt tittat bort, rädd för att behöva prata med någon. Men också rädd för att den unga kvinnan skulle tro att hon ville köpa något. Hon hade inget att köpa för. Hennes pensionspengar var redan slut och det skulle bli en knaper jul. Hon bet sig i läppen och såg människorna passera med kassar, kundvagnar fyllda av god mat och paket under armarna. Trots all denna överflöd såg de inte lyckliga ut.

Hon var lycklig, även om hon inte hade så mycket. Visst var hon ensam. Det fanns ingen att fira jul med, ändå var hon lycklig. Hon var tacksam för alla fina minnen, för alla vackra stunder, för livet, för att få finnas till. Men mest var hon lycklig över de få korta ögonblick hon hade fått hålla sin son i famnen. Hans ljusblå ögon, hans fjun på huvudet.

Människor passerade förbi, insvepta i murriga halsdukar, varma mörka ytterkläder, handskar och mössor om de precis kom utifrån där snöstormen yrde. De som befunnit sig inne i köpcentret ett tag hade hängt ytterkläderna över kundvagnarna, deras kinder var rosiga efter att ha bytt den bitande kylan mot den varma inomhustemperaturen.

Hon satt fortfarande insvept i sin tunna, trådslitna röda kappa. Den som hon hade fått av sin make för så många år sedan. Hon hade älskat den från första stund, aldrig att hon ville byta den mot någon annan, trots att den inte värmde så värst bra längre. Hon rös till och förstod att det var dags att ta sig hem igen. Sätta sig i den lilla lägenheten och lyssna på julmusik på radio, se ut över de omgivande lägenheterna, hur familjerna samlades, tände ljus, dukade upp mat...

Tungt stödd på rollatorn tog hon sig upp. Hon kände ett tryck över bröstet som inte funnits där innan. Det pressade och klämde och plötsligt var det svårt att andas. Hon såg mot den unga flickan med smyckena. Då såg hon en butik bredvid flickan, en dörr hon inte hade sett tidigare. Ljuset flödade ut genom dörröppningen, det var som om en våg av värme och glädje kom med ljuset och plötsligt ville hon väldigt gärna gå in och se vad som fanns innanför dörren. Trycket över bröstet försvann och det blev lättare att andas när hon började gå mot dörröppningen.

Hon blev medveten om att hennes steg var lätta, att hon egentligen inte behövde rollatorn längre, men för säkerhets skull tog hon den med sig. Hon såg på den unga flickan som hela tiden sett glad ut där hon stått med sina smycken som ingen ville köpa. Flickan såg nu rädd ut, orolig. Plötsligt lämnade hon sin plats och sprang mot bänken där hon själv alldeles nyss hade suttit.

Hon brydde sig inte om att se efter vad flickan tänkte göra, för nu skymtade hon något inne i den ljusa, vackra butiken. Där stod hennes son och hennes man. Hjärtat bultade vilt av glädje när hon såg dem. Sist hon sett sin son hade han legat blåblek och kall, orörlig, nu stod han livs levande framför henne, med rosiga kinder och glädjen glittrande i sina blå ögon. Hennes man släppte sonens hand och sträckte fram armarna mot henne.

"Kom! Kom! Vi har väntat på dig!" sa han.

Hon blev nu medveten om att hennes man inte längre var den gamle skrumpne man han varit i slutet av sitt liv, utan han stod åter ung och ståtlig framför henne. Kappan som svajade runt hennes ben, kändes nu varm och hade fått mer lyster än tidigare. Hon släppte rollatorn och gick med lätta steg in genom den öppna dörren, in i ljuset. Precis innan hon klev över tröskeln vred hon på huvudet och såg tillbaka på den bänk hon suttit på i så många ensamma timmar.

Den unga flickan stod böjd över en gammal kvinna som låg raklång på golvet,  med en rollator vid sin sida. Folk började samlas runt den unga flickan, någon skrek på hjälp, på läkare. Och hon visste att hon måste ta steget innan hon skulle förlora sina kära och bli förd tillbaka till ensamheten.

En sista blick på sin gamla utslitna kropp unnade hon sig, innan hon steg över tröskeln med spänst i stegen och ungdom i kroppen. Hon kände hur det spratt till i kroppen av glädje när mannens armar slöts runt henne, när pojkens hand stacks in i hennes. Hon skulle slippa fira den här julen i ensamhet, äntligen hade hon fått frid.

