På flykt från andra världskrigets fasa på väg till tryckeriet!

Nu är På flykt från andra världskrigets fasa på väg till tryckeriet. Lite senare än beräknat, men bättre sent än aldrig...

Boken är planerad att komma ut 15 augusti i år, förmodligen blir det lite försening...

Här är några omdömen om boken:
"Den bästa bok Kim har skrivit!" Harry Eriksson
"Man sitter som på nålar ända till sista sidan." Ingela Svensson
"Det här är en av Kims bästa böcker hittills!" Kristina Fridensköld
"Kim har faktiskt överträffat sig själv! ... Hon har funnit en ny vinkel i tidsresandet som är en riktig nervkittlare... LÄÄÄÄÄS!!!! Annelie Nilsson

Baksidestexten på boken:
Mitt i ett brinnande krig hamnar Theo och Ramona när de förflyttas till ett ockuperat Frankrike under andra världskriget. Tyskarna sänder många av landets invånare till koncentrationsläger och motståndsrörelsen mot de tyska soldaterna växer sig allt starkare. Theo och Ramona har inget annat val än att själva ge sig in i kampen, med stor risk att till slut förlora sina liv.
En rafflande bok som skildrar andra världskriget i ett ockuperat land: motståndsrörelsens kamp, judarnas öden, händelsen i Vélodrome d'Hiver, nedskjutna flygare, samt de franska invånarnas liv. Boken beskriver även många av andra världskrigets händelser genom de olika personernas berättelser.
En ruskigt rafflande historisk äventyrsbok, som avslutas med en gedigen faktadel om andra världskriget.

Ett litet smakprov ur boken:
Av personernas klädsel, utseende och de rullande r:n förstod Ramona att de befann sig i Frankrike. Var visste hon inte, och inte heller vilket datum det var, men hon visste vad som skulle komma att hända den sextonde och sjuttonde juli 1942 i Paris.

Ramona hoppades innerligt att det hemska inte redan hade hänt, utan att hon hade möjlighet att hjälpa åtminstone några judiska familjer att slippa ifrån det avskyvärda som var på väg att ske.

Det kändes som om hon fick en andra chans att förändra andra världskrigets historia, för i den stunden var Ramona säker på att det var dit Theo och hon hade kommit ytterligare en gång.

Efter deras tidigare resa i tiden till de hemska judeförföljelserna i Tyskland, under andra världskriget, hade Ramona lärt sig en hel del. Hon hade hört många viktiga saker som hon hade lagt på minnet, inte för att hon ville, utan för att de var så hemska och avskyvärda att hon inte kunde utplåna dem ur sitt huvud, hur gärna hon än ville...

Här ser du hela omslaget med baksidan också.

Du kan läsa ännu mer ur boken på min hemsida www.kimselius.se

Snart kommer det att läggas ut flera kapitel på Smakprov och Provläs. Håll utkik ifall du vill läsa mer smakprov ur boken.

Här kan du läsa tidigare  inlägg som har något att göra med På flykt från andra världskrigets fasa.

Här får du veta mer om Davidsstjärnan/Judestjärnan.

Här kan du läsa mina tidigare faktablogginlägg om andra världskriget.

På Theo och Ramonas alldeles egen hemsida www.theoochramona.se kan du läsa rader ur boken.

Ja, nu är det bara för mig att vänta på att den här boken och På liv och död i andra världskrigets skugga ska komma från tryckeriet, så jag kan ställa dem i MIN bokhylla.

Under tiden jag väntar på dem tänker jag påbörja ett hemligt bokprojekt, som jag kommer att berätta mer om här på bloggen längre fram!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Vad tycker du om de här?

Nu har jag fått omslagen till På liv och död i andra världskrigets skugga













Och På flykt från andra världskrigets fasa:

 Nå... Vad tycker du om de nya böckernas omslag?

Jag väntar med spänning på att få hålla de båda nya Theo och Ramona-böckerna i min hand och njuta av att få ställa in ytterligare två av mina egna böcker i min bokhylla... Är otroligt nöjd med båda de här böckerna. Ska bli sååååååååå spännande att få höra vad mina läsare tycker om böckerna när de kommer ut i augusti.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Vad duktig du är...

"Vad duktig du har varit!" sa föräldrarna och såg stolt på sin son, där de stod framför de stora staplarna med kluvna stockarna. Han nickade och tog emot berömmet.

