Helt otroligt!

Tror inte att jag verkligen har förstått hur unikt det är att sälja 11.000 exemplar första veckan, som jag gjorde med min debutbok Tillbaka till Pompeji, förrän jag bloggade om Camilla Läckberg och upptäckte att hennes debutbok sålde i enbart 1.500 exemplar… Det får mig faktiskt att känna mig stolt över vad jag har åstadkommit.

Att min bok sålde så oerhört bra första veckan berodde på att den kom ut i Wahlströms bokklubb, där fanns ett utdrag ur boken som fångade läsarna och jag hade skrivit en presentation om mig och min bok. De där textsnuttarna fick läsarna att vilja läsa mer och boken sålde, och säljer fortfarande, oerhört bra!

Här står jag vid mina böcker när jag är
och signerar hos Akademibokhandeln
Gleerups i Lund 2010
Många böcker är det...

Jag debuterade julen 1997 och har alltsedan dess arbetat enbart som författare, något som är få förunnat. Jag är mycket tacksam för det och gläds över varenda såld bok, varenda positiv reaktion från läsarna och är glad över att jag kan leva på det som jag älskar mest av allt här i livet: Att skriva!

Att det har gått så bra för mig beror på att jag hittade ett unikt sätt att skriva: Att väva ihop en riktig historisk händelse med fantasi och låta huvudpersonerna resa i tiden och ta del av de historiska händelserna. Det som också är roligt med mina böcker är att de har läsare i nästan alla åldrar. Den yngsta som läst mina böcker är sex år och den äldsta som hört av sig och berömt mina böcker är 98 år.

Nu har jag kommit ut med 17 böcker och ytterligare två kommer ut i augusti. Det känns ofattbart, för jag bär fortfarande den där lilla åttaåringen inom mig, hon som drömde om att bli författare, en dröm som hon trodde var ouppnåelig. Men nu är jag där, jag ÄR författare.

Ryser varje gång en bokhandlare
har skyltat upp med mina böcker i fönstret.
Här Akademibokhandeln Gleerups
i Lund inför min signering 2010

Det som hela tiden driver mig att fortsätta skriva, är att jag vill sätta en ny bok i min bokhylla. När jag fick min allra första bok, Tillbaka till Pompeji, från förlaget, röjde jag en hel hylla för mina böcker, ställde in den första av mina egenhändigt skrivna böcker, sedan tänkte jag: ”Tänk när det står en till där!”

Inom ett par månader stod det ännu en bok i hyllan och nu är hyllraden full och det är dags att röja ännu en hylla. Det känns mäktigt!

Dessutom ställer jag upp alla böckerna på mitt skrivbord, varenda utgåva av varje titel, alla utländska titlar och alla nya böcker. Har insett att det bara går in några få böcker till, sedan kan jag inte längre ha böckerna på skrivbordet, mitt STORA skrivbord…

När jag ser alla de där böckerna stå i bokhyllan, eller på skrivbordet tänker jag alltid: ”Tänk när det står en till där!” Det är det som hela tiden får mig att skriva fler böcker, att jobba sju dagar i veckan, att alltid leva i fantasins och vår riktiga historias värld. Jag älskar att skriva och jag är tacksam för varje dag som jag har möjlighet att fortsätta göra det!

Om du själv går omkring med författardrömmar inom dig vill jag bara säga att du inte ska ge upp! Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år, men skickade inte in till ett förlag förrän jag var betydligt mycket äldre. Fick min första bok antagen när jag var 41 år och debuterade när jag var 43… Under alla dessa år skrev jag böcker och lade i byrålådorna. Böcker som jag nu plockar fram allt eftersom och ger ut.

Ge inte upp! Håll drömmen levande inom dig och SKRIV! Då ska du se att du också gör en hejdundrande debut när din första bok kommer ut!

Vill du veta vad som fick mig att skriva Tillbaka till Pompeji kan du läsa här.

Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida 

Vill du läsa det där blogginlägget om Camilla Läckberg som jag pratade om, ska du kika här.

Lycka till med ditt skrivande!

Det här var mitt Gästblogginlägg hos Maria Engelwing som skrev så här i sin blogg:  

I dag har jag äran att få ha författarinnan Kim M. Kimselius som gästbloggerska. Jag hittade Kims blogg när hon berättade att hennes debutroman sålde 11 000 exemplar första veckan. Det är helt fantastiskt och nu var min nyfikenhet väckt naturligtvis.

Hennes ord är ännu en anledning för mig att bli glad!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Bli en ny Camilla Läckberg

Vem drömmer inte om att bli rik på sina böcker, något som Camilla Läckberg verkligen har lyckats med. Kanske du också kan bli lika stor och berömd författare som hon. Här kan du läsa om Camilla Läckbergs väg till berömmelse:

1998 fick Camilla en skrivarkurs i julklapp av sin man, mor och bror. Det var Ordfront som arrangerade en kurs med författaren Peter Gissy för att stimulera fler kvinnor att skriva deckare. Då var Camilla 24 år.

Det tog henne fyra år att skriva sin första roman, Isprinsessan. I augusti 2002 skickade hon det färdiga manuset till tre förlag: Prisma, Tre Böcker och Warne förlag. Efter fem dagar ringde Kjell Warne och sa att han ville ge ut hennes bok.

Isprinsessan gavs ut i april 2002 och trycktes i 3.000 exemplar. Den sålde runt 1.500 exemplar. Vilket Camilla Läckberg inte tyckte var tillräckligt. Hon förstod att hon var tvungen att ha en litterär agent och kontaktade Bengt Nordin. Hon skrev ett brev där hon berättade om sig själv och sina ambitioner, att hon var övertygad om att hon kunde nå en bredare läsgrupp, att hon var beredd att arbeta hårt vid sidan av själva skrivandet och att hon inte såg något negativt i att bli en kommersiellt gångbar författare, utan att det istället var en position som hon målmedvetet strävade efter.

