Kimselius är i farten igen

Har fått schema för min Islandsresa. Spännande och fullspäckat program. Ska hålla föredragen på engelska. Borde inte bekymra mig eftersom jag pratar mycket engelska, men...
Okej, det går säkert bra. Ska skriva ned föredraget direkt på engelska och sedan lyssna och höra hur det låter. Blir säkert bra. De skrev att jag skulle ha regnkläder med mig... En av mina vänner åker söderut till värmen och jag åker till regn och kyla. Förhoppningsvis är det varmt och skönt på B&B där jag ska bo. Ingen idé att oroa sig i förväg. Det blir vad man gör det till och jag brukar alltid njuta av mina resor eftersom jag har en förmåga att vända negativa saker till positiva.
Nu sitter jag här och är ivrig att fortsätta jobba med "Kimberlie - Ett nytt liv". Nu är jag verkligen taggad och har som ambition att bli klar med boken innan min resa, så att korrekturläsarna blir glada och nöjda. För det är inte bara fansen som längtar efter de nya böckerna, även mina korrekturläsare gör det. Och jag... jag längtar efter att få sätta ännu en bok, skriven av mig, i min bokhylla och njuta av anblicken. Skrivdags!
Kramisar från Kim

Kimselius är överraskad över Kimberlieboken

Oj, vilken trevlig överraskning. Igår satte jag mig och läste Kimberlie - Ett nytt liv, 2:a boken i den nya Kimberlieserien och jag blev glatt överraskad, eftersom den var så bra. Det är trots allt 19 år sedan jag skrev boken, som därefter har legat i mina manushögar. När jag började bearbeta manuset inför utgivningen kändes det som ett alltför stort hopp i handlingen en bit in i boken, därför behåller jag början och skriver nytt material. Det andra materialet kommer in i Kimberlie3. Det ska ju bli en serie. Jag tycker det är SÅ ROLIGT att jobba med Kimberlie och Andy. Nya fräscha karaktärer och nya fräscha omslag. Är jättenöjd med den nya illustratören som verkligen lyckats fånga Nya Zeeland och dess mystiska natur.
Sitter här med levande ljus tända. Har varit vaken drygt en timma nu, klockan är 6.20, utanför är det becksvart, alldeles tyst, hundarna har gått och lagt sig igen efter att de har varit ute och skällt ut älgjägaren som sitter på pass strax utanför tomten. Hundarna har därmed sannolikt skrämt iväg alla älgar för honom, precis som alla andra morgnar den här veckan. Ingen bra plats att ha ett älgpass på med andra ord! Har inte hört några skott, så jag tror inte att han har skjutit någon av mina älgar.
Längtar efter att fortsätta jobba med Kimberlieboken, så det är bäst jag slutar skriva här och ägnar mig åt något mer produktivt som resulterar i en ny bok. Vet att fansen längtar och väntar. Det tycker jag om, för det inspirerar mig att skriva mer! TACK, alla ni som skriver till mig och berättar hur mycket ni tycker om mina böcker, ni är min drivkraft!
Kramisar från Kim

En kylig dag med snö/Sociala medier

Idag har årets första snö kommit till Kolshult. Riktiga Julflingor singlade ned mot marken. Vinden var bitande kall och sände rysningar genom kroppen. Speciellt som pannan är sönder och det är isande kallt även inomhus. Snöflingorna var så vackra och jag blev glad över att se dem. Som tur var lade de sig inte till ro på marken utan försvann direkt de landade. Annars hade vi varit tvungna att skotta snö, och det känns som lite för tidigt. Däremot kändes kylan och snön som förberedelse inför min Islandsresa. Kanske är det en annan kyla där, så att jag slipper frysa så mycket.
Större delen av dagen har gått åt till att gå igenom alla mail som lagrats medan internet har legat nere, vilket det fortfarande gör, vårt ADLS alltså. Nu har vi skaffat mobilt bredband och det fungerar, om än något långsammare än ADLS, men det fungerar!
Visst är det typiskt att när tidningen har en helsidesartikel om mig och sociala medier så försvinner vår internettäckning! Vilket innebär att jag är så långt ifrån sociala medier som det är möjligt. Men nu är jag tillbaka igen.
Nu stänger jag internet för idag och sätter mig och författar.
Vi hörs snart igen!
Kramisar från Kim

Äntligen ute på nätet igen!