Hon log och mindes hur hon stått i regnet och blåsten och kämpat med de urtunga stockarna, hur hon hade hävt sig på ena änden av stocken för att få upp den på klyven, hur hon på kvällen nöjt hade lutat sig tillbaka i fåtöljen med möra muskler. Hennes man hade suttit i sin fåtölj, djupt försjunken i ännu en fotbollsmatch. Ölflaskorna stod på bordet. Chipspåsen var tom. Han hade frågat vad det blev för mat och hon hade rest sig upp och gått för att laga den. Men om allt detta sa hon inget, hon bara log.

"Vad duktig du är som har målat huset!" sa dem och såg på hennes man. Han sken som en sol över allt beröm och sög i sig det, utan att med ett enda ord säga att det inte var han som hade utfört arbetet.

Hon log och tänkte på de brännande heta dagarna då hon skrapat bort den gamla färgen och sedan varvat vedklyvningen med att måla huset, medan mannen antingen följt fotbolls-VM på tv eller suttit i skuggan under ett träd med en bok och några öl.

"Vad duktig du är som har lagat en sådan god middag", sa föräldrarna och såg på sin son. Hon sa ingenting, bara log och tänkte på allt hon hade gjort innan de där köttstycken hade lagts på grillen.

Hon hade varit till kötthandlaren och valt ut köttet, gjort en god marinad. Låtit köttet lega i marinaden i sex timmar, medan hon gjorde en god potatisgratäng, kryddsmör, sås, sallad, förrätt och efterrätt. Hon hade dukat bordet, vikt servetterna och dessförinnan strukit den vita bordsduken. Allt han hade gjort var att lägga köttet på grillen och vända på köttbitarna när hon hade sagt till.

"Oj, har du gjort altan också? Vad duktig du är!" sa föräldrarna stolt och såg på de andra gästerna. "Tänk när han var yngre var han inte alls så händig. Om han målade var det han som fick mest färg på sig, om han snickrade... Ja, det hände inte så ofta att han gjorde det, eftersom det aldrig blev bra. Nu har vår son minsann vuxit upp till en riktig karlakarl!"

Föräldrarna sträckte på sig, stolta över sin son, som nu började se lite generad ut när han tog emot berömmet. Ändå kunde han inte låta bli att suga i sig det.

Hon mindes hur hon hade varit till brädgård och valt ut raka plankor. Hon hade försökt ta dem utan alltför många kvisthål. Han hade suttit på en stol under solparasollet och kommit med uppmuntrande glada rop medan hon snickrade ihop altanen. "Där missade du en spik! Du... sitter inte spikarna för tätt ihop? Ska du verkligen ha den där brädan?" Hon hade lett mot honom och fortsatt hamra. Låtsats att hon inte hörde hans kommentarer. Hon visste ju att han ville vara en riktig karl, men inte klarade det. Hon hjälpte honom att hålla skenet uppe. Det hade hon inget emot, för hon älskade honom trots allt.

De såg på sin svärdotter och hennes ständiga leende. "Du måste vara stolt över att ha en sådan duktig man", sa dem. Hon log. "Hur ska du klara dig utan honom om han skulle dö?"

Hon log och tänkte: "Jag kommer att klara mig alldeles utmärkt själv, precis som jag har gjort hela tiden..."

"Vad duktig du är", hörde hon svärföräldrarna säga ännu en gång, när hon gick in för att hämta mer kaffe.

Inne i huset lät hon leendet försvinna från sina läppar. Hon gick fram till spegeln och såg på sig själv. Tyst viskade hon: "Vad duktig du är...!" Sedan log hon igen.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

En sagolik plats...