Bengt Nordin skrev kontrakt med henne den 3 juli 2003. Han påpekade direkt att hon skulle byta förlag. Den 10 september 2003 skrev Forum förlag kontrakt på Camilla Läckbergs bok Predikanten och hon fick ett förskott på 75.000 kronor. Förlaget trodde att boken skulle sälja i minst 5.000 exemplar. Det nya förlaget köpte även loss Camilla Läckbergs första bok, Isprinsessan, ifrån det förra förlaget och i januari 2004 kom Isprinsessan ut i Bonniers bokklubbar. Första upplagan på 6.000 ex tog snabbt slut. Totalt såldes den i 19.500 ex hos bokklubbarna.

Predikanten sålde i originalutgåva i 20.00 exemplar första året, 12.000 ex via bokklubbar.

2004 blev en stor framgång. Det första utlandskontrakten signerades: Norge, Danmark och Tyskland.

Förlaget lanserade henne hårt i media och Camilla Läckberg ställde upp på allt, för att sälja sina böcker.

2005 kom Predikanten ut som kartonnage och sålde i cirka 18.000 ex och pocketversionen sålda totalt omkring 135.000-140.000 ex.

Hösten 2005 köpte SVT rättigheterna till de två första böckerna.

Nästa bok Stenhuggaren sålde i 35.000 exemplar...

2008 hade hon en årslön på 6 miljoner.

Någonstans läste jag att hon rätt nyligen hade fått 10 miljoner i förskott från USA på tre böcker...

Vill du bli en ny Camilla Läckberg? Det är bara att sätta sig ned och skriva, eller kanske gå en av alla skrivarkurser som det finns så gott om nu i sommar. Här hittar du några av dem.

Nu vet du hur du ska göra för att lyckas, det är bara att sätta igång!

Visst är det här en riktig dröm för en författare! Lycka till!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Boktips: Molly Moon

Första gången jag stötte på Molly Moon var när jag var och signerade. Jag fångades av det glittriga omslaget som stod på hyllan framför mig. Innan jag gick hem hade jag läst baksidestexten, fångats av den och köpte med mig boken.

Molly Moons fantastiska bok om Hypnos
Molly Moon är en osäker, föga tilldragande och impopulär 10-åring som har tillbringat hela sitt liv på ett eländigt barnhem skött av en hårig, monstruös föreståndare. Molly har vant sig vid att klara av den förskräckliga föreståndarens oförskämdheter och de andra barnens hån. Men när hennes enda vän, Rocky, blir adopterad och lämnar barnhemmet flyr Molly till sin sista tillflyktsort i denna elaka värld - biblioteket. Där hittar Molly en mystisk bok om hypnos och upptäcker att hon har en mycket speciell talang. Snart hypnotiserar hon kokerskan att servera fantastiska italienska maträtter och föreståndaren att göra en hatt av ett par trosor. Sedan hypnotiserar hon domaren i en talangtävling och ger sig iväg för att hitta sin förlorade vän. Hon hamnar i New York där hon använder sina hypnotiska talanger för att bli en stor stjärna i en Broadwayshow. Men i Mollys spår finns den ondskefulle professor Nockman, som är fast besluten att använda Mollys hypnotiska makt i ett spektakulärt brott.  

Året därpå kom efterföljande, som var glittrande i guld. Eftersom jag tyckte MYCKET om den första boken om Molly Moon inhandlades nästa bok direkt.

Molly Moon stannar tiden
Molly Moon har slagit sig ner på barnhemmet tillsammans med Rocky. Allt hade varit perfekt om hon bara inte hade lovat att aldrig mer använda sig av hypnos.

Men när Molly får veta att den amerikanske mångmiljonären Primo Cell har hypnotiserat flera världsberömda filmstjärnor till att lyda hans minsta vink, måste hon bryta löftet och ingripa.

Tillsammans med Rocky och hunden Petula reser hon till Hollywood men väl där inser de att Primo är en mycket farligare motståndare än de hade kunnat ana. Primo, som är en mycket skicklig hypnotisör, tror i sin tur att det är en enkel match att kontrollera två barns sinnen, men vad han inte vet är att Molly har upptäckt en ny otrolig förmåga. Hennes hypnotiska ögon kan faktiskt stanna tiden ...

Tredje boken om flickan Molly Moon var lika bra som de två första.

Molly Moons hypnotiska tidsresa
Molly Moon och den trogna Petula befinner sig i stor fara när de kidnappas och förs genom tiden till 1800-talets Indien. Här möter de en rik och ondskefull maharadja som är besatt av tanken på att ta över världen. Maharadjan är rasande på Molly för att hon förstört hans planer när hon hindrade Primo Cell från att bli USA:s president. Maharadjan har bestämt sig för att kidnappa Molly innan hon hittar den fantastiska boken om hypnos och lär sig hypnotisera. Problemet är bara att hans medhjälpare har svårt för att hitta rätt i tiden och gång på gång för tillbaka fel Molly. Snart befinner sig fyra olika Molly i maharadjans palats och det är bara en av dem som kan rädda dem och världen från undergång. Nu måste Molly pressa sina hypnotiska talanger till det yttersta för att rädda dem alla.

 
Molly Moonböckerna överraskar och är riktigt finurliga, riktiga sträckläsarböcker.

Molly Moon, Micky Minus och tankemaskinen
Molly Moon vet vad du tänker - på riktigt!
Äntligen är den här! Den hett efterlängtade fjärde delen om den fantastiska hypnotisören, tidsstopparen och tidsresenären Molly Moon. Tillsammans med bästisen Rocky och hunden Petula tar hon oss med på ett svindlande äventyr genom tid och rum i jakten på sin kidnappade tvillingbror!

Molly Moon är fast besluten att återförenas med sin försvunne tvillingbror Micky. Men innan hon kan rädda honom måste hon hitta honom och han kan finnas var som helst i världen! Som tur är har hon stor användning av sina förmågor att hypnotisera, resa i tiden samt även att stoppa den, men det räcker inte långt när hon stöter på en dockliknande skurk vars plan är att utveckla världens största hjärna! Kan Molly, hennes trofasta hund Petula och bästisen Rocky dra nytta av Mollys nyupptäckta hemliga vapen tankeläsning för att besegra den smarta dockan och hennes hemska tankemaskin?

Här har du en liten tunn bok om Molly Moon.