Ja, det var en liten julberättelse som jag skrivit till dig. Var rädda om varandra i jul, säg snälla ord, var omtänksam och låt inte stressen gripa tag i dig. Lev i nuet och njut av stunden. Ha en underbar jul!

Kramisar Kim
 
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Första signeringarna, signeringstips

Minns tydligt mina första signeringar. När mina böcker kom ut på Wahlströms förlag skötte de om allting, jag bara kom dit, satte mig, signerade och åkte hem igen. Ibland signerade jag i samband med en föreläsning. Livet var spännande och nytt. Jag hade blivit författare.

Nästa signeringsprocess var som egen företagare, egenutgivare. Då släpade jag med mig bokkartonger till bokhandlarna och de köpte in vad jag sålde. Det gällde att sälja så mycket som möjligt för att kunna fakturera vid hemkomsten.

En jul bodde jag hos släktingar nere i Skåne vid min signering. Hela deras hall var fylld av kartonger. Men efterhand som jag betade av signeringarna försvann kartongerna, både till min och deras glädje. När det var dags för hemfärd var det bara ett fåtal kartonger att lasta in i bilen och mina släktingar var djupt imponerade.

Nuförtiden köper bokhandlarna in böckerna i förväg. Det skulle vara för tungt att släpa på 19 titlar gånger 5-10-20 böcker per titel. Det är oerhört skönt att få komma till butikerna utan att springa fram och tillbaka för att hämta bokkartonger i bilen. Efter ett par sådana rundor var det inte alltid jag kände mig så fräsch längre.

För att det här systemet ska fungera får bokhandlarna returrätt. Det innebär att ju mer jag säljer, desto mindre får jag i retur. Blir det inte så många böcker kvar brukar bokhandlarna behålla böckerna.

I år har jag med mig en rollup med bild på en av mina böcker om andra världskriget: På liv och död i andra världskrigets skugga.

Det bokomslaget drar till sig flest blickar, fångar de som bara passerar, får dem att komma närmare för att se vad böckerna handlar om. Och... i de flesta fall går de därifrån efter att ha köpt någon av mina böcker. Men en rollup innebär att jag åter har fått börja släpa med mig saker, fast det är det värt, så länge böckerna har så här fångande omslag!

Efter fjorton år som författare, efter fjorton års signeringar och möte med läsarna, har jag lärt mig en hel del om vad som gäller när man signerar. Det som jag inte har lärt mig själv, har Björn Hellberg lärt mig, eftersom vi har signerat tillsammans vid flera tillfällen.

En av de saker som Björn lärt mig är att man helst inte ska signera tillsammans med någon annan författare. Om man upptäcker att butiken har dubbelbokat signeringar, då ska man ha ett eget bord. Ofta vågar inte folk stanna till vid ett bord där två författare sitter, även om de är intresserade av den ena personens böcker. Det finns även risk att den andra författaren försöker "stjäla" en eventuell kund genom att lägga sig i samtalet och börja berätta om sina egna böcker.

Det här stämmer, jag har råkat ut för det, men jag har även varit med om motsatsen. Har upptäckt att det fungerar alldeles utmärkt att signera tillsammans med Bodil Mårtensson, även om vi sitter vid samma bord. Mycket på grund av att vi båda tycker om varandras böcker och lotsar vidare till den andra om vår egen bok inte fångar kunden.

Något annat att tänka på är att inte se upptagen ut när du sitter bakom ditt signeringsbord, då vågar folk inte komma fram för att köpa din bok. Om det inte är så mycket folk är det bra att inte sitta bakom bordet, utan stå och ordna till böckerna, prata med dem som passerar, få dem att stanna till och lyssna på dig när du berättar om dina böcker. Tala om dina böcker med kärlek, men var ändå saklig, berätta inte för mycket, bara tillräckligt för att fånga deras intresse.

