Skånsk vinter, massor av snö!

Det bara snöar och snöar och snöar och blåser. Vilket medför att snön yr ut över vägarna. Har sedan många år tillbaka signerat i Skåne sista veckan före jul, men det har aldrig varit så mycket snö som nu, eller så mycket trafikproblem pga snön. Visst, det har varit halt, men inte så mycket snö!

Idag när jag kom hem och pulsade runt på ängen med hunden gick snön upp till knäna på de värsta ställena, men det innebär inte att snön ligger lika tjock överallt. Det innebär bara att det är extra jobbigt att gå, för rätt som det är sjunker man ned i mycket snö. Till och med hunden går i mina fotspår och då är hon stor Tola.

Idag trotsade jag vädrets makter och körde till Burlöv Center utanför Malmö. Vädret var fint i Hörby, ingen ny snö. Men halvvägs mot Malmö började det snö och sedan snöade det ihållande tills jag åkte hem flera timmar senare. På E22:an var det bara hjulspår i ena körfältet och snökörfält i omkörningsfilen. En jobbig hemresa!

Men det var ingenting jag tänkte på när jag signerade, snön och hemfärden. Det var mycket folk i butiken, fast värre har jag sett. Däremot var det många som var intresserade av mina böcker och lagret på ca 100 böcker minskade stadigt.

Det var så roligt att se att folk inte bara köpte en bok, många gick därifrån med både tre-fyra och till och med åtta böcker! Alla var på gott humör och jag fick många trevliga samtal med intresserade köpare.

Linda med familj kom och hälsade på. Det är Linda som har startat kimselius-fan-blogg, där hon har julkalender varje dag. Gå in och kika på den. Ni hittar länk från min hemsida www.kimselius.se. Alltid lika roligt att träffa Linda och hennes familj, som jag tror är nästan lika stora fans till mina böcker som Linda är.

Bilden är tagen hos Killbergs/Bokia i Burlöv Center. Linda står och myser i bakgrunden när jag signerar böcker åt en ny läsare. Här hade lagret redan börjat tunnas ut rejält, men när jag gick låg det endast enstaka exemplar kvar på bordet. En mycket lyckad signering med andra ord.

Imorgon är det sista signeringen för i år. Då brukar jag också sälja en hel del. Så ni som ännu inte har hunnit köpa en signerad bok av mig är hjärtligt välkomna till Killbergs/Bokia i Center Syd, Löddeköpinge imorgon. Vi ses!

Kramisar från Kim

Omkullkastade planer och skyddsänglar

Ibland blir det inte riktigt som man har planerat...

Idag var det kallt och blåsigt. Det hade fallit mycket snö under gårdagen och natten och jag lånade en snöskyffel av grannen, någon sådan har jag inte i sommarstugan, bara en spade, men det skulle ta alltför lång tid att skyffla ut bilen med en spade. Hela bilen var belagd med ett tjockt lager ispansar och snö. Det tog ett tag innan jag lyckades få upp bildörren eftersom den hade frusit fast, men med tålamod gick den upp så att jag kunde starta motorn och försöka låta bilen av-isa sig själv medan jag skottade. Det tog dryga timmen att skotta fram bilen. Därefter fick jag hacka bort det tjocka lagret is från extraljusen. Sedan var det dags att rasta hunden innan jag skulle göra mig iordning för att åka iväg och signera. Något jag verkligen såg fram emot.

Tola och jag plumsade i snön som gick ända upp till stövelskaftet på mina fodrade gummistövlar. Det var rätt mysigt, för snön glittrade i solskenet och min Canadien Goose-jacka höll ute de isande vindarna som ven runt oss.

Jag kom tillbaka till verkligheten när jag satt i bilen på väg mot Landskrona. Det var väl okej att det var packad, hal snö på vår lilla väg, och nästa väg var sandad med grus, också okej. Men när jag kom ut på E22, som jag hade förväntat mig skulle vara snöfri med hjälp av saltning, blev jag medveten om att även där var det isbeläggning pga packad snö. På några ställen skymtade asfalten, men där låg det hala issträngar. När jag sedan körde in på väg 17 mot Eslöv/Landskrona var det blank, polerad snö som var mycket hal. Inte gjorde det saken bättre att det blåste rejält. Rätt som det var plöjde bilen in i en rejäl snödriva som skrapade mot underredet och fronten och fick bilen att svaja över vägen.

Hela tiden avbröts radioprogrammet av trafikrapporter om nya trafikolyckor, avåkningar, lastbilar som stod på tvären, hala vägar, avstängda vägar pga av olyckor, timslånga bilköer etc.