"Kom igen din latmask" skrek Sami.
"Jaja, vad tror du att jag är? En robot?" sa Colin.
"Men du har ju bara dragit vagnen i tre dygn och du är redan trött", sa Sami.
"Men bofflar blir trötta rätt så fort och om du inte visste det så har du lärt dig något idag", sa Colin.
Sami sa inget, för han visste att Colin var stor i käften och skulle säkert babbla vidare om sin trötthet om han sa något.
Dom två vännerna var på väg till Maledon, en stad som var långt borta från där dom bodde.
Dom kom från den lilla byn Sonigin.
Samis pappa hade dött. Han hade varit gycklare en gång i tiden, men nu fick Sami ta över hans plats, men det fanns ett problem, han var väldigt dålig på att dra vitsar.
Colin var en boffel, en blandning mellan buffel och leopard. Men han hade något speciellt, han kunde tala.
Solen stod lågt vid horisonten och Sami fick skugga ögonen med ena handen när han spanade ut i fjärran.
"Hur långt är det dit egentligen?" sa Colin.
"Jag vet inte, kanske två dygn till, det beror på hur snabbt du drar vagnen", sa Sami.
"Hör på här! Jag har dragit den här vagnen i tre dygn, jag har ont i ryggen och svettas ihjäl medan du sitter där och får säga vad du tycker", sa Colin andfådd.
"Men du är ju ett dragdjur", sa Sami lugnt.
"Men det betyder inte att du får behandla mig som du vill", sa Colin som nästan grät.
"Okej, ta inte illa upp, jag ska inte stressa dig mer..." sa Sami.
"Tack!" sa Colin och blev lugn igen.
"Köpmannen sa att det kunde dyka upp banditer längs vägen", sa Sami och tittade runt omkring sig som om han precis hade fått reda på det.
"Va!? Varför sa du inget tidigare, jag hade kunnat sätta på mig någon utrustning", sa Colin oroligt.
"Var inte orolig, vad vill banditer med oss och göra?" sa Sami lugnt. Men innerst inne var han lika orolig som Colin.
"Nej, du har rätt, de rafsar bara åt sig våra pengar och dyrbarheter och går sin väg", sa Colin sarkastiskt.
"Sluta larva dig, det kommer inte att hända", sa Sami för att lugna ner boffeln.
"Om du säger det så", sa Colin och gick vidare med vagnen fastbunden runt magen.
Sami satt på vagnen i sina alldeles egna tankar. Han tänkte på när han hade tagit farväl av sin mamma i Sonigin. Han hade sett hur hon tvingat fram ett leende när de skulle ta farväl. Innerst inne så hade hon tänkt ifall hon någonsin skulle få se sin älskade son igen.
Han hade lovat henne att komma tillbaka. Men innan han återvände skulle han först försöka få ett jobb som hovnarr hos kung Maximus i Maledon. Han hade hört att Maximus var en fin och rättvis kung.
"Kom igen, jag får långtråkigt, dra en vits!" sa Colin som inte stod ut med tystnaden längre.
"Inte helst nu, jag tänker", sa Sami.
"Ska du säga så till kung Maximus också när han ber dig att dra en vits?" sa Colin.
Det kom inget svar.
"Du kommer ju verkligen bli populär, nere i fängelsehålan, eller ännu värre, du kan bli halshuggen!" sa Colin oroligt.
"Du förstår inte, det krävs rätt plats och rätt publik. Jag kan inte dra en vits bara sådär", sa Sami irriterat.
"Jag kan vara din publik", sa Colin snällt.
"Okej, jag ska försöka, men var snäll och avbryt mig inte", sa Sami.
"Som du vill", sa Colin.
"Öh... Var hälsade mina damer och herrar! Jag påstår inte att det tog lång tid att resa hit, men när jag for hemifrån gick jag i blöjor!" Han gjorde en paus och väntade sig skratt, men det kom inget. Då fortsatte han.
"Ja, som barn hade jag det svårt. Vi var fattiga och visste inte hur långa vi var för vi åt oss aldrig mätta", sa Sami och väntade fortfarande på ett litet skratt, men det kom inget.
"Jag vet! Du kanske kan bli byggnadsarbetare i Maledon", sa Colin.
"Kom igen! Så dålig var den inte", sa Sami.
"Nej, den var inte dålig, men det var bara det att jag inte kunde se någon humor i den", sa Colin ärligt.
Det började bli mörkt. Buskarna var torra och skulle ge lite skydd i alla fall.
"Här stannar vi inatt", sa Sami.
"Äntligen", sa Colin och pustade ut.
Efter att de ätit, vilade de sig vid lägerelden. Då och då släppte Colin en enorm prutt.
"Förlåt, det är torrfodret", sa Colin.