Sedan några år tillbaka har jag färdigtryckta autografkort, ja själva autografen är handskriven, men på ena sidan har jag bild på de nya böckerna och ett litet foto av mig. Detta har visat sig vara mycket populärt och en del hängivna fans samlar på de olika autografkorten som bytts ut år efter år, allteftersom det kommer nya böcker. Förra året började jag även ha en liten folder med bilder på samtliga böcker och en liten kort text om varje bok. Den är bra att sticka i händerna på folk, då kan de i lugn och ro gå och kika i foldern för att därefter komma tillbaka och köpa en bok.

Tänk på att inte vara någon grå liten mus när du ska signera, se till att du märks! Under flera år hade jag kläder som tydligt visade vad mina böcker handlade om. När jag gav ut min bok Giljotinen var jag klädd som Marie-Antoinette eftersom boken till stor del handlar om henne och franska revolutionen. Jag har haft vikingakläder, indiankläder, riddarkläder, snapphanekläder... Nuförtiden ser jag bara till att jag har färgglada kläder som visar på den person jag är.

Det gäller att inte vara för påträngande och försöka tvinga folk att köpa böckerna. Låt dem bestämma själva, du finns där för att berätta om böckerna och för att skriva din autograf.

Ta dig tid att prata med folk, se signeringen som en möjlighet att samla intryck och berättelser som du senare kan ha hjälp av i ditt skrivande. Se till att ha kul på dina signeringar, det har jag!  

Här kan du se några av mina signeringar.

Lycka till!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Härliga, intensiva signeringsdagar med överraskningar

Har haft underbara signeringsdagar nere i Skåne. Har träffat så många mysiga människor som har delat med sig av sina upplevelser, gett mig inspiration och berättat om hur mycket de tycker om mina böcker. Här  möter jag ett av mina fans när jag är och signerar på Billingska bokhandeln i Höör.

Ser du hur pojken längtar efter att få ta boken ifrån mig, handen är i rörelse och jag skrattar gott åt det som mormor berättar för mig medan hon fotograferar. Hon berättade hur de kvällen innan suttit i telefonkonferens, hon och hennes dotter. Tanken var nämligen att pojkens mamma skulle komma till Center Syd med sin son för att köpa en signerad bok. Men så blev mamman sjuk i lunginflammation och mormor lovade att köra pojken istället. Men det var en bit till Center syd, så mormor tog hjälp av den andra dottern för att hitta en plats som låg lite närmare hemmet. Först fann de att jag skulle signera på Akademibokhandeln Nova Lund på fredagen och då bestämdes det att de skulle åka dit, därefter upptäckte de att jag skulle vara i Höör på torsdagen och då bestämdes den dagen som den definitiva dagen.

Jag lyssnade och fängslades av berättelsen, men när mormodern berättade att hon bodde i Hässleholm och pojken i Kristianstad och att hon först kört till Kristianstad och därefter ner till Höör för att få en bok signerad, då förstod jag vilket stort fan och vilken fantastiskt mormor jag hade framför mig!

Här ser du mig hos Akademibokhandeln Nova Lund, i min "prinsessklänning". Själv har jag aldrig tänkt på den som en sådan, men det kom en liten flicka i fyraårsåldern, hon stannade med vidöppen mun och bara stirrade. Hon var vacker i sin julröda klänning med vita snöflingor, sitt långa mörka hår och sina ögon som glittrade av hänförelse när hon pekade på mig och sa "Prinsessa!". Hon upprepade ordet flera gånger. Jag snurrade runt för att visa upp mig för henne och det gjorde henne ännu lyckligare, ögonen blev större och ordet prinsessa upprepades gång på gång. Till slut fick föräldrarna ta tag i henne för att få henne att följa med. Något hon motvilligt gjorde, medan hon hela tiden höll huvudet vänt åt mitt håll.

Det kom fans som jag träffade för många, många år sedan. Här är en ung kvinna, som vid det tidigare mötet var betydligt mycket yngre och därför helt omöjlig för mig att känna igen. Det blev en trevlig pratstund, när hon berättade om sitt första möte med mig och hur det hade inspirerat henne.

Författarkollegan Emma Andersson kom på besök. Henne träffade jag förra året uppe i Stockholm när hon hade debuterat och berättade om sin bok Där drömmar blir till. Det blev ett kärt återseende igår, för jag tyckte genast om henne när jag träffade henne första gången.