Åh vad det är jobbigt när internet ligger nere och man bara får tala med oförstående personal efter att ha suttit i telefonkö en halvtimma. När jag ställde frågan om personen själv varit utan internet i en veckas tid och visste hur det kändes, blev det helt tyst i luren. Nu för tiden är hela samhället uppbyggt på att alla har tillgång till internet. Men då borde också internet fungera för ALLA och inte bara för de som bor i staden. Efter att ha haft stora problem i somras och varit utan internet i flera omgångar och nu återigen drabbats så var mitt tålamod slut. Jag åkte till staden och köpte ett mobilt bredband. Än så länge har det fungerat, cirka 30 minuter... Täckningen är något sämre, men det fungerar i alla fall.
Med andra ord blev det inte så mycket skrivet som var planerat. Men det får jag ta igen, historien finns i mitt huvud, det ska bara in i datorn också.
Vi hörs snart igen!
Kramisar från Kim

Kimselius är laddad med spännande berättelser!

Har haft en fantastisk dag, fylld av föreläsningar och inspirerande åhörare, vilket alltid gör mig så skrivsugen. Idag har jag föreläst på olika skolor runtom i Vinslöv. Fantastiska elever och lärare. De har varit så entusiastiska och ställt många frågor. Dessutom har de berättat att de tycker om mina böcker, vilket gör mig väldigt glad och inspirerad.
I lördags var jag på Akademibokhandeln i Växjö och signerade. Mycket nöjd med den dagen också. Att jag inte har hört av mig tidigare beror på att vår internetuppkoppling har legat nere sedan i fredags... Ska bli spännande att se om den fungerar igen när jag kommer hem. Annars får det bli små korta twittrande från mobilen ett tag.
På väg ned till Skåne i morse ringde Jan och berättade att vår panna gått sönder. På onsdag kommer de för att visa en katalog så vi kan välja ny panna, och sedan tar det säkerligen en vecka till. Fryser bara jag tänker på det. Jag var glad att jag skulle bo på hotell i natt så jag slapp frysa, men här sitter jag med två tröjor och ytterjackan på! Har beställt upp extra täcke till rummet. Tänk att det kan vara så kallt inne när det inte alls är så kallt ute.
Försökte lägga ut en ny film på youtube, men jag hade inte sparat den i rätt program innan jag lade den på pinnen, så jag kunde inte lägga ut den. Gör ett nytt försök när internet fungerar hemifrån igen!
Nu ska jag skriva på min bok. Ni har väl inte missat det nya omslaget: Kimberlie - Ett nytt liv?
Kramisar från Kim