Sami vaknade. Solen lyste starkt på dom. Om dom skulle hinna till Maledon så var dom tvungna att skynda sig.
"Kom igen nu Colin, vi måste skynda oss!"
"Ska man aldrig få sova så länge man vill", sa Colin.
"Var tyst, jag tror att någon är i fara", sa Sami tyst.
På ganska så nära håll kunde både Sami och boffeln se ett gäng banditer på stora, svarta hästar attackera en vagn.
"Vi måste hjälpa dom", sa Sami.
"Men vi riskerar våra liv", sa Colin.
Sami brydde sig inte om den jobbiga boffeln.
En bandit fick genast syn på Sami. Colin hade gömt sig bakom buskarna. Nu var dom på väg mot Sami efter att ha lämnat männens döda kroppar vid sidan av vagnen.
Banditen kom jämsides med honom, lutade sig ner ur sadeln och svingade sitt svärd i ett enda hugg, men missade tyvärr. Då tog Sami chansen och gjorde samma sak, han kände hur svärdet gick igenom banditens midja. Hästen rusade vidare medan banditen låg på marken och vred sig om av smärta, medan blodet rann ut och bildade en pöl. Sami tänkte skrika av glädje när plötsligt något tungt träffade honom i ryggen så luften gick ur honom. Han ramlade på marken och rullade runt flera varv och blev liggande på rygg. Han hade inte sabeln i handen längre och framför honom stod en stor, kraftig bandit. Han flinade.
Banditen tog tag i klubban som han nyss slagit Sami med och gjorde sig beredd att använda den igen.
Sami slängde blicken på sabeln.
"Glöm det pojk! Du når den aldrig", sa banditen som precis tänkte klubba ihjäl Sami.
Sami bad en bön och hoppades få komma till himlen, men slaget kom aldrig.
I stället kom ett stort, hårigt djur och stångade banditen mitt i bröstet och slängde honom på marken som en trasig docka.
"Tack Colin", sa Sami.
"Ingen orsak", sa Colin.
Sami tog tag i sabeln och sprang vidare. En annan bandit var på väg mot honom, men Sami var beredd och med ett sabelhugg mot hans huvud föll han bakåt.
"Ha! Så ska det se ut gosse!" vrålade Colin.
Efter att ha dödat alla banditerna så gick dom fram till den övergivna vagnen. När Sami gick in så var den inte övergiven. Där låg en hopkrupen flicka, en vacker en.
Sami rörde henne för att se om hon levde, det gjorde hon.
"Släpp mig idiot! Hur vågar du röra mig!" skrek hon.
"Förlåt, jag trodde..."
"Jag struntar i vad du trodde", sa flickan och lät inte Sami avsluta sin mening.
"Hur går det där inne?" sa Colin.
"Bra, det är bara nån fånig flicka, hon tänkte slå mig."
"Nån fånig flicka!? När min farbror får reda på detta så kommer han ta fast dig och dom andra banditerna", sa hon.
"Jag är ingen bandit. Vi har räddat dig och du är inte ens tacksam", sa Sami.
"Menar du det? Och var är mina livvakter?" frågade hon. 
"Döda, allihop", sa Sami besviket.
"Varför kom du in hit då?" frågade flickan.
"Vi ville bara se vad det var för dyrbart dom vaktade", sa Sami.
"Dom vaktade mig idiot! Har ni ens nån aning om vem jag är?" frågade hon ilsket.
"Nej... Jag tror inte det", sa Sami.
"Jag är prinsessan Jelina av Maledon", sa hon och satte händerna i sidorna.
"Maledon! Vilket sammanträffande, det är dit vi... förlåt, sa du prinsessa?", frågade Sami som inte hade fattat vad hon sa.
Ja, din dummer! Kung Maximus är min farbror", sa Jelina.

Det tog en stund innan dom gick ut.
"Så vad gör ni här ute?" frågade Jelina nyfiket medan hon hoppade upp på vagnen och Colin drog vidare.
"Vi är på väg till Maledon, ers höghet. Jag hade tänkt ställa upp som hovnarr hos din farbror Maximus", sa Sami.
"Jaha, är du bra på att dra vitsar?" frågade hon.
"Ja... jag är väl rätt så begåvad er höghet", sa han.
"Dra en nu då", sa Jelina.
"Jag har ingen just nu, men när vi kommer fram lovar jag att ers höghet får höra en", sa han med all sin respekt.

Det här var en del av gästberättaren Hevanov Muafaq Mohammeds berättelse om Sami och Colin. Berättelsen är på ytterligare tjugo sidor... Mycket spännande, det lovar jag dig. Och som de flesta sagolika berättelser har den ett lyckligt slut:

Folket hyllade sin nye kung Sami och drottning Jelina. Tillsammans fick dom två barn, en pojke och en flicka som hette Vivian och Viktor. Colin fick en massa boffelungar han med.
Sedan levde alla i hela Maledon lyckliga i alla sina dagar... SLUT

Heavanov kommer från klass 6A i Brännaregårdsskolan i Olofström och har tillsammans med alla sina klasskamrater skickat fantastiska berättelser till mig. I våras besökte jag skolan och arbetade med skrivprocessen och det känns underbart att se resultatet av vårt gemensamma arbete. Som vanligt var det svårt att välja en vinnare. Heavanovs berättelse var annorlunda och kändes lite som en berättelse ur "Tusen och en natt". Därför fick Heavanovs berättelse vinna. Grattis!