Caen kom och hälsade på. Vi hade tidigare träffats när jag föreläste på hans skola. Nu hade han gjort ett skolarbete om mig och passade även på att köpa en hel hög med böcker. Det kom faktiskt en hel del elever från denna skola och det var jätteroligt att höra dem tala om mitt besök, vad det hade betytt för dem, vilka böcker de hade läst och hur min berättelse hade inspirerat dem på olika sätt.

Här är ännu en härlig familj där både dotter och mor läser mina böcker. Det är något som är mycket vanligt när det gäller mina böcker. Bibliotekarierna kallar dem för "Crossover"-böcker, eftersom mina böcker har läsare i precis alla åldrar, unga som gamla.

Hos Bokia i Center Syd signerade jag tillsammans med Bodil Mårtensson och här poserar vi med en av våra böcker. Bodil och jag har alltid kul när vi signerar ihop, men i år var det extra roligt eftersom även Bodil hade en historisk roman. Normalt skriver Bodil deckare.

Mina böcker om andra världskriget: På liv och död från andra världskrigets fasa och På flykt från andra världskrigets skugga är de två titlar som har sålt allra mest under den här signeringen. Det har varit väldigt många äldre som har köpt dem, både till sig själva, för att återuppleva det som hände dem när de var unga, men även för att ge till sina barnbarn för att inte det som skedde under andra världskriget ska falla i glömska.

De här veckorna har varit min roligaste julsignering någonsin nere i Skåne. Det har varit så skönt att slippa halka omkring på ishala vägar, eller vara tvungen att gå upp en timma tidigare för att skotta fram bilen, köra i två hjulspår på motorvägen där det ligger ett tjockt snötäcke, för att sedan upptäcka att det i stort sett bara är jag som har vågat ge mig iväg till bokhandeln den dagen...

Nej, i år har glädjen präglat julen, ingen stress, ingen jäkt, väl genomtänkta köp och många glada människor. Eftersom jag har signerat på många köpcentrum har jag fått uppleva många olika tomteparader. Önskar jag hade haft tid att fotografera dem alla, men jag har haft fullt upp med att signera och prata med mina läsare. Därför har det bara blivit några enstaka foton tagna vid varje signering och de få fotona har jag delat med mig av till dig.

Jag har pratat om andar med folk som har berättat om sina möten med andar och om varsel. Äldre människor har berättat om sina upplevelser under andra världskriget, både unga och gamla har berättat om sina läsupplevelser genom mina böcker. Jag har fått presenter av läsarna, bullar, kakor, choklad och fina julklappar. Efter varje signering har jag varit fylld av glädje och energi, istället för att stupa i soffan av trötthet när jag kommit hem.

Dessutom har Jan arbetat för fullt på hemmaplan med att ta hand om alla beställningarna. Redan förra veckan hade vi sålt mer än under hela förra årets december. Något även jag har märkt av under mina signeringar.

Någon berättade för mig att Gokväll hade pratat om min bok På flykt från andra världskrigets fasa, och höjt den till skyarna. Andra hade hört talas om mina böcker och var nyfikna på dem, många fans kom på besök och många, väldigt många nya läsare köpte böckerna om andra världskriget. Ja, det har sannerligen varit en fantastisk signeringsresa runt om i Skåne.

Nu packar jag ihop mina saker här i min lilla sommarstuga och kör hemåt idag. Men ännu är inte signeringarna över, för på onsdag 21 december 12-16 signerar jag hos Bokia i Karlskrona. Därefter är det dags även för mig att göra jul och att sätta mig ned för att skriva på  min nya bok Mayafolkets hemlighet.

Ha en underbar jul och låt den gå i glädjens tecken!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Skrivprocess: Sätt upp mål

För att nå dit du har tänkt dig med ditt skrivande gäller det att du sätter upp mål redan från början.

Det första målet är att få boken utgiven, men det ligger långt fram i tiden, du har många delmål innan du når dit.

Bestäm dig för när din bok ska bli klar, lägg upp en tidsplan som går att hålla trots sjukdomar, semestrar, många prov i skolan etc. Sätt upp ett slutdatum som mål. (Innan jag ens har skrivit boken har jag lagt ut på webben att nästa bok kommer 15 augusti 2012. Det är ett av mina mål: utgivningsdatum. Men innan dess kommer datum då boken ska lämnas till korrekturläsarna, och när jag måste vara helt klar med boken för att kunna skicka till tryckeriet.) Skriv in ditt slutdatum i din kalender, skriv t.ex.: Den 1 juni ska jag vara klar med min berättelse! Skriv det med rött och håll målet levande.