Molly Moon och dominoeffekten
Efter flera dagar instängd på hotellet i ett mörkt rum och med lapp för höger öga, bestämmer sig Molly för att ta en promenad i parken med hunden Petula. Utanför hotellet sitter en hemlös man och spelar domino med dem som passerar förbi. När Molly går förbi ser hon att en välklädd man som trots att han förlorar inte vill ge den hemlöse mannen några pengar.

Molly vill ge mannen en läxa och hypnotiserar honom, inte med sina ögon utan med sin pendel. Hon bestämmer att han ska byta plats med den hemlöse mannen en tid. Ett beslut som sätter igång en dominoeffekt av händelser som inte bara påverkar de båda männen utan även Molly och stackars Petula.

Den här boken är alldeles ny, så den har jag ännu inte hunnit läsa. Jag tycker det är tråkigt att förlaget har gått ifrån de fängslande, "hypnotiska" omslagen. Men trots lite tråkigare omslag kommer jag givetvis att läsa även denna bok, eftersom jag är en fan av Molly Moon-böckerna.

Molly Moon och förvandlingstricket
Molly Moon är tillbaka och än en gång får hon nytta av sina fantastiska förmågor. Läsaren kommer inte att ha en lugn sekund i detta fartfyllda äventyr!

Molly Moon är en mästerhypnotisör, tidsresenär, tankeläsare och - hon kan stanna tiden. Nu har hon upptäckt ännu en förmåga: Hon och hennes tvillingbror Micky kan ändra utseende och förvandlas till vem och vad som helst! De kan förvandla sig till nyckelpigor, hundar, till och med andra människor. Inget är för svårt så länge de kan se det de förvandlar sig till.

Svårigheten är att hitta tillbaka till sin egen kropp och det har Molly ingen aning om hur man gör. Lösningen finns i boken Hypnos: Avancerade konster men den har blivit stulen av en farlig hypnotisör som vill använda sig av förvandlingstricket för att ta över världen. Kommer Molly att hinna bli sig själv i tid för att förhindra en katastrof?

Molly Moon och förvandlingstricket är den femte delen i succéserien om barnhemsflickan Molly som upptäcker att hon har en rad olika talanger. Sedan den släpptes 2002 har böckerna getts ut i 36 länder och vunnit flera utmärkelser.

Det här är perfekta sommarläsningsböcker, eftersom de är så spännande att du inte vill sluta läsa dem! Böcker med mycket fantasi, oväntade vändningar och upplösningar. 

Ha en trevlig läsning!

Fler boktips hittar du här.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Novelltävling! Umeå novelpris 2012

Nu utlyser vi Umeå novellpris 2012 Umeå novellpris utlyses härmed för femte året i rad. Författare, såväl etablerade som debutanter, inbjuds att tävla om prissumman på 100 000 kronor. Under de tre första åren utgjorde novellpriset en viktig del av Umeås kandidatur. Nu har Umeå formellt fått uppdraget att vara hela Europas kulturhuvudstad 2014. Samtidigt har Umeå novellpris uppnått nationell status, ett stort antal bidrag skickas in varje år och ett vinnande samarbete med Umeås internationella litteraturfestival, Littfest, har etablerats. En noggrant utvald jury fördelar varje år en prissumma på 100 000 kronor (eventuell vinstskatt betalas av pristagaren). Juryns beslut kan inte överklagas. De fem bästa novellerna presenteras varje år i en antologi. Sista datum för inlämning av noveller är den 30 september 2011. Prisutdelningen planeras ske i samband med Littfest våren 2012. Tävlingsregler Tävlingsbidraget ska vara skrivet på svenska. Novellen får inte vara tidigare publicerad. Den ska inte vara längre än 30.000 tecken inklusive blanksteg. Innehållet är valfritt. Novellen lämnas in anonymt. Namn får INTE stå på novellen. Namn och adress ska bifogas novellen i ett slutet kuvert. (Novellen och kuvertet med kontaktuppgifter kommer vi att märka med löpnummer så att de kan kopplas samman senare. Författarna är anonyma för juryn fram till dess att vinnaren utsetts – först då öppnas kuvertet.) Novellerna skickas in i pappersform. Digitala bidrag tas inte emot. Tävlingsbidragen ska vara oss tillhanda senast den 30 september 2011. Observera: endast ETT bidrag per författare. Inskickat material returneras ej. Tävlingsbidrag skickas till: Umeå novellpris c/o Åsa Zetterström Umeå stadsbibliotek 901 78  Umeå Det går också bra att lämna in bidragen i receptionen på Umeå stadsbibliotek, i kuvert märkta med ovanstående adress. Prisutdelning och offentliggörande Prisutdelningen planeras ske i samband med Littfest våren 2012.Information om tidigare pristagare – se länkarna i högerspalten på denna sida. Novellboken En tryckt antologi med de prisbelönta novellerna publiceras i samband med prisutdelningen. Antologin kan beställas här. För mer information kontakta: Åsa Zetterström 090-16 33 21 073-580 86 53 asa.zetterstrom@umea.se  Christer Edeholt 090-16 33 44 070-593 83 47 christer.edeholt@umea.se

Jag önskar dig lycka till i Umeå Novelltävling. Om du vill ha lite skrivtips och råd kan du kika in här.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Gott slut

Får man lov att säga att en begravning var rolig? För det är precis vad jag skulle ville säga om min kära faster Tittis begravning.

Begravningen var inte rolig för att vi var glada över att hon inte längre fanns, utan för att min faster själv hade ordnat begravningen och absolut inte ville ha en ledsam begravning, utan ville att vi alla skulle ha roligt. Med hjälp av min fasters arrangemang och vår goda vilja gjorde vi begravningen tillsammans till något ljust och glatt, ett minne av vår fasters begravning som går helt i stil med hur min kära faster har levt, som en solstråle, alltid ljus och glad.

Det var solosång, gitarrspel och alla barnbarnen sjöng för sin kära mormor och farmor. Jag beundrar både solosångaren och barnbarnen, eftersom de stod vid kistan och riktade sången till min faster. När det var min tur att gå fram till kistan och ta farväl var det inte så lätt att hålla gråten borta och få fram de ord jag ville säga.

