En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter. Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok. Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok. Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.
Att hålla skrivarkurser ger mig erfarenhet och insikt i hur många som inte tror på sig själva, utan ger upp långt innan de ens har försökt få ett förlag att anta deras berättelser.
Många fortsätter leva kvar i drömmen om "att en gång..." utan att göra något åt det.
Man blir inte författare genom att drömma, eller ge upp precis på tröskeln till framgång.
För det är så, att ibland skickar folk in sina berättelser, men ger upp efter första "nej tack" från förlaget.
Det gäller att aldrig ge upp, utan tro på sig själv och det man skriver.
Om du har satt dig ned för att skriva en berättelse har du förmodligen skrivandet i blodet, inte bara drömmen om att bli rik på ditt skrivande.
Lycka för mig är att se glädjen i skrivkursdeltagarna när de får boken de medverkat i. De har blivit författare. Många tar chansen men inte alla. Även här är det flera som faller på tröskeln, trots ivriga pådrivande från de andra kursdeltagarna, vågar de helt enkelt inte medverka i novellsamlingen. Något jag tycker är tråkigt. Du anar inte hur många guldkorn du går miste om att läsa genom detta.
Provsmakning av Kroppkakesemla på Rockos Konditori med Radio P4Blekinge
Igår hade jag tagit en time-out. Besökte först en kär vän på sjukhuset i Karlskrona och hade en dryg timmas trevlig gemenskap med henne. Därefter fortsatte färden till Karlskrona för provsmakning av en ny bakelse på Rockos Konditori, i Radio P4 Blekinges regi.
Här är det Nicklas Sobieski från Radio P4 Blekinge och Robin Rocko Falck som är den konditor som tagit fram kroppskakesemlan på beställning av Nicklas.
Färden mellan Karlskrona och Karlshamn var inte värst kul, snöblandat regn vräkte ner. Här sitter jag på parkeringen i Karlshamn efter att ha anlänt dit och har inte minsta lust att gå ur bilen, som du kanske förstår. Det var knappt någon enda människa ute och trots att klockan bara halv fyra var det nästan mörkt.
Inne på Rockos konditori mötte mig en mysig atmosfär och trevliga människor. Eftersom jag var väldigt tidig var jag först.
Snart kom författarkollegan Gärd Fors och gav mig en drypande våt kram. När hon skrev sitt namn lite senare och jag såg det upp och ned läste jag GLAD och det passar in på Gärd, för hon är alltid glad varje gång jag möter henne.
När jag fick förfrågan om jag ville vara med på provsmakning hade jag ingen aning om vad det var jag skulle smaka på. Väl på restaurangen berättade Nicklas att det skulle bli en ny typ av semla. Vi fick alla gissa på vad den kunde tänkas innehålla. När jag fick höra att det var en kroppkakesemla ville jag bara resa mig och gå därifrån. Jag tycker definitivt inte om kroppkakor. Men semlan såg fin ut och jag tänkte på min romanfigur Ramona, som alltid testar allt och jag kunde ju inte vara sämre än henne, eller hur?
Mästerkocken Jan Lindblom var också där. Han har lagat mat till kungen flera gånger, och till mig.
När Rocko hälsade på mig insåg jag att vi hade träffats förut. Men den gången hade han inget konditori, han var eldkastare och jobbade utomlands. Han hade ändå tagit sig tid att komma till min signering för att köpa några av mina böcker när jag signerade på Lundins Bokhandel i Karlshamn. Robin var lika sprudlande av energi den här gången som sist vi träffades.
Så var det upp till bevis. Kroppkakesemlan skulle ätas och bedömas. Jag luktade på den och den doftade förföriskt. Som vanligt åt jag upp locket först och fick då en känsla för själva bullen. Mjölet var uppblandat med kokt potatis och mycket gott.
Jag blev förvånad över att jag tyckte så mycket om Kroppkakesemlan att jag gav den 7 poäng av 10. Men det var faktiskt gott med bacon, färskvispad grädde utan socker och rårörda lingon, tillsammans med den goda bullen. Som "tröst" efter programmet fick alla med sig varsin påse med "riktiga" semlor. Jan slängde sig över påsen när jag kom hem, ivrig att smaka på kroppkakesemlorna, eftersom han hade lyssnat på programmet. Han blev lite besviken när jag berättade att det var helt vanliga semlor. Men besvikelsen lade sig när han hade tagit första tuggan. Supergoda semlor! Rekommenderas varmt!
