Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 23 december 2017

Bästa julklappen

Bästa julklappen

Den bästa julklappen för mig just nu är att jag har fått hem Kiara från veterinären och att hon är i stort sett helt återställd. 
Kiara hemma i sin soffa

Det började i måndags med att Kiara verkade ha ont i nacken. Vi åkte till veterinären som konstaterade att hon hade sträckt en muskel. Skönt! Jag var rädd att det var hjärnhinneinflammation, eftersom hon gick som om hon vandrade på is.

På tisdagen mådde hon jättebra. Men på onsdagen blev Kiara  jättedålig, med hög feber, trots att hon gick på medicin på grund av nackont. 

Kiara hos veterinären
Jag satt hela onsdagskvällen till 23.00 hos distriktsveterinären i Karlskrona med henne, där veterinären gick igenom hela henne och tog massor av blodprov. Det enda han såg då var benbitar i magen, som han inte tyckte kunde ge upphov till feber. Vi åkte hem och jag sov knappt något, tempade henne under natten och hon blev hela tiden sämre. På torsdags morgon stoppade jag in henne i bilen och körde direkt till distriktsveterinären och var där strax innan de öppnade. De tog in henne direkt. Efteråt, när jag hämtade Kiara, sa veterinären att han trodde han skulle bli tvungen att operera henne direkt när han såg henne komma in, eftersom hon var så dålig. Jag trodde att jag aldrig mer skulle få se min hund levande. Kanske kom oron från att vi för två år sedan miste vår hund Tickie just den 21 december. Den hund som Kiara "ersatt".

Jag åkte hem och försökte jobba, men det gick inte, så jag gjorde julgodis och julskinka istället. Det blir ändå ingen riktig jul i det här huset i år, med oro över Kiara, och vår katt Grynet som dog i tisdags. Vi började julen redan i fredags genom att äta
skinkan till frukost och lunch. Vi firade att flocken var samlad, även om en flockmedlem saknades.

Kiara åt inte på två dagar, så du kan tänka dig min glädje när hon åt frukost klockan 5 på fredags morgonen och sedan gjorde ifrån sig och benbitar kom ut i avföringen.

 

Jag och Kiara. Äntligen mår hon bättre!
Nu är hon i stort sett tillbaka till det normala. Det är bara i ögonen jag ser att något är fel, dessutom har hon fortfarande ont i nacken och jag har satt upp vattenskål och matskål på en pall så hon slipper böja sig.

Det är skönt att ha hittat en veterinär som har jour dygnet om, nu slipper vi åka till Kalmar mitt i natten på hala vägar om det skulle bli kris. Onsdag/torsdag blev det 30 mil för mig i bilen... Nu har jag varit ute i hundgården och rensat bort de sista märgbenen, medan Kiara hela tiden försökte plocka upp benen ur påsen.


Bästa vännerna, Kiara och Tudor.
Inte har det blivit så mycket skrivit de här dagarna, jag har inte kunnat samla tankarna. Bara tänkt på Kiara och Grynet. 

Hoppas du har en fin dan före dan och inte köper alltför många julklappar utan tänker på att julen är glädjens tid, då vi ska tänka på våra nära och kära.

Tudor och Kiara, äntligen tillsammans igen.
God Jul!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se


 



2 kommentarer:

  1. Jag förstår precis hur du menar. Min pappa gick bort i före förra julen och sedan blev det stopp i mina tankar i flera månader efteråt.
    Det är egentligen först nu, ett år efteråt som jag kommit mig för. Att skriva igen.

    SvaraRadera
  2. Hej Barbro

    Förstår hur det liksom tar stopp i flödet när någon nära dör. Så hände även för mig när min pappa dog för 2,5 år sedan.

    Önskar dig en fin jul, även om jag förstår att minnena är svåra just vid denna tid.

    Kram Kim <3

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!