Det var som om änglarna grät för att min faster var död, för regnet piskade oss när vi gick till kyrkan, piskade fönstren i kyrkan och sedan kastade sig regnet obarmhärtigt över oss igen när vi kom ut. Det kändes befriande med regnet, för då var det inte bara vi här på jorden som grät av sorg och saknad. Men kanske änglarna grät av glädje över att min faster nu fanns vid deras sida?

Prästen var helt fantastisk. En lättsam jordfästning i kyrkan och vid samlingen efteråt höll han en riktig stand up comedy show och involverade oss alla. Många glada skratt ljöd genom lokalen.

Det var roligt att träffa många av de släktingar som jag inte har träffat på många, många, många år. En av dem var Rustan som lärde mig  latinska namn på växter när jag var barn. Nu blev det "läxförhör" på växternas latinska namn, men inte kom jag ihåg något av dem, medan Rustan rabblade upp alla latinska namn på de växter vi såg utanför fönstret.

Det blev många kramar, många glada skratt, många kära återseenden och trots den saknad som vi alla bar inom oss, så hade min kära faster lyckats med just det hon hade försökt åstadkomma när hon planerade sin begravning: En rolig begravning!

Tack kära faster Titti, för ett långt och underbart liv tillsammans med dig, och för att du gjorde den här mycket svåra stunder till något som symboliserade den person du alltid har varit. Något vi alla kommer att bära inom oss för livet.

Läs tidigare inlägg om min faster.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Möte med vinnarna av ett Författarbesök

I höstas hade jag en tävling där man kunde vinna ett författarbesök av mig. Det var MÅNGA som skickade in svar på de fem mycket lätta frågorna. En skola hade varit extra flitiga och låtit samtliga sina elever skicka in ett svar, vilket är helt okej. På så sätt fick de många chanser vid dragningen och hade turen att vinna.

Här ser du Tung som vann författarbesöket.
Han vann även min bok Theos Pompeji.

Det tävlingssvar som vann var inskickat av Thanh Tung Le från Ramdala Skola utanför Karlskrona. Alltså inte så väldigt långt ifrån där jag bor.

Här ser du hela klass 4 i Ramdala Skola.
Vinnaren Tung står längst fram i gul jacka.

Igår kunde jag äntligen besöka klassen. Hade varit tvungen att ställa in  tidigare inbokad tid på grund av att jag tappade rösten.

Igår var en riktig underbar sommardag, precis en sådan där dag som jag minns från min barndoms somrar och skolavslutningar.

Klassen väntade ivrigt när jag kom så det var bara att börja direkt. Efter en liten stund slank en annan person in och det var en reporter från tidningen Sydöstran.

Klassen var uppmärksam och satt tysta och lyssnade, trots utebliven rast mellan första lektionen och min föreläsning. Beundrar dem för att de orkade stå ut i 1,5 timma. De hade förberett många frågor. Det var bra frågor som var roliga att besvara.

Reportern från tidningen fotograferade Tung och mig och tog även några foton enbart på Tung, för det var ju tack vare honom som alla hans klasskamrater hade fått ett författarbesök.

I augusti startar en ny tävling. Då har DU chans att vinna ett författarbesök till din klass. Tävlingen läggs ut både här på bloggen och på min hemsida. Här kan du läsa om förra årets tävling.

Du har väl inte missat att du kan vinna en av mina böcker? Kika in här för att se vad du ska göra för att vinna en bok, superlätt tävling!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Vinn en bok att läsa i sommar

En av böckerna
i serien om
Theo och Ramona

Vill du vinna en av mina historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona som reser i tiden, eller kanske någon av böckerna som utspelar sig på Nya Zeeland och handlar om Kimberlie och Andy?

Det enda du behöver göra för att ha chans att vinna, är att skriva här i bloggens kommentarer, berätta vilken bok du skulle vilja ha, och motivera varför du vill ha just den boken.

Du kan bara välja mellan de böcker som hittills har kommit ut: Totalt sjutton stycken.  

Ännu en av böckerna
i serien om
Theo och Ramona

Här kan du se vilka böckerna är, du kan läsa smakprov ur dem och bilda dig en uppfattning om vilken bok du tycker bäst om och skulle vilja vinna.

Sista tävlingsdag är söndag den 19 Juni. Vinnaren meddelas här på min blogg den 20 juni. Kika in då för att se om du har vunnit.

En av böckerna
i serien om
Kimberlie och Andy

Lycka till!

Kramisar Kim




Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Gästberättare: Helvetets Slott

Våren har varit intensiv med många föreläsningar och jag har arbetat mycket med skrivprocessen hos klasserna. Eleverna har varit flitiga och det har kommit ett tjockt kuvert från Brännaregårdsskolan i Olofström.

Oj, vad många fina berättelser! Det var mycket svårt att välja vinnare. Egentligen förtjänar varenda elev att vinna, för det enorma arbete de har lagt ned på sina berättelser. Men det kan bara vara en vinnare och jag har valt Mathias Andersson berättelse.

Helvetets Slott
Kapitel 1
"Det är träningsdags", ropade Emilys mamma.
Emily flög nerför trappan och ut i trädgården. Det är år 600 e.Kr. Emily och hennes familj är häxor. Emily är 13 år och är inte så bra på att trolla. Emilys mamma heter Anna och tränar Emily varje dag. Men idag hände något underligt. Anna sa att Emily skulle träna på att få saker att försvinna. Det gick bra i början, men sjunde gången gick det fel. Emily skulle få en groda att försvinna. Men istället försvann hon själv.

Kapitel 2
Emily vaknar upp i något konstigt rött brinnande ställe. Hon ser alla saker hon tränade på. Hon ser något rött och djävulen kommer fram.
"Hejsan lilla flicka", sa djävulen."Dig har jag inte sett förut."
Emily sa inget.
"Kom! Följ med mig till mitt slott", sa djävulen.
Emily gjorde som han sa och följde honom. När de väl var framme så fängslade djävulen Emily.
"Hahaha!" skrattade djävulen. "Du kommer att dö här nere! Den enda vägen ut är genom portalen bakom min tron", sa djävulen.
Djävulen sprang till matsalen och åt. Emily visste inte vad hon skulle göra. Då såg hon att nycklarna till cellen hängde på väggen. Hon minns att hon hade fått sin tama fågel att försvinna. Hon visslade och fågeln kom. Hon sa åt den att hämta nycklarna.