Robin Rocko och jag provsmakar Kroppkakesemlan. Foto Nicklas Sobieski Radio P4 Blekinge
Om du vill lyssna på programmet och höra mer om kroppskakesemlan, hur den är uppbyggd, traditioner och vad vi i "expertgruppen" tyckte, kan du gå in på Radio P4Blekinge. Jag såg på Rockos Facebooksida att Rockos konditori redan hade fått beställning på kroppkakesemlan.
Idag får det bli extra långa promenader. Det ljusnar och jag anar lite blå himmel mellan molnen. Dags att gå på promenad innan jag fortsätter bearbeta Tsunamikatastrofen i Lissabon.
En annorlunda författardag, men åh, så trevlig. Tack för en härlig eftermiddag alla ni som var med, och tack Nicklas för att du kom på idén! Jättekul!
Kramisar Kim Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Nja, inte riktigt hela dagen. Jag har varit uppe tidigt för att kunna vara ledig på eftermiddagen, eftersom jag kommer att göra något riktigt roligt.
Jag ska vara med och provsmaka nya bakelser på ett konditori i Karlshamn. På bilden äter jag Pasteis de Nata i Lissabon. En kaka jag förälskade mig lika mycket i som jag förälskade mig i staden.
Det kommer att vara svårt att slita mig ifrån läsningen av Tsunamikatastrofen i Lissabon, men ibland måste man bara göra något helt annorlunda.
I min bok, Författare Från dröm till verklighet, berättar jag om hur viktig livserfarenheten är, att det gäller att prova på saker och ting för att kunna dela med sig av det i böckerna.
Det är för dig, kära läsare, som jag idag ska provsmaka nya bakelser. Vill du lyssna på vad jag tycker kommer det att sändas i P4 Blekinge efter 16.00 idag. Ska bli spännande att se på vilket sätt det här kan berika mina böcker.
Om inte annat får jag en välbehövlig paus ifrån skrivarlyan. Dessutom kommer jag att få mer energi att fortsätta jobba med boken imorgon.
Tänk på det där med research, kanske behöver du också åka på konditori för att frossa i bakverk, för att sedan kunna beskriva scenen i din bok?
Kramisar Kim Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Har du haft den känslan ibland, att texten är bra, mycket bra. Den griper tag och fängslar även dig, trots att det är du som har skrivit orden. Men du har inte läst den på ett tag, eller inte alls sedan du har skrivit den, precis som jag.
Igår när jag satt och läste igenom Tsunamikatastrofen i Lissabon, blev känslorna överväldigande och jag var helt enkelt tvungen att sluta jobba. Orden grep tag, jag visste vad som skulle komma och jag ville helt enkelt inte läsa mer.
Jag borde ha fortsatt läsa vidare, eftersom ambitionen är att boken ska bli klar för att skickas till korrekturläsarna den här veckan, men jag kunde bara inte.
Inte för att jag vet vad som kommer att hända, utan för att texten fångade mig så mycket att jag var rädd för att jag inte skulle se felen om jag fortsatte läsa, helt uppslukad av mina egna ord.
Har du varit med om det någon gång?
Nå! Nu är det en ny dag och jag kan med fräscha, utvilade ögon ta mig an boken igen. Men jag är där, just i den händelse omslaget skildrar. Det gäller att bygga upp rätt stämning så att läsaren förstår det hemska, utan att det blir för mycket. Det ska bli spännande att se om jag har lyckats.
Nu fortsätter jag läsa Tsunamikatastrofen i Lissabon.
Glöm inte min fråga! Väntar ivrigt på svar!
Kramisar Kim Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
"Du är makalös!" "Hur hinner du?" "Hur många böcker är du uppe i nu?" "Du når väl 50-strecket innan årets utgång?" "Hur gör du?"
Det är några av de frågor jag ständigt får över min produktionstakt av böcker. Svaret är alltid "Det är bara att skriva på!"
Att skriva många böcker på ett år är inget unikt, det är många som gör det. Margit Sandemo skrev tre böcker på EN MÅNAD. Kanske skulle jag också klara det om jag bara skrev "hitta-på-böcker" och inte behöver läsa in research och åka på researchresor.