Tror inte alla förstår hur enormt stort det är

"Jag tror inte alla förstår hur enormt stort det är, att som författare ha en egen monter på bokmässan av den storlek som Kimselius har." Detta var de avslutningsord Ingemar Lönnbom sa inför cirka 200 åhörare, efter vårt Historiska möte på Kulturcentrum tisdagen den 6 oktober 2009.
Fram till Ingemar sa de orden, har jag nog själv aldrig förstått det heller. Jag började 1998 med två titlar i B. Wahlströms monter, bland hundratals andra böcker och författare. 2002 startade jag eget förlag och fick den stora förmånen att "klämma in mig" på Bok i Blekinges monter på ett hörn bland 150 andra böcker. Andra dagen på den bokmässan fick jag ett eget bord, eftersom jag drog så mycket publik (eller kanske var det för att de som tittade på mina böcker skymde alla andras?!). Några år hade jag eget bord I Blekingemontern och trivdes med gemenskapen. Men plötsligt skulle Blekinge inte ha någon monter längre. Jag hade turen att ett förlag letade någon att dela sin monter med, Bäckströms förlag. Året därpå tog jag över halva montern, nästa år övertog jag hela montern och sedan dess har jag haft egen monter på bokmässan. Har inte ens reflekterat över att det är något stort för en författare att ha en stor egen monter. Jag har bara njutit av att se alla mina böcker samlade och exponerade alldeles för sig själva. (För ni vet väl att jag inte skriver böckerna till er, mina läsare, jag skriver dem till mig, för att jag ska kunna ha dem i MIN bokhylla.) Anstormningen av besökare är också stor. På årets bokmässa satt jag som klistrad på stolen i fyra timmar på lördagen och tre timmar på söndagen med kö. Något jag tyckte var jätteroligt. Mina Göteborgsvänner och släktingar tyckte nog det var mindre kul, eftersom de inte ens kunde komma fram och hälsa på mig.
Mina författarkollegor vet också alltid var de ska hitta mig, om jag inte är iväg och föreläser någonstans på mässan.
I år hade jag fyra stycken som arbetade åt mig i montern, jämfört när jag startade i Bok i Blekinges monter, där det knappt fanns tid för någon paus alls, eftersom jag skötte allt själv. Det känns jättekul att det går så bra!
Bokmässan är ett utmärkt tillfälle att möta mina läsare och fans, få höra deras kommentarer och förslag på nya böcker. Något som utvecklar mitt skrivande.
Redan nu planerar vi inför nästa års bokmässa. Bokade montern redan innan vi åkte iväg från Bokmässan. Ska bli spännande att se hur vi ska bygga upp montern nästa år. Det gäller att variera sig på något sätt. Nästa år blir temat "Romartiden"...
I början hade jag tidsenliga kläder, eftersom jag skriver historiska äventyrsböcker. I år försökte jag också ha lite Kina-inspirerat, eftersom "Kinesiska Draken" var årets bok. Få se hur det blir nästa år. Kanske kommer jag att gå klädd i rustning, toga, eller något annat intressant.
Hoppas vi ses!
Kramisar Kim

Skrivsugen, skrivsugen, skrivsugen

Tänk att det alltid är så många andra "måsten" när jag bara vill skriva. Men det är väl så det är när man har eget förlag.
Idag har förmiddagen gått åt till en mycket trevlig journalist från Sydöstran som intervjuade mig angående Sociala medier, något jag är ny på, och upptäcker mer och mer för varje dag. Det är en spännande värld, men det tar också en hel del tid ifrån skrivandet, något jag tror mina fans inte tycker om, eftersom de knappt kan bärga sig tills nästa bok kommer ut, fastän det nyligen kommit ut TVÅ nya böcker på en gång. Men jag gör vad jag kan, redan i början av nästa år kommer 2:a delen i Kimberlie-serien. Idag fick jag skissen på omslaget och tycker den är så fin att jag lägger in den här på bloggen och på många andra ställen. Mats Minnhagen är en utomordentlig duktig illustratör och det ska bli väldigt spännande att se hur han bemästrar mina historiska böckers omslag. Så kära fans, det är inte bara ni som längtar och är nyfikna, även jag längtar och är nyfiken. Vad ska Theo och Ramona ta sig till i Romartiden, vilka hemska händelser kommer de att uppleva. Endast Theo och Ramona vet, och de tänker inte berätta något i förväg förrän jag sätter fingrarna till tangenterna och börjar berätta deras historia. Ha tålamod, det har jag.
Många kramisar från Kim