Till slut gav jag upp. För jag insåg att även om jag lyckades ta mig till Landskrona så kanske jag inte skulle kunna ta mig hem igen på kvällen. Och hur många människor skulle våga sig ut i det här vädret för att köpa min bok...?

Det kändes lite snopet att vända och jag kände mig som en svikare mot butiken. Samtidigt har jag lärt mig lyssna på min inre röst, min intuition, som sa mig att jag skulle vända om.

Istället för att träffa fans, nya läsare och få många trevliga pratstunder ägnade jag dagen åt att skriva på en av mina böcker.

Nu hoppas jag att väglaget är bättre imorgon så att jag kommer iväg till Jägersro. Samtidigt har de sagt att det ska komma mer snö i natt... vi får väl se...

Det är så lätt att det blir hamburgare och färdiglagat när jag är ute och reser, så idag ville jag vara nyttig och komponerade en färgglad sallad med kyckling som var mycket god!









När jag var liten samlade min syster Birgitta och jag på bildermärken av änglar. När jag fick välja adventskalender på Gleerups igår var valet därför lätt och jag tog "bildermärkesängeln". Nu hänger den på väggen här i min sommarstuga och påminner mig om min syster som nu själv är en ängel och i och med det alltid finns vid min sida nuförtiden.

Jag har en känsla av att det är hon som håller sin vakande hand över mig...

Snökaos och halka

Igår kväll körde jag hem från Karlskrona till Eringsboda. Det var så halt att jag knappt kom upp för Alnarydsbacken. Snön vräkte ned och jag fasade för att köra till Skåne dagen därpå. Innerst inne hoppades jag att all snön skulle ha försvunnit till morgonen därpå. Men så var inte fallet.

Istället hade det snöat ännu mer och jag körde fast med bilen redan i grindhålet. Väckte Jan som kom ut och hjälpte mig så jag kom iväg.

Jag fasade för att köra till Skåne men hoppades innerst inne att vägen till Ronneby skulle vara plogad, men så var inte fallet! Det var så halt och bilen levde sitt eget liv på vägen, det kändes som om jag körde med sommardäck och jag kunde endast hålla 40 km/tim. Efter en oändligt lång och plågsam bilkörning nådde jag ned till E22 och körde upp på vägen, som var saltad men snömoddig.

I samma stund som jag kom upp på stora vägen slocknade mitt halvljus och jag såg knappt någonting. Jag insåg att jag inte kunde köra till Skåne på detta sätt och vid första avfart svängde jag av och körde tillbaka till Ronneby, till "min" bilverkstad. Klockan var strax efter 7 på morgonen och de var snälla och lovade hjälpa mig med att sätta in ny lampa.

Då kom jag att tänka på stipendiet jag hade fått dagen innan, en rejäl summa pengar, och jag mindes den fasansfulla halkiga färden ned till Ronneby, väderleksrapporten hade lovat ännu mer snö både i Blekinge och Skåne och jag ville inte ha en sådan hemsk bilkörning igen, så jag sa:

Du har händelsevis inte fyra dubbdäck som du kan sätta på min bil?

Jag hade vinterdäck på, men allrounddäck, breda, otäckt hala.

De hade fyra däck, dyra, men det struntade jag i, livet är värt varenda krona. Och det kändes faktiskt som om någon hade släckt halvljuset för mig för att jag skulle köra in till verkstan och fixa nya däck... Däck jag nu är mycket glad över, eftersom det i Hörby är mycket snö och jag hade inte tagit mig till min stuga utan mina dubbdäck. Dessutom behövde jag inte vara så rädd när jag körde hem ifrån en fantastisk signeringsdag, utan kunde njuta av att jag sålt så bra, och körde i lugnt tempo i trygg förvissning om att jag hade bra däck.

Jag hatar snö och halka, det händer så mycket onödigt då. Jag tycker om mina signeringsturer, men tycker inte om att köra runt i Skåne när det är halt. Men jag älskar att möta mina fans och sedan jag gick med i Facebook händer det att jag vid mina signeringar möter många av mina facebookvänner som jag aldrig har träffat tidigare. Det är roligt!

De har lovat mer snö, kallare och det kommer sannolikt att frysa på inatt.

Jag tänker på alla som är tvungna att köra på de snöiga vägarna och jag hoppas att de har en vakande ängel som håller ett öga på dem och tar hand om dem så att de inte råkar illa ut i trafiken.
Det känns som om jag har en skyddsängel, någon som vakar över mig, och jag hoppas att den ängeln fortsätter hålla sin vakande hand över mig tills jag är hemma i trygghet igen.