Hemligheten med att skriva många böcker per år är inte bara att skriva på, det är att ständigt ha böckerna i huvudet, så många du bara kan. I helgen har jag arbetat med Tsunamikatastrofen i Lissabon, läser den för första gången. Det tar lite tid, eftersom jag nu lägger på mer miljö och knyter ihop kapitlen bättre. Men dessutom har jag arbetat på två andra böcker, bland annat Häxjakten. Eftersom årets sex böcker ständigt hoppar omkring inne i huvudet dyker det då och då upp text till varje bok. Trots att jag är i slutskedet av den bok jag för tillfället prioriterar.
För hur det nu än är, även om jag har många böcker på gång i huvudet, måste jag prioritera en bok för att få någon av dem klar för tryckning och inte allihopa på en gång. Det är bättre att få ut böckerna lite då och då, än att släppa allihopa i samband med bokmässan. Du som läser mina böcker ska inte längre behöva vänta ett helt år på en ny bok ifrån mig. Du vet att det hela tiden under året kommer nya titlar, eftersom jag i god tid lägger ut de nya böckerna på hemsidan.
Det är också något att tänka på. Att få folk att veta att du har en ny bok på gång. Ibland får jag frågan "När ska jag börja tala om att boken är klar, innan tryckning eller efter tryckning?" INNAN, långt innan! Så fort du vet att du har en ny bok på gång ska du berätta det.
Ja, det är bara att skriva på. En dag kanske du också har en bokhylla full med dina egna böcker. Nu är den bilden tagen i augusti 2017, vilket innebär att det har kommit ut flera nya böcker sedan dess. Få ta en ny bild idag!
Kramisar Kim Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Det är alltid så att jag har bild på den bok jag håller på med på datorskärmen. Snart kommer Tsunamikatastrofen i Lissabon att bytas ut med en annan bild. Så även min internetdator som har ett foto jag tog i Lissabon. Fast... Jag älskar bilden med måsarna så mycket att den kanske får stanna kvar ett tag till.
Inspirerande är den första känsla jag får när jag satt på datorerna och möts av de här bilderna. Jag vill kasta mig över tangentbordet och börja skriva. När väl de här bilderna är borta har jag ett flöde av bilder på bokomslagen på den ena datorn, och den andra har från bokmässan. Men det är ingen risk att jag pausar så länge att de bilderna hinner komma fram.
Som jag skrev i fredags känns det som om jag har tillbringat veckan i Lissabon. Dessutom var jag tvungen att se Top Model igår igen, eftersom de fotar i Lissabon. "Där har jag varit, och där, och där!" Maken skrattade de gånger han kom in och hörde mig, eftersom jag gav ifrån mig de utropen för mig själv. Inte brydde jag mig om modellerna, bara omgivningarna.
Nu håller jag på att läsa Tsunamikatastrofen i Lissabon för allra första gången. Eftersom boken är skriven i huller-om-buller-tekniken, är det spännande att se om den håller ihop.
Mitt i jobbet med Lissabonboken dök Häxjakten upp igår och jag var tvungen att skriva av mig de tre kapitlen. Älskar att ha ett ständigt flöde av ord.
Nu ska jag försvinna bort till Lissabon igen.
Ha en fin dag! Kramisar Kim Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Förra helgen tipsade jag dig om första boken om deckarparet Michelle Maxwell och Sean King, Den gemensamma nämnaren. I Rollspel återkommer de i ett drama som utspelar sig på
landsbygden i Virginia. Jag tyckte mycket om förra boken och även efterföljaren. Det är spännande handling och svårt att lista ut vem mördaren är. Bra kemi mellan Michelle och Sean. En bra deckare helt enkelt. Läs den!
Rollspel är berättelsen om en seriemördare som gäckar polisen. En ung
kvinna, stripteasedansös visar det sig, hittas död och svårt sargad. På
brottsplatsen har gärningsmannen lämnat märkliga spår som tyder på att
han iklätt sig rollen av en seriemördare som härjade i Kalifornien under
1960-talet. Nästa offer är ett par ungdomar. Samma märkliga signaler
från gärningsmannen. Polisen vet nu att fort-sättning kommer att följa.