S:t Knuts Gille 6 oktober 2009

Igår var jag, Katarina Mazetti och Margareta Skantze på Kulturhuset i Ronneby och pratade om historiska böcker och våra författarskap, tillsammans med Ingemar Lönnbom. Salongen var full, 180 besökare, som alla var entusiastiska och gav bra respons på våra föreläsningar. Kvällen började med att var och en av oss fick berätta lite om oss själva och vårt skrivande. Därefter var det paus med förfriskningar. I pausen fick vi signera böcker och prata med publiken. Mycket trevligt att höra alla kommentarer, som var positiva.
Därefter satte vi igång igen. Nu var det diskussioner, där Ingemar ställde frågor och vi stod för svaren. Ibland var det kluriga frågor, men också roliga. Efteråt träffades arrangörerna och vi som deltagit för att äta en bit mat och prata igenom kvällen. Jag var jättenöjd med kvällen. Lite besviken dock att de filmer som togs inte blev vad jag hade förväntat mig utan bara små korta snuttar som bryts av mitt i mina meningar. Få se om jag kan göra något av det för att lägga på YouTube.
Nu väntar jag på att en journalist ska komma och intervjua mig om Sociala Medier, något jag lär mig mer och mer om för varje dag, men ännu är en stor utmaning för mig. Vi hörs snart igen!
Kramisar från Kim

Kimberlie - ett nytt liv

Idag har det varit uppehåll mellan skurarna. Solen har till och med tittat fram. Hade tänkt vara helt ledig idag och ägna mig åt hemmet. Men så dök inspirationen upp och jag var helt enkelt tvungen att sätta mig och skriva på den andra boken om Kimberlie och Andy: Kimberlie - Ett nytt liv.

När jag öppnade filen för att börja skriva förstod jag först ingenting. Där fanns bara åtta kapitel och jag VISSTE att jag hade skrivit många, många fler. Febrilt letande i datorn utan att hitta kapitlen. Jag kände paniken växa inom mig. Då kom jag på att jag ju hade suttit vid min lilla bärbara dator och skrivit det mesta. Puh! Snabbt packa upp den, koppla in den och se, där fanns alla filerna, förutom EN som var helt försvunnen. Men jag är väldigt noga med att alltid skriva ut varje kapitel, eller lägga på usb-minne, så jag tog fram det lilla minnet och kopplade in det. Men kapitlet var helt blankt där också.

Då gjorde jag en djupdykning i mina pappershögar och fick fram Kimberliemappen. DÄR låg det saknade kapitlet som pappersutskrift. Tack och lov! Nu är det inskrivet igen och lagt på båda datorerna OCH usb-minnet. Vad hemskt om jag hade varit tvungen att skriva om allting! Det hade aldrig blivit lika bra som första gången, i alla fall tror inte jag det.

Jag har ett stort hus, egentligen är det två stora hus, ihopbyggda med en glasgång. I kväll tror jag att jag ska sitta i gången, med levande ljus, min lilla bärbara dator och skriva till regnets smattrande på fönsterrutorna. Bra inspirationsväder. Förmodligen får de dåligt väder i min bok, men så är det också höst på Nya Zeeland i berättelsen och det passar bra.

Nu stänger jag kontoret för idag. Vi hörs imorgon igen!

Kramisar Kim

Regn och persisk text

Idag har det regnat i stort sett hela dagen. Morgon började med sol men övergick ganska snart i regn och nu har även blåsten kommit. Vilket innebär att hundarna har varit i stort sett konstant blöta idag. Så fort de har torkat någorlunda har det varit dags att ta en ny promenad. Jag har varit tryggt instoppad i regnkläder, men något jag aldrig lär mig, trots mina 55 år, är att behålla regnkläderna på ett tag, även när jag kommit in. För så fort jag fått av mig regnkläderna och börjar torka hundarna blir jag blött om benen! Antingen skakar de sig, eller så trycker de sig mot mig när jag torkar dem. Inte förstår dem heller att de ska stå en halvmeter ifrån mig och trycker sig bara ännu närmare istället. Kanske beror det på att vi inte har så mycket regn att de brukar behöva torkas...

Nu har jag gått igenom en hel del ifrån bokmässan, varifrån jag kom ifrån i måndags. Hittade då dessa jättekul texter (se bilder) som jag fick av ett av mina fans. Det är Kim M Kimselius och Theo och Ramona skrivet på persiska. Visst är stilen vacker? Rent av sagolikt!

Kramisar Kim