Kapitel 3
Fågeln kom tillbaka med nycklarna. Emily öppnade cellen och gick ut. Hon smög in i matsalen och såg tronen. Djävulen satt i den. Hon såg portalen ovanför tronen. Hon smög förbi djävulen och var bakom tronen. Men portalen var för högt upp för att hoppa. Hon sa en formel tyst för sig själv och flög upp till portalen. Hon kom tillbaka till sin egen värld. Hennes mamma sprang ut och kramade henne.

Nå, vad tyckte du om berättelsen? Själv tycker jag att den är mycket annorlunda och fantasifull, därför fick Mathias från Brännaregårdsskolan i Olofström bli Gästberättare här hos mig idag.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Svar på många frågor

Den 29 maj 2001 chattade jag på 1av3.se och besvarade många intressanta frågor om författarskap, skrivprocess etc.
Ibland vällde frågorna in och så här i efterhand inser jag att jag inte fullt ut besvarade alla frågor, eftersom frågan försvann och nya dök upp, vilket gjorde mig lite stressad att jag inte skulle hinna med. Är säker på att du kommer att hitta en hel del intressanta saker i det här inlägget.

Sammanfattning av chatt med författaren Kim M. Kimselius - 29 maj 2011

Här är jag omslagsflicka
till branschtidningen SvB,
när de hade en 4-sidig
artikel om mig i tidningen

Kim M. Kimselius är en välkänd författare som skriver historiska äventyrsböcker för alla åldrar. Hon kan det här med förlagskontakter, hon vet hur man gör när man skickar in manus och hon delar gärna med sig av sina bästa tips.

Söndag 29 maj kl. 20.00 - 21.00 arrangerade vi en livechatt med Kim här på 1av3 i vår serie "Chatta med bokbranschen". Då lottade vi också ut ett signerat exemplar av Kims bok Theos Pompeji. Vinnare blev vår medlem VargenJ - grattis, boken kommer på posten direkt från Kim M Kimselius :)

HÄR ÄR ALLA FRÅGOR OCH SVAR FRÅN CHATTSTUNDEN:

Vid vilken ålder började du skriva på allvar?
− Jag skrev min första bok när jag var åtta år. Har skrivit allt sedan dess, men tyckte inte att jag dög så jag skickade inte in något förrän jag blev äldre.

Hur gick det till när du fick ditt första bokkontrakt?
− Ja, det var en bra fråga. Min man avslöjade för alla mina vänner att jag var författare, för jag skrev nämligen i "hemlighet". Och när alla väl visste att jag skrev så kände jag mig tvungen att skicka in något till ett förlag, och det gick ju bra!

Hur gick det till när du bestämde dig för vilket tema den första boken skulle ha och varför blev det just det temat?
− Jag bestämde mig aldrig för vad min debutbok skulle handla om. Jag har skrivit under alla år och stoppat i byrålådan och valde bara en av alla de böcker som låg i lådorna. Det råkade bli en historisk äventyrsbok, uppbyggde som en tidsresa.

När du skriver en bok, får du någonsin svårt att komma vidare i handlingen? Eller vet du precis vad som ska hända i varje kapitel?
− Jag har inte svårt att komma vidare, det bara flödar på hela tiden när jag skriver. Men jag jobbar ofta fram boken med gula lappar innan jag sätter mig för att skriva och har hela handlingen klar för mig.

Fick du positivt besked första gången du skickade in till ett förlag, eller skickade du till flera? Fick du skriva om mycket?
− Eftersom jag har skrivit sedan jag var åtta år och började närma mig 40 innan jag skickade in så... Ja, jag hade skrivit mycket. Men jag fick min första bok antagen, även om det dröjde två år innan förlaget svarade att de ville ha mitt manus.

Var får du alla dina idéer ifrån?
− De bara poppar upp inom mig. Har alltid haft livlig fantasi och bara nu under våren har jag kommit på idéer till FEM nya böcker. Så jag skriver för fullt!

Har du aldrig blivit refuserad?
− Nej, aldrig blivit refuserad.

Hur ska man hantera det här med att bli refuserad? Ska man ge upp? Jobbigt att få nej hela tiden ...
− Nej, man ska absolut inte ge upp om man blir refuserad. Det kanske inte är rätt förlag man har skickat sitt manus till, kanske det är fel person som har läst manuset. Om du får nej hela tiden kanske du ska sätta dig och läsa igenom manuset igen och se om du kan förändra något.

Skriver du flera böcker samtidigt, eller en i taget? Och hur ser en vanlig dag ut för dig?
− Jag arbetar ofta med flera böcker samtidigt. Finns egentligen inga vanliga dagar för mig. Men när jag är hemma och skriver då försöker jag hålla 8-17 arbetstid, med lunch. Sedan arbetar jag på kvällen igen när jag har ätit och varit ute med hundarna.

Måste man ha fasta skrivtider för att lyckas? Gå till jobbet liksom?
− Nej, det behöver man inte. Jag kan sitta och skriva precis var som helst. Hela min bok Kinesiska Draken skrev jag på hotell i Finland och på flygplatser. Det gäller att "Gå in i berättelsen". Då kan man sitta var som helst och när som helst.

Det är väl flera personer på förlaget som läser manuset? Det kan väl inte hänga på bara en person
− Det är först en person som läser ditt manus, om den personen tycker om det du har skrivit är det någon annan som läser det. Men om första personen inte tycker om manus så går det inte vidare.

Oj då får man hoppas att den första personen har samma boksmak som en själv!
− Ja, det är precis det jag menar att man inte ska ge upp. Det gäller att skicka in tills "rätt" person läser berättelsen. Något som är viktigt att tänka på är också att fånga med första meningen, så att redaktören VILL läsa vidare!

Umgås du med andra författare? Diskuterar ni varandras idéer och manus? Testläser osv?
− Hinner inte umgås så mycket med andra författare, förutom när vi springer på varandra ute på jobb. Vet att det finns många författare som läser varandras manus och bollar idéer med varandra. Men det är ingenting som jag gör. Kanske för att jag bor isolerat och har långt till andra författare.