Robert Lee Battle är en av Virginias rikaste och mest ansedda män. Men
det finns sprickor i den välputsade fasaden. Battle är en osympatisk
familje-tyrann och det utåt sett lyckliga äktenskapet med den paranta
hustrun är en kuliss. Han är också en notorisk kvinnojägare och använder
sig gärna av prostituerades tjänster. Familjen ruvar också på mörka
minnen av en son som dog i unga år under omständigheter som tystats ned.
Michelle Maxwell och Sean King engageras av polisen i jakten
på mördaren som fortsätter spela sitt morbida rollspel. Ett av uppslagen
man arbetar med för dem nära familjen Battle och när ett av mordoffren
visar sig vara en ung man som misstänks för inbrott på Battles
lantegendom tar jakten en oväntad vändning.
Den får fyra stjärnor av fem möjliga.
Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM
En sanning med modifikation, för jag har inte varit där fysiskt, utan i mitt inre. Jag har jobbat med Tsunamikatastrofen i Lissabon, den skrev jag klart förra veckan. Nu har jag arbetat med faktadelen. Den är också klar. Det som jag ska ägna mig åt i helgen är att sträckläsa boken från pärm till pärm, för att se om den röda tråden finns där, om handlingen håller, om jag har gjort tankehopp med mera.
Kanske den roligaste biten som återstår, eller den mest skrämmande. Jag vet inte riktigt vilken del av skrivprocessen jag tycker är roligast. Eller, jo den här gången tror jag mig veta det, eftersom Lissabon tog mig med storm och jag har längtat tillbaka dit alltsedan min researchresa till platsen.
När jag skriver om ett ämne är det som om jag har en radar inställd på allt som handlar om just den platsen, eller händelsen. För under veckan som gått har jag lyckats hamna på Top model Sverige, där de fotade i Lissabon, på just den platsen där jag sitter på bilden ovan. Många av fotona blev tagna med den bakgrunden på Top model. Sedan slog jag på tv på en för mig ovanligt tidigt tid, då var det Escape to the Continent och var letade de hus, jo i Lissabon! Ett tredje program lyckades jag också hitta, som utspelade sig i Lissabon, men jag minns inte vilket det var.
Ja, det känns verkligen som om jag har tillbringat veckan i Lissabon, både i huvudet och även kroppsligen, även om jag bevisligen suttit på min kammare och jobbat med boken.
En selfie vid Torre de Belém, som också var med i programmet Escape to the Continent. Lissabon är en magisk plats och jag vet att jag kommer att sakna Tsunamikatastrofen i Lissabon när boken väl har gått iväg till tryckeriet.
Det får bli till att skriva en ny bok om platsen. Jag har hört att Sintra är en magisk stad som ligger utanför Lissabon. Kanske har det hänt något spännande där som jag kan berätta för dig?
Det kommer fler inlägg om Lissabon, de du ser ovan är alla från första dagen, som var en mycket intensiv dag på researchresan, precis som de följande skulle komma att bli.
Ibland läser man en bok, eller ser en film, bara för att karaktärerna är starka.
För att man ska vilja läsa, eller se en hel serie, gäller det att karaktärerna är annorlunda, eller så fängslande att man vill veta mer om personerna.
Riktigt udda personer fängslar mig, som till exempel Hans Rosenfeldts starka, kvinnliga huvudroll, Saga Norén, i serien Bron. Hon är som en robot, har inga känslor, ställer självklara, men ofta okänsliga, frågor.
Även Rosenfeldts och Hjorts karaktär kriminalpsykologen Sebastian Bergman är en sådan udda person. Sebastian Bergman var polisens mest anlitade kriminalpsykolog
och profilerare, men hans värld krossades när hans hustru och dotter
omkom i tsunamin i Thailand 2004. Det gör honom till en skugga av sitt forna jag.
Han lever ett självdestruktivt liv utan arbete, vänner och familj. Väl tillbaka hos polisen börjar fallen de utreder att intressera Sebastian på fler än ett sätt.
Den förstnämnda lider jag med, den sista har jag en slags hatkärlek till.
Tv-serien Monk är också ett bra exempel på starka karaktärer. Adrian Monk
är en fenomenal detektiv. Han har öga för minsta detaljer och ser allt
som andra missar. Detta ofta på grund av hans svåra tvångsbeteenden och
bra minne, han glömmer ingenting. Han har massor av fobier och är rädd för det mesta, speciellt baciller och hans assistent får ständigt ge honom våtservetter för att han ska torka av händerna. Natalie Teeger med dotter Julia är den andra av Monks assistenter och den jag tycker bäst om, eftersom hon känns verklig och ställer krav. Även hon en stark karaktär.