Här kan du läsa de tidigare Gästberättarnas mycket spännande berättelser.

Här kan du läsa om mitt besök i skolan.

Vet du... Efter att ha suttit och läst elevernas berättelse och tänkt tillbaka på hur roligt jag hade under vårens föreläsningar, så längtar jag till höstens föreläsningsturné.

Skulle du vilja att jag kom till din skola kan du gå in här och kika hur du bokar mig för en föreläsning. Kanske vi ses i höst?

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Den här är farligt god...

Du har säkert läst mina tidigare inlägg om de produkter som jag köpt från Butik Citronodlingen på Sicilien.

Nu ska jag berätta om en av de saker som jag handlade som är FARLIGT GOD!

NUCILLA NERA
Honung med finhackade, rostade hasselnötter och kakao.
Inget tillsatt socker, inga färgämnen och inga konserveringsmedel
Honung: 55%
Rostade hasselnötter: 42%
Kakao: 3%
Innehåller 220 gram

Jag tycker mycket om Nutella, men den här krämen var ännu godare. Den gav verkligen en smak av hasselnötterna, tjockare konsistens och lite "matigare". Supergod att äta som den är, men jag kan tänka mig att den är perfekt som fyllning i bakverk.

Tänk vad mycket spännande det finns att upptäcka på nätet. Vill du veta mer om Butik Citronodlingen kan du kika in här.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Vinn boken På liv och död i andra världskrigets skugga

Nu ligger första boken om andra världskriget På liv och död i andra världskrigets skugga hos tryckeriet. Snart kommer böckerna till mig och då tänkte jag passa på att lotta ut några böcker till mina bloggföljare.

Vill du ha chans att vinna en bok är det enda du behöver göra att följa min blogg. Om du redan har lagt till dig som bloggföljare behöver du inte göra något. Om du INTE har lagt till dig som bloggföljare kan du göra det till höger här på min bloggsida under: FÖLJ GÄRNA MIN BLOGG.

När På liv och död i andra världskrigets skugga kommer från tryckeriet lottar jag ut flera böcker. Ju fler bloggföljare, desto fler böcker lottas ut.

BAKSIDESTEXT:
En judestjärna kastar Theo och Ramona in i andra världskrigets fasor. Till deras förvåning har någon annan rest med dem i tiden. En person som ställer till det rejält för dem i sin okunnighet om tidsresor. De hamnar direkt i allvarliga svårigheter, som bara har en enda utväg: Döden!
En fängslande bok som skildrar andra världskriget från olika sidor: en tysk familj, gömda personer, samt judar i koncentrationsläger. Boken beskriver även många av andra världskrigets händelser genom de olika personernas upplevelser.

Omdömen om boken:
"En spännande och välskriven berättelse från vår mörka historia. Jag skulle inte vilja byta plats med Theo och Ramona." Ingela Svensson

"Mycket bra skrivet. Personligt och fångande!" Kristina Fridensköld

"Trots ett tema som är både känsligt och ofta tabubelagt tycker jag att Kim gjort ett storartat jobb med den här boken!" Annelie Nilsson

Om du inte har turen att vinna Första boken om andra världskriget har du en chans att vinna den Andra boken På flykt från andra världskrigets fasa, när den kommer från tryckeriet.

Glöm inte att kika in här på bloggen för att se om du har vunnit! Lycka till!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Boktips: "Bärböckerna" av Eva Swedenmark och Annica Wennström

Idag tänkte jag tipsa dig om riktiga sträckläsarböcker att ligga i hängmattan, ute i båten, eller sitta i skuggan av ett träd och läsa: Det är "Bärböckerna" av Eva Swedenmark och Annica Wennström. Böcker som jag själv sträckläste förra sommaren. Nu vill jag berätta om dem för dig.

Vi börjar med första boken i serien: Smultron och Svek

Liselotte kämpar för att finna balans i tillvaron. Hennes man Mario driver Östersunds mest populära restaurang, La Stella, och arbetar jämt. Själv har Liselotte fullt upp med barnen Sandra och Elias, med arbetet på resebyrån, med hemmet och med sina föräldrar. Och någonstans har hon en gnagande känsla av att livet inte blev som hon tänkt sig.
Första delen i serien om familjen kring La Stella i Östersund, som senare följdes av Vinbär och vemod, Hallon och hat, Lingon och lust samt receptsamlingen Kärlek och käk. Utgiven i originalutgåva 2005.

Den här boken fångade mig direkt, och jag var mycket glad över att jag hade de övriga tre böckerna i serien, så jag snabbt kunde kasta mig över nästa bok.