Här signerar jag på Gleerups i Lund idag, där jag sålde 69 böcker vid signeringen. Förra årets rekord i denna butik var 68 böcker (mitt personliga rekord är 97 böcker vid en signering), så jag sålde bara en mer än förra året. Det är kul att så många vill köpa mina böcker. Den fantastiska signeringen gjorde också att det kändes värt resan i snön.









Min älskade Tola, följeslagare, servicehund och kär vän. Hon plockar upp allt jag tappar, hon plockar ut tvätten ur tvättmaskinen och hon är hjälpsam så fort hon får en chans.
Här ligger hon bredvid mig i stugan och vaktar på mig, nöjd efter vår promenad i snön och den mysiga kelstunden efteråt. Det känns skönt att komma hem till en sådan vän när dagen har varit jobbig. (Tola tyckte det var jättekul på bilverkstan!)

Kör försiktigt och var rädda om er där ute på vägarna!

Kramisar Kim

Stockholmssignering och funderingar

Trots att det nu är 12 år sedan jag debuterade med min bok "Tillbaka till Pompeji" känner jag en lika stor glädje varje gång jag ser mina böcker i skyltfönstret. (Ovanstående bild är tagen i skyltfönstret till Akademibokhandeln Odenplan i Stockholm.)

Ofta undrar jag om andra författare känner samma glädje över sina böcker, efter så många år som jag gör. Jag vet att jag är författare, det är alla mina tretton utgivna böcker ett bevis på, samt alla mina böcker som är översatta till olika språk. Ändå har jag någonstans inom mig svårt att inse att jag faktiskt har nått mina drömmars mål, att jag verkligen är författare. Jag förundras över att folk vill läsa vad jag skriver. För jag skriver ju bara något jag själv vill läsa, något jag vill ställa i min bokhylla.

Dessutom är förberedelserna inför varje ny bok en spännande resa, både mentalt och fysiskt, eftersom jag läser oerhört stora mängder faktaböcker inför varje historisk äventyrsbok, och dessutom reser till platserna jag skriver om. Det är underbart att skriva böcker, att nu i vintermörkret kliva uppför trapporna till min skrivarlya, tända några stearinljus och sätta på datorn. Ibland låter jag musik spela på låg volym i bakgrunden, ibland vill jag ha det helt tyst omkring mig.

När jag därefter sätter mig ned för att skriva sprids lyckokänslan inom mig och fingrarna bara dansar fram över skrivbordet. Efter en produktiv dag mår jag mycket bra. En dag utan skrivande får mig att må dåligt.

Men jag kom alldeles bort ifrån ämnet, jag skulle ju berätta om min signeringsresa till Stockholm.

Först besökte jag Äppelvikens bokhandel. En liten mysig bokhandel med en stadig ström av besökare. I den bokhandeln finns allt, det är underbart att gå omkring i butiken och jag märker att många kunder kan tillbringa väldigt lång tid i butiken. Många köper mycket, en del köper bara en liten, liten sak, som en bunt fotbollskort. När jag lämnade bokhandeln fanns endast tre av mina böcker kvar. En bra signeringsdag med andra ord!

Andra dagen var jag och signerade hos Akademibokhandeln Solna centrum. Det var min första signering i denna butik, vilket alltid är lika spännande. Men både jag och personalen var nöjd efter signeringen, enligt dem hade jag slagit signeringsrekord i butiken. I Solna centrum har de många mysiga restauranger och jag ägnade en stund innan signeringen att vandra omkring och kika i butikerna.

Tredje dagen signerade jag hos Akademibokhandeln på Odenplan. En stor butik med ett mycket bra läge. Här var det en strid ström av besökare och högarna med böcker krympte allteftersom tiden rann iväg. Personalen var jättenöjd med försäljningen och ville att jag skulle komma tillbaka så fort jag släppte en ny bok. Jättekul! Själv var jag så glad och nöjd med dagen att det riktigt sprudlande inom mig.

Det jag tycker allra bäst om vid mina signeringar är alla möten med människor. Alla har något att berätta och det är så intressant att lyssna. Många fångas av omslagen till mina böcker och kommer fram för att berätta att de har besökt Kina, eller Machu Picchu eller någon av alla de andra platser där mina böcker utspelar sig. Vi jämför våra reseminnen och alla har alltid sett något som jag har missat och tvärtom. För hur det nu än är, så hinner man inte se allt på en resa.