Planera sedan hur mycket du behöver skriva varje dag för att uppnå målet. En A-4-sida innehåller cirka 2.500 tecken (bokstäver och mellanslag) då du har skrivit texten med storlek 12 och har radavstånd 1,5. Här är exempel på antal A-4 sidor för olika typer av böcker: För bilderböcker är det cirka 6-8 A-4 manusblad. För 5-11 år är det cirka 50-100 A-4 manusblad och för ungdomsböcker är det cirka 100-150 A-4 manusblad. (Mina manus brukar ligga på 120-220 A-4 manusblad. Skrivet med 12 punkters storlek på bokstäverna, Font Ariel, 1 1/2 radavstånd. Mina böcker är i färdigt format på mellan 188-354 sidor.)

Lägg upp en realistisk tidsplan med ditt skrivande!

Du kan även bygga upp berättelsen med mål att uppnå. Vad är syftet med boken, har du något? Vad är tanken bakom att berätta din historia. Vart är huvudpersonen/personerna på väg, vad är målet för dem? Om du sätter upp ett mål för huvudpersonen, och inte bara låter berättelsen skriva sig själv, kanske du har lättare för att uppnå målet att bli klar med berättelsen. Kanske är målet att huvudpersonen ska klara sig från att bli avslöjad som mördare/otrogen. Eller kanske huvudpersonens mål är att ta fast mördaren, få någon att bli förälskad i sig etc. 

Starta din berättelse på ett spännande sätt, där du redan gör klart för läsaren vad målet för huvudpersonen är, utan att direkt behöva skriva ned det ordagrant, utan istället väva in målet i berättelsens första del.

Sätt upp målet att ditt manus ska vara så felfritt som möjligt när du skickar det till ett förlag. Det innebär också att du måste sätta upp ett datum för när ditt manus ska lämnas för korrekturläsning, antingen det är till en fristående redaktör, en god vän, en bibliotekarie etc. Innan det datumet behöver du också ha ett mål: att manus ska lämnas så felfritt som möjligt till korrekturläsaren, eftersom det blir mindre arbete i efterhand för dig, kostar dig mindre om du betalar en redaktör, och förhoppningsvis gör att din vän gärna hjälper dig med korrekturläsning fler gånger. Lämna aldrig ifrån dig ett manus som inte är ordentligt genomarbetad. Det kan göra att du stupar på tröskeln till utgivning, att det är det där lilla som gör att förlaget tackar nej!

Nu är det bara att ta fram 2012 års almanacka och börja planera in dina mål. Det är inget att vänta på. Drömmer du om att få din bok utgiven, få din nästa bok klar eller att skriva din släkthistoria, då är det bara att sätta igång, NU! Lycka till!

Mitt mål för 2012 är att jag ska ha min bok Mayafolkets hemlighet liggande i butikerna 15 augusti 2012. Dessutom har jag som mål att min "Hemliga" bok också ska vara klar innan juli 2012.

Vad är ditt mål för 2012?

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Boktips: Rapsbaggar av Karin Brunk Holmqvist

Så tokigt det kan bli ibland... När de båda bröderna Henning och Albert pratar om något helt annat än vad journalisten som intervjuar dem pratar om, ja det är då allting sätter igång. Aldrig mer blir livet sig likt för de båda bröderna.

Bröderna Henning och Albert lever ett stilla liv utanför Onslunda på Österlen. Vardagen består av cykelturer till handelsboden och på avstånd håller de ett öga på sitt gamla föräldrahem. Men förändringar stundar. Barndomshemmet blir behandlingshem för missbrukande kvinnor och rykten går om märkliga rundlar i rapsåkern bakom brödernas uthus. Ett litet missförstånd i TV-kameran och Hennings och Alberts lugna liv är ett minne blott.
I Rapsbaggarna visar Karin Brunk Holmqvist återigen prov på sin sällsamma förmåga att med fantasi och mycket humor skildra människor när stad möter landsbygd och gammalt möter nytt. I Rapsbaggarna är hon i högform: sprudlande, träffsäker och som alltid med en öm glimt i ögat.