Lee Childs böcker om Jack Reacher har en stark och udda karaktär som huvudperson. Jack Reacher klarar allt. Han vill vara fri eftersom han har växt upp, och arbetat inom, den hårt
inrutade vardagsrutinen i Förenta Staternas armé. Han äger inte
mer än kläderna han har på sig och en hopfällbar tandborste samt ett ID-kort. Han har en "inbyggd" klocka med väckningsfunktion och vet alltid
vad klockan är på ett par minuter när. Jack Reacher klarar inte av att se när någon ger sig på de
svaga och han hjälper ofta helt okända personer som råkat ut för någon
orättvisa.
Miss Fischers Murder Mystery är en australiensisk tv-serie. Huvudkaraktären
är den förmögna damen Phryne Fisher. Serien utspelas i 1920-talets Melbourne, Australien. Miss Fisher påminner om en yngre version av Miss Marple i Agatha Christies böcker. Miss Fisher är en societetsdam som älskar snabba bilar, flygplan och
män. Hon är vacker, social, lättsam, glamorös och charmig samt har
otaliga tillfälliga förbindelser med diverse män (som ibland är mer
eller mindre insyltade i hennes mordutredningar). Hon är ständigt
välklädd i de finaste kläder (skulle gärna vilja ha många av de kläder hon bär, färgstarka och gör en glad) och har en guldpistol. Hon hamnar ständigt i konflikt med polischefen Jack
Robinson. Hon sticker verkligen ut i 1920-talets värld.
Det här är karaktärer jag älskar, även om vissa inte är riktigt trovärdiga och sättet de löser gåtorna på är lite oförståeliga ibland. Men det är just de udda karaktärerna som gör att jag vill läsa, och se, allt där karaktärerna medverkar.
Många säger att jag har starka karaktärer i mina böcker. Jag vet inte... Oftast känns det som om jag inte får riktigt grepp om Ramona, hon glider liksom undan. Theo är lättare, och de "besökande" karaktärerna i de olika böckerna är också lättare att gestalta. Men just Ramona är svår. Så har det varit alltifrån debutboken, och det känns inte lättare trots att jag nu närmar mig 30 böcker om Theo och Ramona. Kanske är det för att Ramona är så vanlig, precis som alla andra, hon sticker inte ut, hon skulle kunna vara vem som helst, jag eller du. Förutom att ingen av oss kan resa i tiden. Och det är just det som gör Ramona till en unik karaktär, hennes tidsresor.
Tuvia Pollack har läst och tyckt till om Att hitta glädje i skrivandet.
Skrattar åt hans kommentar, att vissa av mina råd följer jag inte
själv. Jag kan tänka mig att han har läst mina tidigare böcker, de jag
skrev innan jag gav ut Att hitta glädje i skrivandet.
Efter att ha skrivit böcker i hela mitt liv, den första när jag var åtta
år, märker jag hur mycket jag lär mig genom åren. Jag utvecklas
ständigt. När jag nu lyssnar på mina tidigare böcker som har blivit
ljudböcker, inser jag, precis som Tuvia, att jag gör många av de fel jag
säger till mina skrivkursdeltagare att de inte ska göra.
Det är just därför jag har skrivit mina handböcker om skrivandet, jag
vet vilka felen är, jag har själv gjort dem och vill få folk att inte
göra samma misstag som jag gör. "Det är genom misstagen man lär sig"
brukar man säga, men tänk vad underbart att slippa göra misstagen och
istället skicka in ett felfritt manus till förlaget. Då är chansen
större att lyckas.
Jag lär mig fortfarande, varje dag och pressar mig själv att utvecklas
som författare. Fortfarande gör jag en del av de fel jag lär ut att man
inte ska göra. Men du har väl hört orden "Du ska göra som jag säger och
inte som jag gör!" Ingen är ofelbar. All kunskap jag tar in delar jag
gladeligen med mig till
dig som läser bloggen, eller till mina skrivkursdeltagare. Nu vill jag
dela med mig Tuvias ord om min andra handbok om skrivandet. Läs och tyck
till!