När jag inte signerade njöt jag av Stockholm i decemberyran. Hotellet var proppfullt med folk som ständigt strömmade fram och tillbaka i den stora foajén. Till min glädje föll stora, tunga julaftons-snöflingor den ena dagen. Både gatan och min kappa var täckt av ett lager av snö. Gatorna var fulla av turister och framför NK:s julskyltning flockades folk i stora skaror. Det berörde en liten sorgsen sträng i mitt hjärta, när jag mindes alla de år då jag stått framför dessa fönster med min älskade Berner Sennenhund Miko. Han älskade nämligen att titta på alla rörliga figurer i NK:s julskyltning. Han kunde stå där hur länge som helst och människorna brukade förundras över hur han följde figurernas rörelser. Miko och jag hade som tradition att alltid åka in till Stockholm för att se julskyltningen, som avslutades med korv och bröd till oss båda innan husse hämtade oss så att vi kunde åka tillbaka hem till Lindholmen utanför Stockholm. Ja, det var kära minnen som kom upp till ytan igen.

Jag vandrade runt mycket i Stockholm och upplevde platser och minnen innan det var dags att åka tillbaka hem till Blekinge och landet, tystnaden och familjen. Hundarna blev så glada att de höll på att äta upp mig, de är fortfarande väldigt glada över att ha mig hemma och vill helst vara exakt där jag är. Vilket inte är så lätt eftersom det är två stora bernersennenhundar och en något mindre PON. De vet inte att jag redan har börjat packa väskan inför en ny resa...

Imorgon är det ny signering, i Karlskrona, därefter åker jag till Skåne för de sista julsigneringarna.

Livet har så mycket att ge, det gäller bara att se möjligheterna.

Kramisar Kim

Skrivprocess och drömmar

I landet mellan dröm och verklighet kom jag på något mycket intressant i morse.

Som de flesta av er vet har jag skrivit sedan jag var åtta år, då jag skrev min första bok och även bestämde mig för att jag skulle bli författare.

Men aldrig någonsin har jag funderat över skrivprocessen så som jag gjorde i morse.

Det är nämligen så att när jag skriver mina böcker lever jag mig in i berättelsen till 200 %, jag blir den jag skriver om, jag är på plats, jag känner lukter, ser vad personerna ser och upplever allt de gör. Det gäller inte bara huvudpersonerna i berättelserna, det gäller ALLA personerna i mina böcker. (Kanske det är därför böckerna tilltar alla åldrar?!)

I morse när jag precis vaknat ur min dröm och låg och funderade över den, insåg jag att det var precis likadant i mina drömmar:

Först var jag en person som flydde undan soldater och såg en pojke klättra uppför ett träd för att gömma sig, i nästa stund var jag pojken som såg soldaterna närma sig, men han såg även en stor fågel komma emot sig där han satt i trädet, sedan var jag fågeln som såg pojken, soldaterna som hade upptäckt pojken och även såg den första personen som flydde undan soldaterna. Fågeln tänkte att han måste rädda någon av personerna och flög mot pojken, som jag i nästa stund var, "pojken" såg fågeln komma emot sig och jag blev så rädd att jag trillade ur trädet... Och så höll det på.

När jag insåg att drömmarna upplevdes på samma sätt som mina berättelser, funderade jag över om jag skriver som jag gör på grund av att jag drömmer på det sättet, eller om jag drömmer på det sättet för att jag skriver som jag gör...

Vad säger du som just nu läst detta, är det samma sak för dig? Svara mig gärna på Facebook eller twitter eller direkt här i kommentarer efter bloggen. Det skulle vara intressant att få höra hur andra upplever sina drömmar och skrivprocesser.

Kramisar Kim

Kimselius är sista dagen i Finland

Det är nu ett tag sedan jag lämnade Finland och Rovaniemi. Tiden har rusat iväg på grund av alla signeringar och jag har inte haft någon tid över för min blogg. Men här kommer nu det sista inlägget från Finland.

Här är Ounasvaaran gymnasium i Rovaniemi, där jag tillbringade de flesta av mina föreläsningsdagar i Finland den här gången.







Här föreläser jag för sista gången i skolan, för den här gången, för jag hoppas att jag kommer tillbaka, eftersom det var mycket roligt att besöka denna skola. Eleverna var mysiga, lärarna blev mina vänner.





Här är några av lärarna som jag blev bekant med under min vistelse i Rovaniemi. Här har vi träffats för en avskedsmiddag på mitt hotell.







Tidigt på morgonen anlände jag till flygplatsen. Inte ens flygplatspersonalen hade kommit. Endast en städare gick och torkade av golvet. Han såg lite undrande på mig, det var 1,5 timma innan första morgonplanet skulle lyfta.