Som vanligt en fantastiskt skildring av Karin Brunk Holmqvist, både när det gäller miljö och persongestaltning. En bok du kommer att tycka mycket om!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Boktips: Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman

Oj, vilken bok! Suveränt bra. Oväntade vändningar och som vanligt ett spännande språk. Kerstin Ekman låter läsaren kika in bakom Svenska Akademins dörrar och ger en annorlunda bild av författarskap och skrivandet. Ibland kändes det som om det var Kerstin Ekmans eget liv som beskrivs. LÄS BOKEN!

Två kvinnoöden, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap
När den välkända författaren Lillemor Troj en dag finner sig läsa manuset till en roman om sitt eget liv börjar marken gunga under henne. Den är skriven av en kvinna hon känner väl och som vill bli erkänd som författare. De har aldrig blivit vänner men i årtionden varit djupt beroende av varandra.
När man slår igenom litterärt är man en cirkushund som hoppar genom en ring med pappskiva. Hepp! Det vet Lillemor för det är hon som har hoppat. Men hon har hela tiden vetat att en författare är ett dubbelhövdat monster. Nu hotar den andra kvinnan att förgöra den intagande och kloka persona som läsarna tror är Lillemor Troj.
Kerstin Ekmans nya roman är en uppsluppen lek med autofiktionens form och en vass skildring av det litterära livet. Men först och främst är den en berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap.
Lillemor sitter med manuskriptet tryckt mot kroppen och håller händerna över det som om hon skyddade ett foster. Men det är ett huggormsbo hon har vilande mot magen. Paniken stiger inom henne och en lång stund ägnar hon sig åt en plan att ge sig ut i världen och försvinna från landets litterära scen. Att leva långt borta och obemärkt borde vara möjligt med de tillgångar hon har. Hon vill ju kvadda mig tänker hon. Mitt anseende och min berömmelse. Mina läsare som älskar mig. Mig! Faktiskt.


Ja, det här var en annorlunda och spännande läsupplevelse. Eller jag kanske skulle skriva lyssnarupplevelse eftersom Katarina Ewerlöf som vanligt förhöjde boken med sin uppläsning!

Här kan du läsa om mitt möte med Kerstin Ekman.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

"Detta är nog den bästa bok som Kim M. Kimselius har skrivit." Recension av På flykt från andra världskrigets fasa

 Hej! Idag blir det en recension av många ungdomars favoritförfattare, Kim M. Kimselius. Boken heter På flykt från andra världskrigets fasa. En perfekt julklapp till den som vill lära sig mera om andra världskriget. En bok med spänning från första till sista sidan.

"Detta är nog den bästa bok som Kim M. Kimselius har skrivit. Jag satt på helspänn hela tiden, för det var dramatik från första till sista sidan. Även om det är en fiktiv berättelse, så är mycket hämtat från verkligheten och andra världskriget. Det är svårt att ta till sig hur fruktansvärt illa judarna och vissa andra människor blev behandlade. Och det gör att berättelsen blir ännu förfärligare att ta del av. Det går inte att sätta ord på hur fruktansvärt det måste ha varit att leva under den här tiden. Som alltid gestaltar Kim M. Kimselius händelserna perfekt. Boken är också välskriven, precis som alla hennes andra böcker. Och den intressanta faktadelen i slutet av boken finns där som den bör. Där lär man sig mycket intressant och viktiga saker som namn, år och en ordlista. Full pott som alltid."

Betyg 5/5 Kristina Simar 2011-12-14 (129) www.kristinasimarlektor.se

Ovanstående recension har Kristina Simars Bokblogg skrivit. Här kan du läsa hela inlägget.

Kan du förstå hur glad jag blir när mina båda böcker om andra världskriget får den ena fina recensionen efter den andra. Speciellt när På flykt från andra världskrigets fasa får så fina ord, eftersom det är min favoritbok av mina nya böcker.

Blev du nyfiken på boken? Här kan du köpa mina böcker. Om du läser någon av mina böcker får du gärna höra av dig och berätta vad du tycker om den. Du kan skriva en kommentar här på bloggen eller på den här länken.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Utan mina vänner... och Sociala Medier

Utan mina vänner hade jag aldrig varit där jag är idag. De har stöttat mig, kommit med goda råd och puffat mig i rätt riktning, även om jag just då kanske inte har förstått det.