Hur lång tid tar det för dig att skriva en bok?
− Mellan 1,5-2,5 år. Kortaste tiden är 9 månader, från researcharbete, researchresa, skrivandet och tills boken fanns hos bokhandeln. Det var ett beställningsjobb från Finland och resulterade i Det glömda kriget 1808-1809. Hade inte längre tid på mig, jobbade dygnet om med den boken och levde verkligen helt och hållet med arbetet.

Hur många timmar lägger du på research? Hur går det till?
− När jag bestämt vilket ämne jag ska skriva om beställer jag hem böcker ifrån biblioteket och köper även många böcker. Sedan kan jag läsa så mycket som upp till 30-50 faktaböcker. Jag reser till platserna. Ibland pratar jag med människor som har upplevt händelserna, läser ögonvittnesskildringar osv. Då jobbar jag fram berättelsen med gula lappar. När jag är nöjd med fakta så skriver jag boken. Rakt upp och ned!

Lever du på att skriva böcker? Hur många exemplar måste man sälja för att slippa gå till vanliga dagjobbet?
− Oj, hur många exemplar vet jag faktiskt inte... Jag säljer runt 10.000 böcker/år och försörjer mig som författare. Men då får jag inte bara inkomst från bokförsäljningen, utan även från föreläsningar. Dessutom är många av mina böcker översatta och jag får pengar även ifrån översättningarna.

Måste författare i Sverige sälja föreläsningar för att "make a living"? Hur gör man om man är blyg?
− Förlagen vill gärna att författaren deltar i marknadsföringen av böckerna, reser runt till skolor, föreläser på bibliotek, signerar osv. Så var det inte förr, men det blir alltmer att man måste våga visa upp sig själv och prata om "varan"...

Hur känns det att vara ute och möta dina läsare i exempelvis skolorna?
− Det är helt underbart att möta läsare ute i skolorna. Ibland möter jag klasser som aldrig har läst mina böcker och det är också jättekul, när jag märker att jag har väckt läsintresset hos dem efter min föreläsning. Dessutom får jag jättemånga mail och brev från läsarna som berättar vad de tycker om böckerna. Det är jätteroligt.

Det verkar som skrivandet tar en hel del, mer än heltid kanske?
− Ja, skrivandet är mer än heltid. Jag arbetar sju dagar i veckan. Men det känns inte som ett jobb för mig, för jag älskar att få leva i fantasins värld och få skriva mina böcker. Sådant andra gör på fritiden får jag försörja mig på. Underbart!

Hur många böcker har du gett ut?
− Sjutton böcker har kommit ut. Två nya är på G och kommer ut i augusti, så totalt 19 böcker. Dessutom har jag ungefär 20 färdigskrivna böcker i "byrålådorna" och massor av påbörjade böcker...

Får du nånsin skrivkramp och hur gör du för att bli av med den?
− Nej, jag har aldrig fått skrivkramp, däremot blir jag rädd ibland att jag aldrig ska hinna skriva allt jag har inom mig. Får det bubblar av fantasi i mig och jag får hela tiden idéer till nya böcker.

Vilken av dina böcker har sålt mest och varför just den tror du? Vad var vinnarkonceptet med just den boken?
− Tillbaka till Pompeji, min debutbok, är den som har sålt mest. Den sålde i 11.000 ex förstaveckan. Nu säljer den nästan lika mycket per år som varje ny bok som kommer ut. Det är också den bok som är översatt till flest språk. Och den blev utsedd som en av årets bästa utländska ungdomsböcker på Island 2009.

Varför får folk skrivkramp om inte du får det? Hur botar man det?
− Jag tror att de som får skrivkramp vill för mycket och inte skriver från hjärtat och låter fantasin flöda. Det är lätt hänt att man petar för mycket i texten istället för att bara skriva rakt upp och ned och därefter arbeta med texten när man är klar med hela berättelsen. För att undvika skrivkramp ska man försöka se det roliga i att skriva och inte känna något tvång. Dessutom ska man vika en stund varje dag och skriva, kanske bara 10-15 minuter. Men man ska skriva.

Kan du sova? Jag menar, hur gör du för att koppla ifrån dina idéer?
− Jag sover och under tiden jobbar min hjärna fram nya berättelser som jag vaknar helt uppfylld av. Då sätter jag mig och skriver ned första och sista kapitlet till berättelsen och skriver stolpar på resten. Sedan får berättelsen vila tills det finns tid att skriva den.

Har du någon författare som förebild?
− Jag har alltid beundrat Selma Lagerlöf. Därför blev jag glad när min redaktör sa "precis som Selma Lagerlöf". Då menade hon inte att jag skrev lika bra som henne, utan att jag kastade in läsarna i berättelsen precis som hon. Jag blev jätteglad för de orden. Dessutom är jag stor fan till Dean Koontz och är jätteglad att jag har samma utlandsagent som honom.

Hur håller du reda på allt researchmaterial?
− Jag har skrivpärmar där jag skriver in all fakta jag tar fram. Jag har ju även faktadel i mina böcker och jag skriver faktadelen medan jag läser in fakta. Då kan jag gå tillbaka till min egen faktadel och hitta det jag söker.

Härligt att läsa om din fantasi och berättarglädje! Inspirerande!
− Tack ! Ja, jag är så tacksam att jag har fötts med all denna fantasi.

Det låter som att du lika bra kunde blivit en grävande journalist :-)
− Ja, det hade inte varit så dumt. Ibland undrar jag vilket jag egentligen tycker är roligast: Researchen eller skrivandet... Tror det är kombinationen som gör skrivandet så roligt!

Vilken utlandsagent har du? Vad är ditt råd om agenter? Lär oss något nytt. Vi vet inte :-)
− Jag har Lennart Sane Agency. Jag hade turen att de kontaktade mig. De ringde mig och sa: "Vi tar inga nya författare, men vi har läst din bok Vikingaträl och är så mäkta imponerade att vi vill ha världsrättigheterna på samtliga dina böcker och lansera dig över hela världen." Jag trodde det var någon som skämtade med mig, men det var det inte. Det är bra att ha en agent som säljer in böckerna så att jag kan koncentrera mig på skrivandet.