Den tomma hallen gav mig möjlighet att göra något jag inte hade hunnit göra när jag anlände:

Att fotografera alla skyltar och mysiga dekorationer i ankomsthallen. Kanske var det roligare att göra det nu, eftersom de nu betydde något för mig, det var platser jag hade besökt och själv upplevt. Ifrån Jultomtens Postkontor skickade jag julkort med specialstämpel från jultomten...



Dessutom hade jag nu träffat tomten i hans tomteverkstad och fått veta att min julönskan skulle slå in. Håll tummarna, för det skulle vara helt fantastiskt om det hände!






I ankomsthallen hittade jag även de här små sötnosarna. Och när väl affärerna hade öppnat i avgångshallen köpte jag mig en egen liten vargunge, kunde bara inte motstå!






Björnen som hade gått i idé mitt i ankomsthallen såg så kramgo ut och just då kände jag mig lika trött som han gjorde.







Här ser ni hela montern med djuren, som ligger mitt i bagagebandet så att väskorna snurrar runt dem. Går inte att undvika att se dem. Mycket vackert och gulligt!

Ja så var ännu en Finlandsresa över. Det har blivit många sedan 2008, då min bok "Det glömda kriget 1808-1809" släpptes. Boken berättar om Sveriges gemensamma historia med Finland. Vi var ju ett enat land i närmare 700 år innan Ryssland gick in i östra delen av Svea rike, lade beslag på halva riket och döpte det till Finland!

Jag fick förfrågan från Finland "Projekt 1809" om jag kunde tänka mig att skriva en bok om händelsen och jag sa ja. Med andra ord är det "Projekt 1809" och "Svenska Nu" som har skickat runt mig i Finland för att berätta om vår gemensamma historia.

Som ni förstår kommer boken "Det glömda kriget 1808-1809" alltid att betyda speciellt mycket för mig, för den har gett mig så många nya upplevelser och många nya vänner i Finland och jag är så otroligt glad att jag sa ja på förfrågan om att skriva boken.

Har du ännu inte läst boken, gör det! Alla borde känna till vår gemensamma historia med vårt grannland Finland. Dessutom är "Det glömda kriget 1808-1809" en av de bästa böcker jag har skrivit!

Ja, det var inte meningen att berätta så mycket om boken, men du ser, jag tycker verkligen om den och brinner för att få andra människor att känna till historia. Det är därför jag skriver mina historiska äventyrsböcker.

Nu är det dags att börja arbeta med något annat, "riktigt" jobb. Men vi hörs snart igen. Hoppas jag!

Kramisar från Kim

Kimselius är i Finland, sjunde och sista dagen

Upp tidigt idag för att ha föreläsningar för 4-5-6:klassare i Syväsenvaaran Koulu. Underbara elever som fyllde klassrummet, alla ville lyssna på författaren. Eftersom de inte hade läst svenska tillräckligt länge för att förstå allt jag sade, hade jag hjälp av Pertti som tolkade. Det var roligt att lyssna på honom, för han använde samma tonfall som jag så det var lätt att följa med när han berättade på finska vad jag hade sagt. Tror jag lärde mig några nya ord också på det sättet.

Därefter åkte vi vidare till Ounasvaaran Yläaste och Lukio (högstadiet och gymnasiet) som ni ser på bilden ovan.
Här var det också många som ville lyssna eftersom jag varit i skolan både måndag och tisdag och eleverna hade hört om mina föredrag och var nyfikna. Även här fyllde vi klassrummen med så många elever det gick in.








Det känns underbart att stå framför en hel sal med vetgiriga elever som suger i sig allt jag berättar. Två bekanta ansikten dök upp i mängden av elever och när jag frågade om vi inte hade träffats visade det sig att de hade varit och lyssnat på mig tidigare men gärna ville lyssna igen. DET tycker jag är bra beröm för mitt föredrag. Jag blev jätteglad!

Det känns lite vemodigt att lämna Finland för den här gången. Som vanligt har jag trivts väldigt bra i Finland, har fått många nya vänner och haft många underbara upplevelser.

Ikväll är det avslutning med middag med lärarna från Ounasvaaran Lukio här på hotellet. Ska bli jättekul, men det innebär också att det kommer att bli ännu sorgligare att skiljas. Det var ju dessa lärare jag var med på Idrottens Hus och fick träningsvärk tillsammans med.