Som det här med Sociala medier. Åh vad jag kämpade emot. Jag var envis som en åsna och ville verkligen inte finnas ute på nätet. Mycket på grund av att jag faktiskt inte är så där värst social, ja det är sant. Bara namnet SOCIALA medier skrämde mig. Men de fick mig att gå med på Facebook, två ivrigt tjatande vänner, Kristina och Tina. En av dem sa "Men Kim det finns en fanklubb på Facebook om dig, du måste gå med för att se vad de skriver om dig!"

Den andra sa: "Twitter är perfekt för dig, en liten miniblogg där du kan skriva vad du tänker och känner!" 140 tecken är för kort för mig, svarade jag och slog ifrån mig hennes ord. Fortfarande tycker jag att 140 tecken på Twitter är för kort, men jag finns både där och på Facebook. Och jag tycker det är roligt! På Facebook har jag idag 2.597 vänner. Jättekul. På Twitter har jag 391 som följer mig, vilket inte är jättemycket men betydligt fler än de två som följde mig från början.

Bloggen startade jag efter att ha gått kurs i Sociala Medier och läraren Joakim Jardenberg sagt "kan min mamma kan ni" om att starta en blogg. Samma kväll startade jag min blogg. Igår låg min blogg på 8:e plats av  26.894 bokbloggar, hittills har 107.758 läst vad jag skrivit och månadens besökare på min blogg är 9.436 personer. Bloggvärdet är 109.549 kronor. WOW!

(Nu finns jag på många fler sociala medier, LinkedIn, Google+ och några till.)

Till mina vänner räknar jag även alla de som följer mig på Twitter, Facebook och här på min blogg. Tack alla för era uppmuntrande kommentarer och snälla ord om mitt skrivande, mina böcker, mitt bloggande och framförallt, tack för att ni tar er tid att skriva till mig!

Många skriver att jag är en inspiration, de orden värmer. Men du ska också veta att det är du och dina kommentarer som inspirerar mig att skriva här på bloggen, att anstränga mig att hitta något vettigt att skriva varje dag, att dela med mig av mina kunskaper, av mina resor, av mina ord.

Tack alla kära vänner för att ni finns, inspirerar, stöttar och tror på mig. Utan alla mina vänner skulle livet vara betydligt mindre innehållsrikt.

Många kramisar från Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Att publicera på egen hand...

Att publicera på egen hand, magi eller misstag?

"Jag är väldigt kluven när det kommer till självpublicerande författare. Jag har sett flera utmärkta exempel, och så har jag sett otaliga katastrofer där allt jag undrat är: Dear God why? (Ja, du medelålders man som skriver deckare i närmiljö om en cynisk polis som bor på en ö och spelar trumpet, jag menar dig).

Och ändå kan jag inte låta bli att fascineras av det, för det kräver så otroligt mycket arbete och jävlar anamma att skriva, redigera, trycka och sälja in sin egen bok. Så när Publishers Weekly hade en artikel om Brittany Geragotelis, kvinnan bakom självpublicerade Life’s A Witch, måste jag läsa. Och fascineras."

Ovanstående text har jag hämtat från Unga Böcker. Missa inte att läsa hela inlägget, som är mycket intressant. Kika in här!

Som egenutgivare kan jag hålla med om allt som skrivs i det här inlägget, det krävs otroligt mycket arbete och jävlar anamma för att skriva, redigera, trycka och inte minst: sälja in sin egen bok. Det kan vara både outhärdligt jobbigt och helt fantastiskt! Just nu säljer mina böcker något helt otroligt, vilket gör att min man har fullt upp med att packa och skicka böcker. Något som jag tycker är otroligt roligt,  men väldigt slitsamt för honom.

Medan han sliter med arbetet på hemmaplan reser jag runt och signerar och har jättekul när jag träffar läsarna. Varje dag är det lika spännande att få rapport från hemmaplan hur många beställningar som har ramlat in den dagen. Förra veckan skickade Jan mellan 800-900 böcker, på en vecka! Gissa om jag är glad.

Missa nu inte att läsa inlägget på Unga Böcker!

Ha det så bra!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se