Andra boken i serien är Vinbär:

Familjen kring La Stella är tillbaka. När vi möter dem i den efterlängtade fortsättningen på Smultron och svek, börjar det gå mot höst. Vinbären lyser i trädgårdarna och vemodet ruvar över Östersund.
Liselotte Pontis nystartade resebyrå går alldeles lysande och tillsammans med sin man Mario och barnen planerar hon för ett nytt liv i en stor villa på Frösön. Ett liv som ska få dem alla att slippa tänka på sveken och familjelögnerna - eller?
Vinbär och vemod är en berättelse om drömmar och svikna förhoppningar. Men också om oväntad lycka och insikter om livet som är mer svårgripbara än de trott. Lyckan finns, liksom kärleken, frågan är bara; hur stort får priset bli?
En charmig och underhållande roman om att hitta sig själv, om kärlek och vänskap, om modet att våga bryta upp och inte minst om mat - familjen samlas kring många goda middagar! Vinbär och vemod är andra delen i serien om Familjen kring restaurang La Stella i Östersund.

Tredje boken är Hallon och hat:

 Det är juli och de hallon som inte plockats jäser. Samtidigt med sommarens tunga och söta doft gror någonting annat. Kärleken drabbar några, andra blir övergivna och hatet ligger snubblande nära den tidigare kärleken.
Liselotte drömde om en ny kärlek, men när hennes förhoppningar grusas kastar hon sig in i arbetet. Hon fortsätter att överraska både sig själv, sina vänner och företagarna i Östersund. Hon är full av idéer som går lättare och lättare att genomföra. Men när dottern Sandra fäster sin kritiska tonårsblick på henne inser hon att hon inte längre kan undvika de svåraste frågorna. Var det så här hon tänkt sig livet? Vart tog kärleken vägen?
Susanne och Håkan kämpar vidare för att deras nya ömtåliga relation ska accepteras. Anita känner hur marken skälver under henne när hon utmanar allt hon någonsin trott på. Hur klarar hennes man Börje de omvälvande förändringarna? Linda gör en tvärvändning som påverkar livet för både henne och Anders. Hon vågar ta plats igen.
Elias flyr till sin pappa Mario som vacklar under ansvaret. En dag står han plötsligt i Liselottes yogalokal och letar efter en annan dimension i tillvaron.
Hallon och hat är den tredje fristående delen i romanserien om Familjen kring La Stella.

Nu har vi tyvärr kommit till sista delen i serien, Lingon och lust:

Det är höst, i skogen lyser lingonen röda. Familjen kring La Stella har efter en turbulent tid kommit varandra nära igen. Mycket ser ut att gå deras väg. Ändå vill inte lugnet och ron infinna sig.
Liselotte har förverkligat många av sina drömmar, ändå känner hon en obestämd lust och längtan som driver henne att ta nya beslut. Marios restaurang har fått ett uppsving, men svårigheterna han upplevt har förändrat honom på djupet. Ska han få svar på sina frågor då han söker sig ut i den jämtländska fjällvärlden? Barnen Sandra och Elias står inför nya utmaningar när deras föräldrars längtan driver dem alla vidare. Anita upplever en sällsam kraft i gamla känslor. Hemlighetsfullt smyger hon iväg med hinkar och bärplockare, men det är inte skogens rikedomar som lockar, utan något helt annat.
Men alla är inte lika förtjusta när förändringar återigen står för dörren. Lingonens röda färg lovar en annan sötma än de ger. För vissa i familjen kring La Stella känns tillvaron som om den är färgad av denna bittra eftersmak.
Lingon och lust är den fjärde fristående delen i romanserien om familjen kring La Stella. 

Där är tyvärr bokserien slut. Hoppas att författarna håller på att skriva ännu en bok i serien, för det kändes VÄLDIGT tomt när böckerna var slut.

Eftersom hela bokserien utspelar sig runt en restaurang och det i varje bok finns recept på maten de äter, har författarna nu samlat ihop alla recepten och gett ut en kokbok: Kärlek och käk

Östersunds mest omskrivna restaurang är tillbaka - nu med recept ur romanerna Smultron och svek, Vinbär och vemod, Hallon och hat och Lingon och lust. Bokserien om familjen kring La Stella har haft en trogen publik. Kärlek och käk ur La Stellas skafferi är 128 sidor, inbunden med skyddsomslag, otroliga matbilder och en och annan Östersundsvy, massor av recept och känslosamma ord från romanernas karaktärer.

Den här boken ingår ännu inte i min samling, men jag lovar dig att den till slut  kommer att stå i mitt kök!