Det har varit underbart i Rovaniemi med snö och lagom kallt. Alldeles för lite snö tycker folket här i staden, men för mig har det räckt bra. Det har varit vitt på marken och kallt, som det brukar vara när jag är i Finland och föreläser... Dessutom känns det mäktigt att vara vid Polcirkeln, hade hoppats på att få se lite norrsken, men det har varit mulet hela tiden och mest grått och mörkt hela dagarna. Men jag har fått träffa jultomten eller "julgubben" som de kallar honom här på svenska (se gårdagens blogg).

Ja, då är det bara att hoppas att vinden har avtagit (det stormade rejält i Sverige igår... efter vad jag har hört blåste det 41 sekundmeter) lagom tills mitt plan lyfter imorgon och att jag inte blåser bort på vägen till Blekinge.

Vi hörs snart igen, för det dröjer inte länge förrän jag är på resa igen! Nästa resa bär "bara" iväg till Uppsala.
Första dagen i Finland, föreläsningsresa Helsingfors 
Andra dagen i Finland, föreläsningsresa Helsingfors 
Tredje dagen i Finland, Rovaniemi 
Fjärde dagen i Finland, Rovaniemi 
Femte dagen i Finland, Rovaniemi, Idrottens Hus 
Sjätte dagen i Finland, Rovaniemi, besök hos tomten 
Sjunde dagen i Finland, Rovaniemi
  Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar från Kim


Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Är du nyfiken på mina böcker finns de att köpa här 

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Kimselius är på besök hos Jultomten i Rovaniemi Finland, sjätte dagen

Idag har jag varit och hälsat på Jultomten i Rovaniemi. Jag fick en jättefin julklapp: En dvd med mitt möte med jultomten och en dvd av tomtens hus, samt denna fina bild. TACK! Dessutom lovade han att det stora röda paketet i högen var till mig. Ska bli spännande att se om det kommer på julafton 18.00 som han lovade...




Men dagen började långt tidigare på Lyseonpuiston lukio i Rovaniemi.

Där var det först morgonsamling inför skolans 900 (eller var det 800) elever. Där presenterades jag innan dagens händelser togs upp.







Därefter var det full fart. Fyra lektioner med mycket duktiga elever som förstod vad jag sa.












Jag gestikulerar alltid med händerna och lever mig in i berättelsen. En del bilder blir väldigt suddiga på grund av detta. Men här är en bild i rörelse där ögonblicket frusits.
















Sedan blev jag avtackad med presenter. "Julklappar" redan innan mitt besök hos jultomten. Mycket glad blev jag och överraskad. Den fina kassen kom till användning direkt för att stoppa de övriga presenterna.









Nu har vi kommit till Jultomtens boplats vid Polarcirkeln. Här finns gott om hus, jultomtens postkontor, där man kan köpa jultomtevykort och få jultomtens egen poststämpel på kortet.










Jag tyckte speciellt om ljuset som vandrade upp och ned i grannarna, det var ett blåaktigt, lite spökligt ljus. På bilden har jag även lyckats fånga en ängel, ser ni henne? Som ni förstår var det här en magisk plats.









Här en något suddig bild av jultomtens hus. Där inne finns en klocka som gör att jultomten kan befinna sig på alla platser över hela världen samtidigt. En JÄTTESTOR klocka som man gick runt, runt och runt och uppför innan man kom in i tomtens innersta kammare.








Överallt var det fantastiska ljus och färger. Här är jultomtens hus i närbild.












Den suddiga bilden förstärker bara känslan av magin på platsen och gör färgerna ännu starkare.












Det var många färggranna granar över hela området och en gnutta julstämning kom över mig. Plötsligt kände jag mig som ett förväntansfullt, om än stort, barn. Det här var jättekul!










Här finns jultomtens souvenirbutik. Om man nu inte förlitar sig på att han kommer med julklappar kan man köpa egna.







Jultomten tog en liten tupplur när vi kom och vi fick snällt ställa oss och vänta. Annars riskerade vi att bli utan julklappar.







Jultomten vinkar välkommen in och dörrarna öppnas. Från och med nu fick inga mer foton tas. En proffsfotograf fanns som tog alla kort och filmer av mitt besök hos tomten. Till exempel bilden överst i det här blogginlägget.





Tomtenissarna var fullt sysselsatta med alla julbestyren i butiken. Detta är jultomtens egna postkontor. Härifrån skickade jag en hälsning till min 86-åriga pappa som älskar att få vykort från alla spännande platser jag besöker. Han blir nog förvånad när han får ett ifrån jultomten...

Därefter bar det tillbaka till hotellet. Pertii hade varit snäll och kört mig till och från jultomten och Pertii såg även till att jag fick den fina julklappen med mig hem...

Nu ska jag sätta mig och skriva lite mer på min "Kimberlie - Ett nytt liv". Snart klar!