Hur ser en deal ut med en agent? %? Vad gör de, respektive inte gör?
− Det gäller att man har personkemi med agenten och talar samma språk. Man ska kunna ställa upp och prata om sina böcker själv om agenten vill. Agenten sköter ALLT! Jag skriver bara på kontraktet. De får 25% och jag tar resten.

Vad brukar du prata om när du träffar skolklasser?
− De beställer olika föreläsningar. Ibland brukar det handla om något historiskt ämne. Just nu har jag under ett års tid föreläst om Digerdöden utifrån min bok Svarta Döden. Annars brukar jag berätta om hur jag blev författare, att man ska våga satsa och tro på sig själv. Ibland arbetar vi med skrivprocessen. Men det de flesta vill veta är hur jag blev författare och HUR MYCKET JAG TJÄNAR!!! Det verkar vara den viktigaste frågan bland barnen.

Teater? Film? Dina manus borde kunna dyka upp även där?
− Ja, det hade varit jättekul om mina böcker blev teater eller film. Det gäller att rätt person får upp ögonen för böckerna. Två producenter har tittat på några av böckerna, men backat för kostnaderna och sagt att de är "kostymfilmer", vilket innebär att det är dyra filmer.

Vad lägger du mest vikt vid när du skriver personerna, handlingen eller miljön eller...?
− I mina historiska äventyrsböcker lägger jag mest vikt vid att få med så mycket fakta som möjligt på ett så spännande sätt att läsaren inte vill sluta läsa! Miljöskildringar är också viktigt, för jag vill få läsaren att känna det som att de är på plats.

Vet du hur du ska bygga upp dina kapitel när du sätter dig ner och skriver, eller ändrar du uppbyggnaden vid redigeringen?
− Alltså... Det här låter säkert konstigt... Men jag sätter fingrarna till tangenterna och sedan kommer bara texten... Jag brukar säga att jag skriver "benet" först. Det är då jag "spottar ur mig" orden. Därefter lägger jag "kött på benet", då läser...jag igenom min text och lägger på mer fakta, miljöskildringar, personskildringar etc.

Vad handlade din första bok om som du skrev som barn?
− Min första bok som jag skrev när jag var åtta år kan ni se på min blogg. Den hette Röda slottets hemlighet och jag var mycket inspirerad av femböckerna. Så jag hade fyra barn och en hund och de åt mycket, precis som i femböckerna...

Hur ser din skapandeprocess ut varifrån kommer dina idéer?
− Idéerna till vad jag ska skriva om kommer oftast när jag sover. Men ibland bestämmer jag mig för att skriva en bok bara för att jag vill resa till en speciell plats, som Kina, Egypten osv. Då läser jag in fakta, skriver "benet" och reser sedan till platsen. När jag kommer hem lägger jag mer "kött på benet", eftersom jag har fått nya intryck under resan.

Så du skriver böcker för att få resa jorden runt hahaha :-) Smart! :-)
− Ja, det stämmer. Eftersom jag reser så mycket brukar min man säga att om jag vill åka till en plats måste jag skriva om den. Under två års tid reste jag runt i Finland och föreläste samtidigt som jag var i Kina och Frankrike på researchresor.

Jag har för lite tålamod för att göra research, hur hittar du tålamod?
− Det bor nog en liten detektiv inom mig, så jag tycker det är jättekul att läsa in fakta. Har alltid älskat historia och att få kombinera det med mina berättelser är perfekt! Då är det inga problem.

Det är SÅ jag vill leva!
− Ja, det är som att leva i en dröm!

Hur har marknadsföringen nått ut kring dina böcker? är du nöjd? eller skulle du vilja ha mer reklam kring dem?
− Absolut mer reklam. Just nu är de stora bokhandelskedjorna mest inriktade på Bästsäljare och tar inte in böcker från små förlag. Då gäller det att fatta telefonen och ringa runt och sälja in boken. Boka många signeringar och våga prata om sin bok med kärlek. För den bok man har lämnat ifrån sig känns lite som ett barn...

Jag har fastnat lite nu efter 130 a4 sidor, ska jag bara fortsätta historien eller gå tillbaka? Skulle behöva hjälp med redigering, hur hittar man den rätta?
− Gå in på min blogg eller hemsida, där hittar du länkar till redaktörer som kan hjälpa dig. Ibland kan det hjälpa att sätta sig ned och läsa boken från början. Och läsa den meden "läsares" ögon, inte med dina kritiska författarögon. Oftast får du tillbaka glädjen och skrivarflödet igen! Lycka till!

Brukar du läsa boken/böckerna högt för dig själv, eller bara tyst?
− Jag brukar läsa mina manus runt 15-20 gånger innan jag skickar iväg till tryck. Sista gången läser jag högt och då hör jag fel som jag inte sett när jag har läst boken.

Ska du vara med på Bokmässan? Vilket förlag har du förresten? :-) Kan vi få träffa dig där?
− Jag ska vara på bokmässan. Har monter B09:20 Mitt förlag heter Roslagstext. Ni får jättegärna möta mig i min monter.

Finns det självupplevda delar/känslor osv. i dina berättelser, inspiration som du tar från dig eller dina närmaste/närmiljön eller är det mesta bara påhittat, om du förstår hur jag menar? När jag skriver texter blir det ofta så personligt, jag har svårt att stänga av det.
− Visst blir det mycket självupplevt. När jag skrev Giljotinen blev min syster ihjälkörd, vilket gjorde att jag lät min huvudperson bli halshuggen i giljotinen för att jag skulle få ur mig alla mina känslor. Det är den bok som är 100% mina egna känslor. Behöver oftast inte leta inspiration, men om jag känner att jag inte hittar rätt ord, då tar jag en runda med hundarna, eller en joggingtur. Då kommer orden! Ja, jag jobbar för fullt hela tiden.

Tror du att många inte lyckas, just för att de inte jobbar så hårt?
− Nej, jag tror att de inte lyckas för att de inte skriver med glädje, utan kräver för mycket av sig själva. Att de försöker skriva något som de tror förlagen vill ha! Skriv från hjärtat, om något du brinner för. Skriv till dig själv och tänk inte på att någon annan ska läsa det du skrivet. Försök inte härma någon stil, eller skriva det som är populärt just nu. Skriv din alldeles egna berättelse, då har du störst chans att få din bok utgiven.