Missa inte den här serien, för det är böcker som fångar från första till sista raden och helt enkelt inte går att lägga ifrån sig!

Skriv gärna och berätta vad du tyckte om böckerna när du har läst dem.

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

På ett ögonblick...

Det var en underbar försommardag, den första riktigt varma dagen. Redan dagen innan hade han bestämt sig för att ta en tur på motorcykeln, en liten kort tur, eftersom det var årets premiärtur med hojen.

När han väl gränsat motorcykeln och kände fartvinden omsluta kroppen, lockades han att fortsätta turen. Han bestämde sig för att köra vägen mellan Hindås och Lerum.

Det var en populär väg för motorcyklister, eftersom vägen slingrade sig fram mellan sjö och skog, upp och nedför backar. En väg som fick det att killa i magen många gånger, samtidigt som den var en fröjd för ögat.

Det var sen eftermiddag när han kom fram till vägen och påbörjade den slingriga färden. Det kittlade upphetsande i magen när han svängde runt kurvorna. Han mötte en och annan bil, och desto fler motorcyklar. Det här var livet, tänkte han.

När han kom fram till Lerum vände han, för att köra tillbaka samma väg. Nu var trafiken glesare på vägen och han ökade farten något. En gång slirade motorcykeln i grus som blivit kvar efter vinterns halkbekämpning. Men det fixade han lätt, van som han var att köra motorcykel, även om det var årets premiärtur. Han skrattade högt innanför hjälmens visir. Han kände sig fri och lyckligare än på länge.

Sjön blänkte på hans högra sida när han svängde runt kurvan och på ett ögonblick hände det...

Framför honom stod en råbock, stor och grann, med vackra horn. Råbocken stirrade på honom och tycktes säga: "Det här är min väg! Jag tänker inte flytta mig!"

Det fanns ingen tid för eftertanke, det gällde bråkdelen av en sekund innan han skulle träffa det ståtliga djuret. Han vräkte motorcykeln åt sidan och hoppades att han råbocken skulle fortsätta stå still så att han lyckades köra runt honom.

Motorcykelns däck slirade i grus. Han kände hur hjulen plötsligt tappade fäste om marken och han flög rakt ut i naturen. Motorcykeln landade före honom och han hörde dunsen och ljudet av metall som klämdes ihop och slets sönder. Det gjorde ont i honom. Men inte hälften så ont som när han själv träffade marken.

Han hade oturen att falla rakt på en sten. Hjälmen spräcktes, visiret gick sönder och han tänkte: "Nu dör jag!"

När han till slut vaknade upp på sjukhuset mindes han ingenting. Flera dagar hade försvunnit ur hans liv. Han visste inte varför han låg på sjukhus, hade inte en aning om att han hade varit ute och kört motorcykel.

De berättade för honom vilken tur han hade haft. Att hans motorcykel var totalförstörd, hans hjälm, hans skinnställ. Men att han hade överlevt.

Han grämde sig över cykeln, skinnstället och hjälmen. Han led när han försökte röra sina avslitna muskler. Han hade svårt att höra vad de sa, eftersom blod rann ur hans öron. Han var yr och hade ont och ville inte alls vara där. De sa att han hade haft tur, men han själv tyckte att han hade haft världens otur som hamnat här.

Samtidigt förstod han vad de menade. Han levde, han hade inte brutit några ben... Men hans huvud hade fått en rejäl smäll, hans ansikte var sönderskrapat och hans kropp såg ut som en paljett av färger.

Han fick gå med kryckor, och alla sa att han hade haft tur. Han mindes fortfarande inte vad som hade hänt... Han mindes knappt vad han hade gjort för bara en liten stund sedan. "Det blir bättre", sa läkaren. Och han trodde honom. Men istället blev det sämre, han förlorade känseln i benen, sedan armarna. Han kunde inte arbeta, han kunde inte tänka, han stod inte ut med folk.

"Det går över", sa läkaren. Men han visste att det inte skulle gå över. Det var så här det skulle bli framöver. Han tyckte inte att han hade haft tur.

Han tyckte att han hade haft oturen att överleva...

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Invigning av Berättarfesten i Blekinge

I söndags invigde jag Berättarfesten Berättelser under Eken i Blekinge.

Evenemanget hade "tjuvstartat" med ett Berättarläger. Deltagarna i lägret fick börja invigningen med att berätta.

Här är det ledarna för lägret storycoacherna Zarah Necksten och Sofie Wiblom, tillsammans med mattanten och gitarristen som framför Barettas sång. Vill du veta mer om Storytellers kan du kika in här.