Imorgon väntar ännu en intensiv föreläsningsdag här i Rovaniemi, sista föreläsningsdagen. På fredag åker jag hem. Flyget går som planerat och jag hoppas att de stormvindar som yr över Sverige inte har hunnit hit tills dess.

Vi hörs snart igen!
Första dagen i Finland, föreläsningsresa Helsingfors 
Andra dagen i Finland, föreläsningsresa Helsingfors 
Tredje dagen i Finland, Rovaniemi 
Fjärde dagen i Finland, Rovaniemi 
Femte dagen i Finland, Rovaniemi, Idrottens Hus 
Sjätte dagen i Finland, Rovaniemi, besök hos tomten 
Sjunde dagen i Finland, Rovaniemi
  Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar från Kim


Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Är du nyfiken på mina böcker finns de att köpa här 

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Kimselius är i Finland, femte dagen besöker Idrottens Hus

Intensivt lyssnande elever (på Ounasvaaran Lukio) med många intelligenta frågor. Det är jätteroligt och inspirerande att föreläsa när de lyssnar så uppmärksamt. Många intensiva föreläsningar idag. Sedan hade jag en timma på lärarrummet i lugn och ro medan jag väntade på att åka vidare till Idrottens Hus. Jag passade på att lyssna på MP3-bok i min mobil, men jag höll på att somna för jag var rejält trött eftersom jag vaknade tidigt och skrev på min bok "Kimberlie - Ett Nytt liv".

Därefter åkte jag tillsammans med Riitta och de andra lärarna på Ounasvaaran Lukio till Idrottens Hus. Där hölls först ett föredrag, på finska... Sedan fick vi visning av Idrottens hus och träna. Först var det Judo, och det var spännande. Vi fick inte träna judo utan vi fick träna styrka med många svåra och annorlunda rörelser. Det blev många skratt och god stämning när vi kämpade på för att krypa baklänges, gå på alla fyra och rulla från ena sidan till den andra. Jag tyckte det var lite pinsamt när min partner inte orkade dra mig i fötterna över salen, ja, hon orkade inte ens rubba mig från platsen... En annan lärare kom och tog tag i fötterna, men inte heller hon orkade rubba mig. Pinsamt, pinsamt! Så jag sa att jag hoppade gärna över den övningen... Ja, det var många roliga övningar innan vi var klara och det kändes både i mag, rygg, arm och benmuskler.

Därefter visade Katti mig Idrottens Hus. Där fanns ALLT! Inomhus joggingbana, simhall, styrketräning, träningsplats för dansare, gymnaster och mycket, mycket, mycket annat. Jag fick en alldeles privat uppvisning av några unga tävlingsgymnaster. Mycket duktiga!

Därefter tog Katti med mig till simhallen. Först motionssimmade vi, därefter utforskade vi de andra bassängerna. En hade jetström, där kunde man ligga och simma mot strömmen, men också låta sig masseras av strålarna. Här var vattnet varmt och skönt.

Därefter gick vi vidare till nästa pool, här var det mycket folk eftersom det var väldigt varmt och skönt här. Vi roade oss med att träna ryggsim i den lilla poolen. Därefter skulle jag testa kallvattensbassängen +6 grader. Det var KALLT! När hela benen kommit ned i det kalla vattnet och började sticka tyckte jag det räckte och gick upp och ned i den mindre varma poolen, som nu kändes väldigt varm. Här började benen pirra och sticka rejält efter temperaturskillnaden. De andra kvinnliga lärarna kom ned i samma bassäng och vi utförde lite vattengymnastik. Därefter skulle jag testa en jetstråle som kom uppifrån och masserade rygg och axlar. Var lite feg i början, men till slut provade jag. Det var obehagligt skönt, om du förstår vad jag menar...

Så var det dags för nästa träningspass: Vattenjogging. På med flytbälte och ned i djupa bassängen. Det var roligt att springa i vattnet med bältet som höll mig uppe. Armarna hjälpte till att föra mig framåt i vattnet. Vi höll på ganska länge med detta. Därefter gick vi över till bubbelpoolen som var varm och skön. Men nu hade jag varit i vattnet så länge att jag faktiskt frös ändå. Därför gick vi upp och in i bastun.

Katti körde mig tillbaka till hotellet och undrade om jag hade lust att följa med till Idrottens Hus dagen därpå och jag var nära att svara ja, för det var så kul, men jag ska till Jultomten imorgon och har inte tid. Lika bra var det, för när jag väl kom upp på rummet kände jag hur öm jag var i varenda muskel. Orkade knappt lyfta armarna för att skriva...