Book 5 of the
53 books I read in 2017 was “To find happiness in writing” my Kim M
Kimselius. Partly her personal story on how she became an independent
author, partly tips on how to organize your writing, things to think of
and partly just general encouragement. It’s intended to make you get off
your butt and start writing your story for real.
I liked it a lot, although I did spot a few cases where she gives advice
that I have seen that she doesn’t follow herself in her books… ^^
But I guess that’d be true about anyone who writes books like this.My
strategy with books on writing is to read it all, and then forget it
before I start to write. And just trust that the most important things,
and the things relevant to my writing, are all still there
unconsciously.
Jag
tycker om Tuvias avslutande ord, för det är precis så man ska göra.
Läsa handböcker om skrivandet, lyssna på andras tips och råd, men i
slutändan är det sitt eget författarspråk man ska ha. Vi är inte stöpta i
samma mall, alla tycker inte om samma typ av böcker. Skriv det du vill
skriva, med ditt författarspråk, men se till att manuset är så korrekt
som möjligt innan du lämnar det ifrån dig.
Tack Tuvia för en jättefin recension, jag ler fortfarande :-)
Kramisar Kim Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Författare sedan 1997 då jag slog igenom med dunder och brak och min debutbok Tillbaka till Pompeji sålde i 11.000 ex första veckan. Sedan dess har jag gett ut över 50 böcker. Älskar att inspirera andra att läsa och skriva. Här på skrivarbloggen kan du följa min författarvardag, ta del av mina skrivtips och boktips, samt följa med på researchresorna.
Det är ett myller av olika bokformat, inte alltid så lätt för den oinvigde. Här kan du lära dig lite vad de olika benämningarna betyder. ...
En kärleksfull bloggutmärkelse
Klicka på bilden för att läsa mer
RosAward "Till Kim för att hon är så generös och delar med sig av allt som gäller författarskap"
Klicka på bilden för att läsa mer
Awardros: "Fina Kim som alltid så generöst delar med sig av skrivtips och skrivtankar."
Klicka på bilden för att läsa mer
Bloggutmärkelse: "För din värme, generositet och fantastiska blogg"
Klicka på bilden för att läsa mer
Powerful Women Writer Award igen!
Klicka på bilden för att läsa mer!
Bloggutmärkelse
Klicka på bilden för att läsa mer
Bloggutmärkelse
Klicka på bilden för att läsa mer
Bloggutmärkelse
Klicka på bilden för att läsa mer
Bloggutmärkelse
Klicka på bilden för att läsa mer
Bloggutmärkelser
Klicka på bilden för att läsa mer om de två bloggutmärkelserna
48.512 besökare 12 juli 2017
Helt otroligt! 48.512 läsare under juli. Det mesta jag någonsin har haft på min blogg. Tack alla som har läst mina blogginlägg. Ni motiverar mig att fortsätta skriva. Kram
4 april 2017
WOW! 38.839 läsare under mars/april. Det mesta jag någonsin har haft på min blogg. Tack alla som har läst mina blogginlägg. Ni motiverar mig att fortsätta skriva. Tack!
28 december 2016
33.226 läsare under december månad. Det mesta jag någonsin har haft på min blogg. Tack alla som har läst mina blogginlägg. Ni motiverar mig att fortsätta skriva. Tack!
16 maj 2016
WOW! Idag ligger min blogg på 4:e plats av 33.219 bloggar på Blogtopslist. Känns mäktigt!
21 september 2015
Jippi! Idag ligger min blogg på 7:e plats av 32.939 bloggare hos Blogtoplist och 7:e plats hos TopBlogArea av 28.628 bloggare. Så kul!
28 januari 2014
Blir så glad när min blogg hela tiden ligger på topp på blogglistorna. Idag på 6:e plats av 32.632 bloggare hos Blogtoplist och 9:e plats hos TopBlogArea av 27.582 bloggare. Tack alla ni som läser min blogg.
23 december 2013
Idag ligger min blogg på 6:e plats bland 32.452 bloggare. Tycker det är helt magiskt! Tack alla som läser min blogg!
30 november 2013
Idag ligger min blogg på 6:e plats bland 32.383 bloggare. Fantastiskt!
3 juni 2013
Idag ligger min blogg på 7:e plats bland 31.544 bloggare. Mäktigt!
30 oktober 2012
Idag ligger min blogg på 6:e plats bland 29.817 bloggare. Mäktigt!