Därefter framförde eleverna berättelser som de hade skrivit under lägret, det blev som en hel teaterföreställning.

Här är alla uppställda inför avslutningen av lägret.

Det delades ut godisstänger till deltagarna efter att de hade framfört berättelsen om Stora Hammar där lägret hade hållits och där invigningsceremonin var.

Deltagarna avslutade med att hylla kursledarna med en egenkomponerad sång.

Ser du den lille killen som vänder sig om?
Han blev livrädd när det berättades spökhistorier.
När sedan spöket kom in genom stora dörren blev han
väldigt rädd. Förmodligen sitter han och kikar så att
spöket inte ska komma tillbaka.

Därefter var det dags för mig att säga några ord om berättandet, innan vi gick ut i den vackra sommarkvällen för att "klippa av bandet".

Bandet gick till en knippe heliumballonger där deltagarna i Berättarlägret hade fått knyta fast sina berättelser.

Ballongerna steg till skyn och enligt arrangörerna ska de kunna flyga i fyra dagar innan de landar. Tänk vad spännande att få en hel knippe färgglada ballonger neddimpande på sin tomt, att därefter få läsa spännande berättelser... Åh, jag önskar att vinden hade blåst åt mitt håll, istället för åt helt motsatt håll.

Nu fortsättar Berättarfesten hela veckan, med bland annat: Historiska vandringar, Fladdermussafari, Medeltidsberättelse i Lockansmålas medeltidsby, Berättarvandringar i Kristianopel, Jubileumskonsert vid Nättrabyån, Berättarauktion med Katarina Mazetti och Michael Helgesson, och teater "Kur i Fur". Hela programmet hittar du här.

Som du ser är ingen författardag lik den andra. Det händer massor av spännande saker hela tiden för oss författare. Det är det som ger inspiration och spänning i livet!

Kramisar Kim

 
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker: http://kim-m-kimselius.blogspot.se/p/har-kan-du-kopa-kims-bocker.html

På tur i Blekinge

Följ med mig på en tur i naturen.

Vi börjar med Tickie och Pluto bland alla Hundkexen.

Innan det bär av ut i skogen finns det massor av vackra saker i trädgården. Till exempel de här underbara rosorna som doftar gudomligt!

En perfekt plats att äta frukost, med morgonsol, citron- och mandarinträd och doftande, ljuvliga blommor runt omkring.

En nattfjäril passar på att åka snålskjuts under promenaden.

Närmast i bild är Pluto, därefter Tola och Tickie skymtar inne bland växtligheten till höger.

Det är "de små detaljerna som gör det" och den här ljuvliga plantan av klöver var otroligt vacker.

Blekinge har många sjöar och där jag bor kan jag promenera runt till många olika underbara sjöar. Här är det Tickie (i förgrunden) och Tola (bakom Tickie) som tar ett litet dopp i sjön.

Pluto tycker det är säkrast att stå stadigt på en klippa och titta ut över sjön.

Detta är utsikten som Pluto tittar på. Så vackert att det gör ont i bröstet att stå där och blicka ut över sjön, stillheten den tidiga morgonen över det spegelblanka vattnet.

Nu har solen stigit högre upp på himlen och hundarna rusar mot sjön för ännu ett dopp.

Minns hur det såg ut förr när höet hade slagits, alla höskärvar som stod uppställda på ängarna. Vilket också påminner mig om en mycket hemsk berättelse som min mor läste för mig som barn. Minns inte namnet. Men den handlade om ett troll, han var egentligen en sådan där ställning av hö, som stod spetsig mot skyn under dagen, men på natten förvandlades han till ett hemskt elakt troll med vårtor på näsan. Jag tyckte det var en jätteotäck berättelse och ibland är jag nästan tacksam över de vita plastbalarna av hö, eftersom där absolut inte kan finnas några troll, eller...

Blomsterängen hemma är fylld av fjärilar.

När hundarna springer ut bland de vilda blommor yr fjärilarna runt dem och det är SÅ vackert!

Tog hur många bilder som helst för att få med alla fjärilar och humlor som surrade runt de här blommorna. Men jag lyckas inte hitta en enda fjäril eller humla när jag tittar på den här bilden, gör du?

Ja, nu har du fått följa med på en underbar tur hemma hos mig och i min omgivning. Som du ser är Blekinge fantastiskt! Här spirar fantasin, här får jag lugn och ro att bygga upp mina berättelser som utspelar sig på helt andra mycket hektiska och farliga platser...

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se