Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

fredag 20 maj 2011

Det är så många ord...

Långt innan jag hade slagit igenom som författare, då när jag fortfarande gick omkring och bar drömmen inom mig, lät jag en av mina vänner läsa ett manus.

Hon arbetade på ett stort svenskt förlag, och hon om någon borde väl veta om det jag skrev var bra. Vad jag inte berättade för henne var att jag faktiskt hade skickat in ett manus som låg hos ett annat förlag. Manus hade just gått iväg och du som själv går och väntar på ett svar, vet precis hur det känns. Varje dag tror man att telefonen ska ringa, att ett brev ska dimpa ner i brevlådan, men ingenting händer...

Ja, i alla fall läste hon mitt manus av en helt annan bok än den som jag skickat iväg. Hennes kommentar var: "Det är så många ord!"

Jaha, tänkte jag, men det är väl bra, eller?

"Jovisst, berättelsen är mycket bra, men som sagt, det är så många ord!"

Då förstod jag inte vad hon menade, men jag har kommit att göra det. Önskar att hon hade lyckats förklara redan då vad hon menade.

Långt senare sa en annan väninna till mig "Kill your darlings"... Ungefär lika underförstått som min första väns kommentar. Men nu förstod jag vad det innebar.

Det är nämligen så lätt när man skriver att man blir ÖVERTYDLIG, man lämnar ingenting åt läsaren att själv fantisera om. Utan man berättar och förklarar allt, med så många ord som möjligt.

Nästa gång du har skrivit din berättelse, läs igenom den noga, titta på den med en utomståendes ögon, läs gärna högt, för då hör du lättare vad som är fel, och STRYK! Du hittar lätt många meningar och ord du kan ta bort.

Fortfarande händer det att jag skriver för många ord, men jag är inte rädd för att ta bort dem, hela meningar, hela stycken, ibland ett helt kapitel. För det är ju inte mängden ord som är viktiga, det är vad orden berättar som är det viktiga, eller hur?

När så en av mina korrekturläsare strök ett helt stycke i ett av kapitlen i min senaste bok och skrev: "Vad tror du om att ta bort det här?" Då kände jag att det var helt okej att ta bort det där stycket, för det tillförde liksom ingenting till berättelsen.

Det finns också många utfyllnadsord man kan ta bort: ju, så, och...

Testa! Skriv en text rakt upp och ned. Läs igenom den för att se hur mycket du kan ta bort och ändå klara av att behålla själva kärnan i berättelsen. Du kommer att upptäcka att berättelsen blir betydligt bättre. Lycka till!

Hur gick det då med manuset jag hade skickat in? Jo, jag fick manus antaget, efter två års väntan, och gjorde dunderdebut med min bok Tillbaka till Pompeji genom att sälja 11.000 ex första veckan!  Läs mer här!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

17 kommentarer:

  1. Jag håller med till hundra procent! Ibland kan frånvaron av ord (eller förklaringar) säga mycket mer än alla orden. I en dialog t ex eller bara genom att man låter huvudpersonens handlingar tala för sig själv. Att de vänder sig bort, biter på ett nagelband, blundar eller vad det nu kan vara.
    Det är alltid en fröjd att titta in här:).
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Hej Maria
    Härligt! Vad kul att du känner samma sak och att du tycker om att läsa min blogg!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  3. Håller också med.
    Jag har inga problem med att stryka texter. Det är ju bara ord.
    Samma fenomen är det ju i filmmanus, att man inte får vara övertydlig och låta karaktärerna säga det som syns i rutan.
    Vi lärde oss bland de första dagarna att man måste döda sina älsklingar, och då kanske hittar något nytt.
    För lite så är det väl. Hjärnan konstruerar nya bilder av det som sker, små detaljer som man missade första svängen.
    Jag gillar också din blogg Kim och kikar in varje morgon här.
    Ha det gott, och kram

    SvaraRadera
  4. Så rätt! Håller på med det just nu och ja, till och med hela kapitel och stora stycken ryker ... Första gången man tvingas göra det är det smärtsamt men för varje gång blir det lättare och lättare.

    SvaraRadera
  5. Hej Anita
    Kan tänka mig att det är ännu viktigare i ett filmmanus.
    Härligt, tack för att du kikar in här varje morgon.
    Detsamma!
    Kram Kim

    Hej Jonna
    Underbart att du känner så! Lycka till med din berättelse! När kommer boken ut?
    Kram Kim

    SvaraRadera
  6. Håller med Jonna, det blir bara lättare och lättare. Nu är det med nästan sadistisk glädje jag slaktar mina manus;)

    Har precis beställt Theos Pompeji, ser verkligen fram emot att få läsa den!

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Hej Maria
    Skrattar åt dina ord om att slakta med sadistisk glädje. Tänk dig då vad redaktörerna måste känna, när det inte ens är deras ord de kan "våldföra" sig på!
    Åh, vad kul! Ser fram emot att höra vad du tycker om boken!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  8. Om jag kämpar vidare och inte tappar sugen mitt i redigeringen, ska Isporten 4 komma ut till bokmässan.

    SvaraRadera
  9. Hej Jonna
    Helt fel inställning! Det ska vara ROLIGT att jobba med sina böcker! Se deadline som något positivt, för då kommer boken snart i tryck! Lycka till! Vi ses på bokmässan!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  10. Tack, jag kan behöva en spark i baken! Det ska bli så härligt att träffa dig på bokmässan!

    SvaraRadera
  11. Det är det som är konsten, att hitta precis rätt mängd ord. Inte för få och inte för många.
    Kram!

    SvaraRadera
  12. Hej Jonna
    Bra! Detsamma!
    Kram Kim

    Hej Anneli
    Precis, du har förstått det! Ser fram emot att läsa din första bok!!!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  13. Hej !
    Nu är ju en blogg inte samma sak som en bok, men har du inte hittat till "anna of sweden" så rekommenderar jag den som inspiration !
    Den finns på "livet på citronodlingen" :)
    MVH Tomape

    SvaraRadera
  14. Hej Tomape
    Jodå, visst har jag hittat Anna of Sweden och även Livet på Citronodlingen! Tack ändå för tipset!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  15. Först lärde jag mig skriva ord, ja många - sedan lärde jag mig att stryka och lyfta ur hela kapitel. Som sedan ledde till fler ord - ja många - eftersom det urlyfta kapitlet nu blir en egen bok. Kan väl tillägga att det var lite smärtsamt första gången att skära ur - eller egentligen före, när beslutet ännu inte var taget, sedan gick det lätt.
    Tänk att du blev publicerad efter sååå lååång tid:-) Du är en stjärna på författarhimlen:-)
    Kram Ebba

    SvaraRadera
  16. Hej Ebba
    Ja, precis så där är det, man blir aldrig riktigt klar!
    Åh, tack, blir jätteglad för dina ord!
    Kram Kim

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!