En underbar, intensiv och mycket berikande dag.

Ha det så gott, vi hörs snart igen.
Första dagen i Finland, föreläsningsresa Helsingfors 
Andra dagen i Finland, föreläsningsresa Helsingfors 
Tredje dagen i Finland, Rovaniemi 
Fjärde dagen i Finland, Rovaniemi 
Femte dagen i Finland, Rovaniemi, Idrottens Hus 
Sjätte dagen i Finland, Rovaniemi, besök hos tomten 
Sjunde dagen i Finland, Rovaniemi
  Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar från Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Är du nyfiken på mina böcker finns de att köpa här 

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Kimselius är i Rovaniemi/Finland och föreläser, fjärde dagen

Så här glad blir jag när jag har flyt i skrivandet. Åh, vad bra det går att skriva. Spännande är det också och stimulerande. Jag mår som allra bäst när jag skriver på någon bok. Därför försöker jag alltid att hålla på med minst en bok i taget.

Men nu till min fjärde dag i Finland.

Har ännu inte träffat Jultomten, har väl inte varit tillräckligt snäll. Men jag ser spår efter honom överallt. "Jultomte-expressen" tror jag att det stod på bussen som passerade förbi mitt hotell i morse när jag väntade på att bli hämtad och körd till skolan där jag skulle föreläsa.

Idag höll jag föreläsningar på Ounasvaaran lukio (Ounasvaara Gymnasiet). Vilket är ett Idrottsgymnasium. På väggen i matsalen hänger mängder av foton av tidigare elever som har gjort bra ifrån sig i idrottssammanhang, vunnit stora tävlingar och olympiader.

Idag hade jag två gymnasieklasser där jag föreläste på svenska. Jag fick hjälp med lite tolkning då och då, för ibland använder jag svåra ord, speciellt när jag berättar om mina historiska böcker. Det är inte ord som man lär sig i första taget när man lär sig ett nytt språk.

Men jag måste säga att jag blev imponerad av elevernas kunskaper, de lyssnade uppmärksamt, log och nickade instämmande. Dessutom ställde de många och intelligenta frågor. En givande dag även för mig.

Väl tillbaka på hotellet bytte jag om och tog en promenad i staden. Hade velat gått längre, men det var halt på trottoarer och vägar, eftersom de tidigare snötäckta vägarna nu var ishala på grund av plusgrader. (Imorgon har de lovat kallt väder och snö.) Därför byttes promenaden ut mot "fönstershopping" i två shoppingcenter. Jag inhandlade frukt och Hesburger, som är ett måste varje gång jag kommer till Finland. Hesburger kedjan har en majonnäs som inte är av denna värld, så sagolikt god är den, vilket jag lärde mig förra hösten när jag fick berättat för mig historien om Hesburger och majonnäsen. Det var en man i en liten by (har glömt namnet nu) som gjorde sin egna majonnäs till hamburgarna. Majonnäsen blev så omtyckt att folk kom långt ifrån för att köpa hamburgare i den lilla staden. Mannen startade då nya hamburgerbarer och till slut har det blivit ett stort hamburgerimperium av det hela. Hesburger är mycket populärt och som jag sa: ett måste när man besöker Finland.

Tillbaka på hotellet njöt jag av min mat och satte därefter på vattenkokaren och har alltsedan dess druckit tekopp efter tekopp medan jag har, sprudlande av fantasi och inspiration, skrivit i flera timmar på min bok Kimberlie - Ett nytt liv som utkommer 1 mars 2010. Under tiden har jag lyssnat på "Gamla Godingar" över nätet genom SuperStart. Det är fantastiskt att ha den lilla bärbara datorn med på mina resor. Genom den kan jag hålla kontakt med min familj och mina vänner, samtidigt som jag kan hålla mig informerad om nyheter hemifrån.

Till alla er som tycker att jag lägger mig tidigt när jag är i Finland kan jag bara upplysa er om att Finland ligger en timma före Sverige...

Vi hörs imorgon igen. Då kommer jag att kunna berätta om Idrottens Hus som jag ska besöka.
Första dagen i Finland, föreläsningsresa Helsingfors 
Andra dagen i Finland, föreläsningsresa Helsingfors 
Tredje dagen i Finland, Rovaniemi 
Fjärde dagen i Finland, Rovaniemi 
Femte dagen i Finland, Rovaniemi, Idrottens Hus 
Sjätte dagen i Finland, Rovaniemi, besök hos tomten 
Sjunde dagen i Finland, Rovaniemi
  Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar från Kim


Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Är du nyfiken på mina böcker finns de att köpa här 

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester.