Giftigt flaskvatten!

På Waltic i Stockholm var jag personlig värd för bland annat Jamaica Kincaid. Det största intryck hon gjorde på mig var att hon vägrade dricka annat än kranvatten. Hon kom från en fattig by och förstod att sätta värde på vatten. Hon sa: "om alla tvingas dricka vatten på flaska, skulle de fattiga törsta ihjäl". Det fick mig att tänka efter.

Själv hade jag börjat dricka flaskvatten sedan många år tillbaka då vårt kranvatten fått in avloppsvatten, något som hade skett under en lång tid. Våra kroppar hade stadigt vant sig vid vattnet och vi blev inte sjuka, men när vi fick gäster blev de alla akut jättesjuka. Bara tanken på att jag hade druckit avloppsvatten som kom från toaletter fick det att vända sig i magen på mig. Ändå hade jag inte mått dåligt...

Mitt intag av flaskvatten minskade efter mötet med Jamaica Kincaid, men det upphörde inte. Det är ju så bekvämt med flaskvatten och du vet att det är rent och hälsosamt, eller hur?...

Sedan något år tillbaka försöker jag dricka kranvatten vart jag än kommer och jag har inte blivit dålig, ännu.

I söndags såg jag ett mycket skrämmande program som fick mig att bli glad över att jag inte längre drack så mycket vatten på flaska. Det var Dokument utifrån, som du kan kika på här om du vill se hela programmet. Jag tycker verkligen du ska titta på programmet. Det gav mig en tankeställare.

Lite siffror:
Nestle säljer flaskvatten för 25 miljarder/år. Vatten som de tar upp gratis i Freiburg, Maine USA och sedan säljer dyrt. Likadant gör Coca Cola och Pepsi.

Bara 1 % av jordens vatten går att dricka.

Mark Twain har sagt: "Whisky smuttar man på och vatten slåss man för". Något som blivit sanning i de kommuner där de stora företagsjättarna nu hämtar vatten gratis och torrlägger sjöar för bygdens invånare.

Världsmarknaden har värdesatt jordens vattnen till 800 miljarder dollar. Vatten som borde vara kostnadsfritt för alla.

Under den stora torkan i USA tog Pepsi upp 1,5 miljarder liter vatten/dag och sålde sedan tillbaka vattnet till befolkningen de stulit vattnet ifrån. De boende i de här trakterna var tvungna att ransonera sitt vattenuttag, medan ett företag utifrån kom med sina tankbilar och tog så mycket vatten de ville...

Vilket fick till följd att sjöarna torrlades, grundvattnet sänktes och fiskbeståndet nästan dog ut.

40 % av flaskvattnet i USA är vanligt kranvatten, trots de stiliga fjälltopparna på flaskorna som ska ge intryck av att vattnet är hämtat från källor uppe i bergen.

Men inte nog med det... Det har även visat sig att vatten som plastflaskorna innehåller är giftigt! Se nedan.

Tillverkarna av plastflaskor gör av med 2700 miljoner liter olja per år, tillräckligt för att driva 100.000 bilar.

På platser där platsflaskorna tillverkas dör folk i cancer på grund av att det ämne som flaskorna tillverkas av är besläktat med bensen som är mycket cancerframkallande. Bensen har hittats i flaskvatten när vattnet har testats.

Det är bara det att flaskvatten testas inte i lika stor utsträckning som vanligt kranvatten.

Bensen i flaskvattnet kan ge upphov till missbildade foster, nedsatt fortplantning hos kvinnor och män och ge cancer.

Bisfenol A (BPA) finns i större behållare, som de vi dricker vatten ur på företagen. Bisfenol A läcker ut i vattnet som finns i behållaren. BPA är en av de giftigaste kemikalier som forskarna känner till.

Inte nog med att petflaskorna läcker ut gift i vattnet vi dricker, flaskorna slängs i vattnet, i havet etc. Det finns gigantiska områden ute i havet där petflaskor snurrar runt, likt små öar av plastflaskor.

Vid en strand i södra USA är stranden täckt av gamla petflaskor. Istället för finkornig sand, ligger där miljontals småbitar av petplast blandat med miljontals petflaskor. En vedervärdig syn. Ingen plats man vill bada på.

Jag månar om miljön och har källsorterat i drygt 30 år. Nu har jag hittat ännu ett sätt att värna om miljön och hälsan.

Jag vet inte vad du tänker efter att ha läst detta inlägg. Men jag tänker försöka undvika att dricka flaskvatten så långt det är möjligt. Här i Sverige har vi världens finaste vatten, det gäller att vara rädd om det.

Glöm inte se filmen, lovar att den verkligen är sevärd och ger även dig en tankeställare. Här hittar du filmen i sin helhet.

Kramisar Kim

Här hittar du tidigare faktainlägg.

Tänk om jag inte hinner...

Orden tumlar runt inom mig, nya idéer dyker upp. Flitigt antecknar jag, skriver första kapitlet eller sista kapitlet till någon ny bok och då dyker ännu en ny idé upp.

Glädjerusig antecknar jag, skriver, låter fingrarna löpa som maratonlöpare över tangenterna, timma efter timma. Pustar ut när orden lämnar mig för en stund.

Då kommer nya ord farande, nya intriger, nya handlingar, nya idéer. Mitt i glädjen över att jag har fått fantasins gåva skräms jag över alla ord som ryms inom mig. Tänk om jag inte hinner skriva allt det jag har i mitt huvud innan det är för sent?

Den där dagboken jag sa till mig själv att börja skriva... vart tog den vägen, eller rättare sagt: var tog tiden vägen som jag hade avsatt till att skriva på min dagbok? Jo, till nya idéer, nya ord, nya böcker.

Men vad gör det då om jag inte hinner, säger den där lilla rösten inom mig, vilket alltid får mig att titta mot bokhyllan där mina producerade böcker står på rad. Jag vill ju ha ännu en bok där, snart, NU! Så jag sätter mig och skriver, en ständig kamp mot tiden för att hinna få ur mig så många av de där viktiga orden, de historiska händelser jag måste berätta om, personer jag inte vill ska falla i glömska.

Tänk om jag inte hinner...

Kramisar Kim

Tonåringarna tar makten över internet

Läste en mycket intressant och tänkvärd artikel på Expressen. Den handlar om tonåringar som har växt upp med internet och mobiltelefoni. Hur enkelt de hanterar dessa media och hur rika de kan göra sig på en enkel idé.

När jag var barn kom tv:n till vår stad. Vi stod i en klunga utanför tv-handlarens skyltfönster och såg på film. Det fanns bara en enda kanal, SVT, och om minnet inte sviker mig helt sändes det bara en enda film på fredagar till en början. Då var det verkligen "fredagsmys". Sedan kom Hylands hörna på lördagskvällarna.

Att lära sig internet och alla dess funktioner är en stor utmaning för mig, precis som jag aldrig lär mig hur mycket jag egentligen kan använda min avancerade mobiltelefon. Den är bra till allt utan att ringa ett telefonsamtal känns det som.

Nu till dagens tonåringar som är födda med internet.

Vet du att den som fick titeln världens mest inflytelserika person 2009 i tidningen Times var Moot, var riktiga namn är Christopher Poole. Han grundade nätforumet 4chan.org. Sedan starten har 4chan vuxit till en maktfaktor på nätet och har cirka 8,2 miljoner UNIKA besökare i månaden. (Jag som tycker det är fantastiskt att över 31.000 har läst mina blogginlägg sedan i januari...) 4chan är ett av världens största forum där det varje dag dyker upp cirka 800.000 nya meddelanden.

Christopher Poole "Moot" var endast 15 år när han startade sajten. Nu är han 22 år.

Videochatt-tjänsten Chatroulette startade hösten 2009 och hade från början 500 användare, fick 35.000 i februari 2010 och en månad senare 1,5 miljon. Den som startat den här tjänsten heter Andrey Ternovskiy och är 17 år. Han byggde upp sajten på 3 dagar hemma i sitt pojkrum i Moskva. Sedan han var 11 år har Andrey Ternovskiy programmerat och kodat, internet har lärt honom mycket. Nu får han mängder av anbud.

Donny Ouyang startade spelsajten battleforums.com när han var 12 år. Nu har han en årslön på 600.000 kronor...

Juliette Brindak startade sajten missoandfriends.com när hon var tio år. Nu är Juliette 20 år och hennes sajt har värderats till 105 miljoner kronor...

När Catherine Cook var 15 år startade hon en nätbaserad skolkatalog: MyYearbook.com. Idag noterar sajten annonsintäkter på över 140 miljoner kronor varje år!...

Ted Valentin startade som 26-åring Tidningsbutiken.se. Tre år senare sålde han sajten för 10 miljoner kronor!...

Även om jag oftast tycker att det är bra att ha fått uppleva ett liv utan internet, mobiltelefoner etc, så måste jag ändå medge att det hade varit kul att vara en av alla de som startade en helt ny framgångsrik sajt som alla älskar. Men som det nu är får jag fortsätta ägna mig åt orden och att skriva nya böcker. Än så länge har jag bara nosat lite på internet och har mycket kvar att lära.

Men du som läser det här, som är ung och kan mycket om internet, nu vet du att alla har chansen att lyckas. Det gäller bara att våga ta steget! Lycka till!

Kramisar Kim

Här kan du läsa hela artikeln i Expressen.

Signering Akademibokhandeln Nova Lund 9 oktober 2010

Oj, vilken dag. Känner mig helt omtumlad och lite trött. Det har blivit många mil bakom ratten den här veckan. Förkylningen har börjat ge med sig, men ännu har jag inte fått tillbaka krafterna helt, det märks.

Därför blev jag desto gladare åt alla de människor som dök upp idag på Akademibokhandeln Nova Lund när jag var där och signerade.
Det var både facebookvänner, elever från Bjärehovskolan, fans och nya läsare.
Kändes underbart när både föräldrar och barn ville ha mina böcker och nästan "slogs" om vilka titlar de skulle köpa, vilket resulterade i att de köpte både 6 och 9 böcker till slut, eftersom alla ville ha just den bok de ville börja med att läsa. (Som du förstår sålde jag en hel del böcker idag, superbra gick det!)

Tänk vad mycket ny kunskap de kommer att lära sig.

Medan jag satt och signerade underhölls jag av ljuvlig musik. Det var speciellt några stycken på piano som tog sig in i mig, trots att jag samtalade med kunderna om mina böcker.
Musiken var så levande och glad och jag önskade att jag hade kunnat spela piano med samma inlevelse som den person som just då lät sina fingrar flyga fram över tangenterna, liksom jag låter mina fingrar flyga fram över andra tangenter för att forma ord.

Efter ett tag kom det en liten kille, snyggt klädd i vit skjorta och svart fluga. Han köpte en hel hög av mina böcker. Medan jag signerade dem frågade jag honom om han alltid brukade klä sig så snyggt. Ibland, svarade han. Jag frågade om det fanns någon speciell anledning till att han var så finklädd idag och då berättade den här nioåriga killen att det var han som hade spelat piano alldeles nyss. Jag stirrade förstummad på honom, vilken talang! Han berättade att han hade spelat sedan han var fem år. Tror hans namn var Max. Det är inte sista gången jag hör talas om honom, det är sak som är säker.

Trots det soliga, vackra och varma vädret var det mycket folk i köpcentret och full fart på försäljningen av mina böcker. Sålde till och med slut några titlar och det var märkbart tomt på bokvagnen när jag gick. Vilket kändes underbart skönt. Inte för att böckerna var sålda, utan för att jag genom mina böcker har fått chans att inspirera så många nya läsare till att älska orden och de historiska händelser som jag skildrar i mina böcker.

På översta bilden ser du Carolina som hade med sig en komaskot som fick följa med eleverna när de reste och för att bli fotograferad på olika resmål. Den här gången fick jag äran att bli fotograferad tillsammans med den gulliga kon.

På andra bilden ser du Pontus som kommer från Bjärehovsskolan. Han blev lycklig ägare till många nya böcker. Ska bli spännande att höra vad han tycker om dem.

Det har varit en lång arbetsdag, som började för tolv timmar sedan när jag körde ned till Skåne. Idag har jag mött många med författardrömmar och jag hoppas att jag genom mina blogginlägg här på Skrivprocess/Skrivtips kan ge dem den hjälp de kände att de behövde få. Jag tror nämligen på det där som kallas för "Skicka vidare", vilket innebär att jag i den mån jag kan, försöker hjälpa andra att uppnå sina drömmar, precis som jag blev hjälpt innan jag slog igenom.

Nu ska jag strax umgås med man och hundar och kanske vara lite tyst under tiden. För idag har jag pratat större delen av dagen.

Måste bara berätta att när jag körde ned till Skåne i morse hade jag inte ro att lyssna på någon ljudbok, eftersom mina egna böcker pockade på uppmärksamhet. Därför lyssnade jag istället på Ring så spelar vi, med Lisa Syrén. Det var ett av de bästa Ring så spelar vi program som jag har hört. Om du vill lyssna på programmet kan du göra det på webbradion. Programmet var så underhållande att mina pockande böcker försvann bakåt in i mitt huvud och jag istället befann mig på Bjärehalvön tillsammans med publiken, gissade på frågorna, sjöng till musiken och kände att det här skulle komma att bli en toppendag, vilket det också blev!

Hoppas att du också har haft en underbar dag.

Kramisar Kim

Skrivprocess: Orden väller ur mig...

Just nu är det ingen sans på orden, de bara väller fram, alla på en gång. Och då menar jag inte ord till en bok, utan ord till tre olika böcker... Med andra ord har jag arbetat med tre olika böcker den här förmiddagen. Låter det svårt? Jag har ett knep som hjälper mig väldigt bra.

För det första använder jag mig av gula lappar. Det går till så att jag skriver upp händelser, ord, kapitel etc på gula Post-it-lappar medan jag läser fakta, eller allt eftersom idéerna poppar upp i huvudet. En omgång lappar för varje bok.

Dessutom arbetar jag med mallar till varje bok. För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är. Detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.

Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.

Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen. Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med hjälp av mina gula Post-it-lappar.

Att arbeta på det här sättet innebär att jag bara kan slänga ned stolpar på mina gula lappar när tiden inte finns för att skriva, som till exempel igår när jag skulle iväg och föreläsa. Snabbt ned med orden på gula lappar, som plockades fram på kvällen och användes för att skriva in texten i min bok. Dessutom var det så mycket idéer på de här få lapparna att det räckte till att skriva även nu på morgonen.

Eftersom jag har en mapp för varje bok, där alla de gula lapparna och manusbladen finns och jag har en mapp i datorn för varje bok, där mall, personskildringar och kapitel ligger, tycker jag att det är väldigt lätt att hoppa mellan böckerna.

Igår fick jag frågan om jag inte blandar ihop böckerna när jag arbetar på detta sätt. Den frågan har jag fått ofta. Men för mig är det inga problem. Varje berättelse lever sitt eget liv. Det är ungefär som att ha många barn, inte blandar man ihop dem, man vet vad den ena tycker om, men inte den andra och så vidare.

Hittade idag en mapp i datorn, som jag inte hade någon mapp i mina skrivhögar till. En bok jag påbörjade för fem år sedan och har skrivit många kapitel på, en mycket bra bok. Längtar efter att skriva färdigt den! Hoppas verkligen jag får leva tills jag blir väldigt, väldigt, väldigt gammal, för jag har så otroligt många berättelser inom mig och jag vill att de ska få komma till liv innan mitt liv är till ända.

Ett litet smakprov ur dagens text:

"Jag vet vad jag sa. Men jag har ändrat mig. Bry dig inte om vad jag har sagt tidigare. Något kommer att hända, jag vet det. Lyssna på mig Theo! Jag har en väldigt stark känsla av att något är fel!" sa Ramona.

Den här texten är till någon av de tre böcker jag har arbetat med idag. Antar att du blev nyfiken på till vilken bok orden hör. Gissa!

Kramisar Kim

Fler skrivtips hittar du här.

Kimselius föreläser i Bjärehovskolan i Bjärred utanför Lund

Ännu en gång glömde jag kameran och ännu en gång har jag haft en jättetrevlig dag, tillsammans med nya vetgiriga ungdomar.

Idag har jag varit på Bjärehovskolan i Bjärred, Lomma kommun utanför Lund. Det blev en lång dag och när jag väl kom hem hade jag varit borta i 11 timmar. Konstigt att jag inte känner mig tröttare? Förmodligen beror det på alla underbara möten. Eleverna har inte tagit energi ifrån mig, de har delat med sig av sin energi till mig.

Ett stort leende ser jag inom mig när jag tänker tillbaka på dagen. Det var ett leende jag fick när jag berättade en alldeles speciell sak för klassen. En pojke sken upp med det varmaste och goaste leende jag har sett på länge. Önskar jag hade haft min kamera med mig och förevigat leendet så jag kunnat dela med mig av det till dig. Kanske du också hade fått mer energi då.

Om några veckor ska jag tillbaka till samma skola för att se om jag har lyckats inspirera dem till att skriva fantastiska berättelser, vilket jag nog tror att de har gjort. För om jag inte tagit alldeles fel fanns det redan flera författare bland eleverna. Ett var barnbarnet till en känd författare...

Ja, det ska sannerligen bli spännande att träffa dem alla igen.

En annan sak som var mycket intressant idag, var att alla tre klasserna höll på att läsa min bok Svarta döden. En av mina otäckaste böcker och de älskade den. Det var roligt att återuppleva den boken igen, för nu är det många år sedan jag skrev den.

Nu ska jag ta och skriva lite på en av mina nya böcker, för eleverna i Bjärehovskolan har verkligen gett mig energi och inspiration.

Kramisar Kim

Kimselius möter chokladmästaren Jan Hedh

Det var inte bara provsmakning av choklad jag sysslade med på andra våningen på bokmässan, jag träffade även chokladmästaren Jan Hedh och fick en liten pratstund med honom. Hade hoppats på att han hade en ny smaskig chokladbok, men hans bok om småkakor såg också lockande ut:



Sedan 2005 driver Jan Hedh & Maria Escalante Chocolatier tillverkning av förstklassiga choklad- och delikatessprodukter i egen fabrik i Malmö.

Jan Hedh är välkänd konditor, chokladmästare och författare. Uppvuxen med doften från Mazettis chokladfabrik i Malmö har han arbetat med choklad i över fyrtio år. Med en rad gastronomiska utmärkelser i bagaget undervisar han idag både i Sverige och utomlands och är verksam som konsult åt företag i restaurang- och livsmedelsbranschen.

Maria Escalante och Jan Hedh är två av Sveriges främsta chokladkännare. Maria är uppvuxen bland kakaoträd och plantager i norra Peru och får sägas vara född med kakao i blodet. Förutom tillverkning håller hon föreläsningar, undervisar om choklad på festivaler och mässor, arrangerar provningar, guidar på resor till Sydamerika med mera.

Här hittar du historik om choklad.

Kanske chokladsajten är något för dig?

Här kan du se hur choklad tillverkas.

Tur att jag har lite choklad hemma nu när jag i två dagar har bloggat om choklad. Blir du också sugen på choklad efter att ha läst mina blogginlägg?

Här kan du läsa gårdagens blogginlägg om Zebedas underbart goda choklad.

Nu ska jag gå och ta mig en bit supergod choklad!

Kramisar Kim

Kimselius provsmakar Zebeda choklad

Som många av mina vänner vet är choklad min passion. Till min lycka hittade jag på andra våningen på Bokmässan i Göteborg en monter med bara choklad. Och det var inte så "bara". Det var något alldeles speciellt med chokladen. Här kan du se de filmer jag spelade in från mitt möte med Kersti Zebeda, som tillsammans med sin man Eric driver Zebeda choklad.



Tycker du om choklad. Missa inte de här filmerna, du får lära dig mycket och jag lovar dig, när du har smakat chokladen kommer du att ha en ny favorit.

Här kan du se film två:


De hade även chokladté och Champagneté. Här kan du se när jag både smakar och luktar på de underbara tésorterna.



Två av chokladerna blev mina favoriter, det är Blanxart Chocolate y Canela de Ceylan och Pure Plaisir, som Nutella, men MYCKET, MYCKET godare!

Njut och försök känna lukten och smaken! Det har jag gjort när jag har sett filmerna igen!

Kramisar Kim

Fråga författaren Kim M. Kimselius

Sedan många år tillbaka sitter jag som Författarexpert i panelen Unga fakta.

Hit hittar många som har författardrömmar, men även de som vill ha lästips, fråga om böcker, eller bara ha hjälp att komma igång att skriva för att göra en uppsats.

Frågorna är oändligt varierande och jag tycker det är jättekul att få dela med mig av mina kunskaper till andra som älskar att läsa och skriva. Det är inte bara barn som skriver till mig, även vuxna hittar till den här sajten. Med åren har alltfler experter tillkommit och sidan har vuxit.

Jag känner mig stolt över att jag fick vara den allra första "experten" på panelen Unga Fakta och jag försöker förvalta det förtroendet som givits till mig: att skänka läs- och skrivglädje till så många som möjligt.

Har du någon fråga du vill ställa till en författare , är du välkommen att ställa den till mig här på panelen Unga Fakta.

Här kan du läsa om hur allt började och lite mer om Unga Faktas sida.

Välkommen att skriva till mig på Unga Fakta.

Kramisar Kim

Hornborgasjön och tranorna

Tranor har fascinerat mig sedan jag för många, många, många år sedan var på skolresa till Hornborgasjön för att se tranornas dans.

Minns bussresan från Göteborg till Hornborgasjön, hur vi stannade för att rasta och till vår glädje upptäckte en stor hög med ännu inte smält snö. Snöbollskrig utbröt och i ett huj var vi mitt i vintern igen. Vi var många blöta, snöiga barn som satte oss i bussen för fortsatt färd till tranorna.

Även om jag minns tranorna, hur de uppvaktade varandra, sträckte på sina halsar, fladdrade med sina vingar och såg oändligt ståtliga ut, är det ändå den där snöhögen som har lagt mest beslag på mitt minne. Men innerst inne vet jag att det är tranorna eftersom jag varje gång jag ser en trana blir lycklig. Då är våren på väg.

Nu bor jag på en plats där det varje år kommer tre tranor och stannar hela våren och sommaren. När jag hör första skriet från de anländande tranorna stannar mitt hjärta upp ett slag, i glädje över att få uppleva ännu en vår med tranorna.

Varje morgon ser jag tranorna, under min morgonpromenad, eller utanför på ängen när jag öppnar dörren. Våra gäster är minst lika fascinerade av fåglarna som jag är. Men medan jag kan njuta av dem i månader, får gästerna bara njuta i korta ögonblick, för så fort gästerna visar sig flyr fåglarna.

Hur kom jag då in på tranorna och Hornborgasjön? Jo, för att jag under veckan varit och föreläst i Götene och på vägen hem passerade jag Hornborgasjön. Jag körde den väg jag blivit rekommenderad som närmast, den "tråkiga vägen" hade de sagt i lärarrummet och på hotellet. Men när skylten "Hornborgasjön" dök upp slog mitt hjärta ett extra slag och jag stod plötsligt vid snöhögen och var ett litet barn igen, med blöta händer och kläder.

När Hornborgasjön dök upp fanns där inga tranor vid den här tiden på året, men inom mig såg jag sjön fylld av de vackra, ståtliga fåglarna, en syn alla människor borde få uppleva minst en gång under sin livstid.

Trots förkylning, feber och trötthet så lyfte synen av Hornborgasjön mig mentalt och resan hemåt kändes mycket lätt.

Här kan du läsa fakta om Hornborgasjön.

Här kan du läsa mer om tranorna och se dem dansa.

Här ser du hur du hittar till Hornborgasjön, var den ligger, var du kan bo etc.

Glöm inte... har du aldrig sett tranorna dansa vid Hornborgasjön... ja då har du verkligen gått miste om något!

Kramisar från Kim