Har du "Post production syndrom" när du lämnar från dig ett manus. Själv har jag blivit lite deprimerad när jag skickat från mig ett manus utan att jag visste vad det berodde på innan jag hörde talas om post production syndrome.
− Nej jag är inte ledsen när jag lämnar ifrån mig ett manus, eftersom jag för det mesta redan har börjat på en ny bok. Däremot längtar jag tills jag får hålla den fysiska boken i min hand.

Jag förstår den där tanken kring kostnaden av kostymfilm som var tidigare. Men jag undrar skulle det finnas behov av att på något sätt föra ut dina böcker genom filmatiserad reklam på något sätt?
− Kanske... Mina fans har gjort små filmsnuttar, trailers av böckerna.

Har du spökskrivit åt någon?
− Nej, jag har aldrig spökskrivit åt något, eftersom jag har fullt upp med mina egna böcker. Däremot hjälper jag min 88-åriga pappa att renskriva och rätta upp hans självbiografi.

Kan du avslöja en bok av en känd författare som spökskrivits? Lite internt författarskvaller :-)
− Nej, tyvärr kan jag inte avslöja någon spökskriven bok, eftersom spökskrivarna själva inte vill avslöja något!

Finns det något du inte kan tänka dej att skriva om och varför?
− Bra fråga... Kommer inte på något just nu... Återkom gärna på Facebook eller på min blogg så får vise om jag kommit på något jag inte vill skriva om.

Funderar ibland på om det är dumt att skriva om en huggorm Sagan om Lennart) Tänk om jag blir utgiven i Amerika och ett barn leker med en huggorm och blir biten, kan kosta skjortan. Måste man tänka så?
− Carina: Du ska inte bry dig om vad andra tänker på. Du ska bara skriva det du vill skriva. Sedan är det upp till förlaget att tänka de tankarna, för det är förlaget som får ta kostnaderna vid en eventuell stämning.

Har du skrivit poesi, Kim?
− Nej ingen poesi direkt. Brukade snickra ihop dikter när jag var yngre, rimma för barnen etc.

Vad är sant om hur mycket ett förlag läser av ett inskickat manus? Får man bara första sidan på sig innan de kastar?
− Ja, det är sant att förlaget ibland bara läser första raden... Om den är bra läser de första stycket, är det bra läser de kanske hela sidan och så vidare. Så det gäller att fånga direkt med första raden.

Hur gör man för att få läsovilliga barn att läsa och intressera sig för böcker?
− Läser lite ur mina spännande böcker, det brukar fånga dem och få dem att läsa även andras böcker senare!

Vilken utbildning har du eller är du självlärd?
− Jag är självlärd.

Hur gör du för att kunna beskriva personerna och miljöerna i dina böcker?
− Man går in i berättelsen och verkligen ÄR där som personen är i berättelsen, man ska VARA varje person man skriver om, uppleva det som personen gör, se det som de har omkring sig... Ja leva i själva berättelsen helt enkelt.

Så du kör rollspel med dina texter?
− Nej, rollspel är väl inte riktigt rätt att säga, men jag lever mig helt enkelt in i berättelserna och är på plats! Jag läser inte som ett rollspel utan jag läser texten rakt upp och ned högt. Jag har dessutom fyra korrekturläsare som läser och rättar.

Ja, det där var frågorna och svaren på chatten hos 1av3.se. Tycker om bredden på frågorna. Nå, hittade du något intressant bland alla frågor och svar?

Om du tycker mycket om att skriva är 1av3.se en mycket bra sajt för dig. Här dyker det upp skrivtävlingar, du kan diskutera dina böcker med andra, lägga upp dina texter och mycket mer. Till exempel chatta med någon författare, redaktör etc.

Ha en bra dag!

Kramisar Kim

Här hittar du skrivtips, hur du skickar ditt manus till förlag och mycket mer

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Döden knackar på

Njuter av att känna solen värma min kind och vinden rufsa om mitt hår. Det är inte alla som kan göra det längre. Det gäller att ta vara på den tid vi har, för den är alldeles för kort för en del, och ingen av oss vet när det är vår tur att lämna denna jord.

Igår var det min käre svåger Stig som lämnade oss. Hela hans familj fanns runt hans dödsbädd och försökte skänka honom kärlek och värme i hans sista stund på jorden.

Stig kämpade ända in i slutet med den styrka och envishet som han har gått genom hela livet. Det var svårt att se, men ändå på något sätt värmande, för trots att han inte var vid medvetande, trots att cancern tärt på honom, så var det ändå den vanlige envise Stig som låg där och klamrade sig fast vid livet med varje tungt andetag.

Min svåger var bara några år äldre än min älskade Jan, och Stig dog alldeles för tidigt. Skräcken griper tag i mig och jag ser mig själv sitta där, vid Jans dödsbädd, lika uppriven och utom mig av sorg som min kära svägerska Ann-Marie är just i den stunden. Förstår hennes rädsla och fasa inför ett liv utan sin man, för jag känner samma rädsla inom mig. Hur skulle jag orka leva vidare om jag förlorade Jan?

Det har varit några kämpiga år, med många dödsfall i familjen. Nästa vecka ska jag på begravning av min kära faster och snart är det ännu en begravning. Idag är en tung dag som vi trevande tar oss igenom, i vetskap om att det kommer många fler sådana här dagar.

Tankarna löper runt i huvudet och en stilla undran far genom mig: Vems tur är det nästa gång, när är nästa begravning? För frågan är inte OM det är någon i familjen som kommer att dö snart, utan snarare NÄR. Så blir det när man kommer upp i en hyfsad ålder och har fått vara med ett tag.

Jag har alltid varit glad för det lilla och njutit av stunden, men för varje år som går och för varje kär person som försvinner ur mitt liv, så är det som om luften blir klarare, allt omkring mig blir intensivare och jag känner en helt annan närhet till allt omkring mig. Det är det som kallas livet och jag tänker klamra mig fast vid det med samma kämparglöd och envishet som Stig gjorde, ända in i slutet.

Kramisar Kim

 
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.